Ordförandeord. Ibland tänker jag den klassiska tanken att man i dessa märkliga tider inte ska förvånas över särskilt mycket. Man ska vara beredd på allt och lite till och man behöver som alltid ha minst en plan A, B och C oavsett vad det rör sig om.
Det finns dock ett par saker som trots detta ändå förvånar mig.
För det första hur våra folkvalda politiker sköter sitt arbete. Nuförtiden verkar det mesta gå ut på att skrika högst likt en övertänd Ebba Busch, som förmodligen tuggar taggtråd varje frukost för att sen skölja ner den med fotogen.
Eller som ett annat parti, lägga ut baksluga minfält i form av misstroendeförklaringar eller KU-anmälningar gällande i princip vad som helst. Och detta görs när det förs krig i vår absoluta närhet, minimilöner från EU knackar på vid gränsen, när klimathotet blir alltmer påtagligt och dessutom är vi bara ett par månader från valet.
Vad kan man då dra för slutsatser av ovanstående?
Ja, en sak är då helt säker, historien får inte upprepas i september.
Vi måste helt enkelt rösta fram en regering som har mandat och handlingsutrymme för egen politik. Vi måste också säkerställa och ha garantier för att kommande politik inte går vilse i kompromisser som hotar tryggheten för svenska arbetare.
Vi behöver kort och gott en röd regering, inte en vilsen kompromissad sörja av oklar kulör.
Minst lika mycket förvånas jag över hur Swedavia och deras underleverantörer hanterar den mycket väntade och lätt förutspådda uppgången av flygtrafiken på Arlanda flygplats. Eller ärligt talat, egentligen förvånas man väl inte.
Det som till stor del orsakat problemen är helt enkelt ren girighet och vinstintressen.
Man håller minimal bemanning på alla funktioner såsom incheckning, bagageinlämning och säkerhetskontroll för att maximera vinsten genom låga personalkostnader.
Terminal 4 hålls stängd alltför länge, samtidigt som man utökar antalet linjer och avgångar för att tjäna ännu mer pengar.
Swedavia och Avarn påstår sedan att det är svårt att rekrytera, och det är klart att med den arbetsmiljön och villkoren som råder så blir det ju tyvärr inte lättare.
Att man sedan börjar rekrytera på allvar alldeles för sent är ju på gränsen till tjänstefel.
Vill även ta tillfället i akt att önska er alla en skön, trevlig och förhoppningsvis avkopplande sommar och semester.
