”Jag lever för parkering”
Parkeringsvakt. Mariann Tönnesen har utsetts till Sveriges bästa p-vakt. Hon träffar många trevliga människor i tjänsten. Men hot och våld hör också till hennes arbetsdag.
Mariann Tönnesen hade jobbat som väktare i många år när hon för 14 år sedan bytte spår och blev parkeringsvakt. Det var faderns död som fick henne att ta steget.
– Han dog i sviterna av högt blodtryck och övervikt. Dagen efter att han dog slängde jag alla mina cigaretter och sökte jobb som parkeringsvakt. Jag ville ut och röra på mig.
Efter över ett decennium i branschen har hon nu röstats fram till Sveriges bästa parkeringsvakt. Det var Aftonbladet som bad alla företag som har p-vakter att nominera den som var bäst. Kollegorna röstade sedan enhälligt fram Mariann till den bästa i landet.
– Det känns jättebra att få den uppskattningen. Det tyder på att jag kan det jag gör, och att jag har betytt något för mina kollegor, säger Mariann Tönnesen när vi hörs på telefon i början på september.
Aftonbladet har räknat ut att hon totalt har lappat omkring 75 000 bilar. Men det är inte den som utfärdar flest böter som gör sitt jobb bäst. Det är snarare den som har lägst antal makulerade lappar. Det är ett tecken på att de parkeringsanmärkningar som har utfärdats är korrekta, berättar Mariann Tönnesen.
Uppdaterad
Bäst i landet på parkering har hon blivit genom att läsa domslut och på andra sätt hålla sig uppdaterad om förändringar i regelverket.
– Jag lusläser allt som har med parkering att göra. Jag utmanar också mig själv, försöker komma på olika scenarier och lösa problemet. Jag lever för parkering. Det roterar i huvudet på mig nästan dygnet runt.
Förutom att de kan regelverket, kännetecknas bra parkeringsvakter av att de är lyhörda och ödmjuka, enligt Mariann Tönnesen.
– Det här är ett serviceyrke. Det är viktigt att ha en mjuk framtoning i sitt bemötande med människor, försöka hjälpa dem i stället för att stjälpa dem. Vi måste kunna förklara hur skyltar och lagstiftning ska tolkas, och framför allt varför det är så farligt att felparkera.
Om en person tar till sig informationen ser Mariann Tönnesen ingen vits med att utfärda en parkeringsanmärkning.
– Då hoppas jag att personen har förstått budskapet och inte gör om det igen. Man kan inte vara för fyrkantig, det producerar bara en massa irritation och hotfullhet. Det vill vi undvika. Vi är redan utsatta, eftersom vi har ett av de mest hatade yrkena i världen.
Okunskap
Hon tror att det är okunskap som gör att hennes yrkesval provocerar så många, att människor inte förstår hur farligt det är med felparkeringar.
– Jag har varit vittne till åtskilliga olyckor och ringt åtskilliga ambulanser när folk har blivit skadade på grund av felparkerade bilar.
Att yrket väcker ilska har hon själv fått känna av många gånger.
– Jag har blivit jagad med bil, fått grejor kastade på mig, fingrarna dragna ur led och tvingats putta folk ifrån mig. Det värsta var när en man grep tag i mig och slog ner anmärkningen i halsen på mig. Jag kunde inte äta på en hel månad därför att käken gick sönder. Det var ett fruktansvärt övergrepp.
Tuffare klimat
Hon upplever att våldet har blivit grövre och respekten för parkeringsvakter mycket mindre sedan hon började i branschen, en utveckling hon tror beror på att det inte är tillräckligt kännbart att angripa en parkeringsvakt.
– Vi anmäler alla incidenter, men det är ytterst få som går till åtal. Det sänder fel signaler till allmänheten, den respekt som tidigare fanns för vår uniform och yrkeskår har sakta vattnats ur.
Men de allra flesta hon träffar i tjänsten är ändå bra människor.
– När jag lugnt och sansat förklarar för bilisterna varför lagen är skapt som den är, är de flesta mycket förstående och lugnar ner sig. Många ber om ursäkt för att de har brusat upp, säger Mariann Tönnesen.
