”Jag har blicken riktad framåt”
Facklig. Lennart Johansson har i år firat 60 år som medlem i Transport, varav 20 år som ombudsman. Engagemanget för medlemmarna löper som en röd väg genom åren. – Den som inte kan sin historia har ingen framtid, säger han.
”Nu kommer han, då blir det skadestånd” sa arbetsgivarna när ombudsman Lennart Johansson från avdelning 38 var i antågande.
Ett kvartssekel senare skrattar han lite åt det, men slår direkt fast:
– Allvarligt, det handlar om respekt för avtalet.
Vi ses på anrika Kalmarkaféet Kullzénska på Kvarnholmen, stadens hjärta. Mitt emot på Kaggensgatan låg tidigare Svenska Transport-arbetareförbundets avdelning 38. Sammanslagningen till storavdelning, 51:an, i sydöstra Sverige är något Lennart beklagar. Men han talar inte länge om sådant som blivit mindre bra i hans ögon.
– Förändringar är nödvändiga. I dag arbetar många kontorstid som tjänstemän, också ombudsmännen. Jag skulle vara tillgänglig dygnet runt, alla dagar i veckan – 24/7.
Hasse Ericson
Det gjorde dåvarande transportbasen Hans Ericson tydligt när uppdraget blev aktuellt i mitten på 1970-talet.
– Hasse Ericson sa ”hörru, kan du tänka dig att fara ned till Kalmar som ombudsman?”. Jag hade en månad på mig att bestämma mig. Jag hade familj och ett bra jobb uppe i Örnsköldsvik, körde långtradare på Stockholm.
För många utomstående kommer minnet av Transports ordförande från tidningsbilderna på Hans ”Hoffa” Ericson vid poolen på Kanarieöarna, på en SAF-anläggning mitt under LO:s bojkott av Falangist-Spanien. Men Lennart Johansson avfärdar mycket av kritiken som rena tramset.
– Han var speciell, men en bra chef. Och gjorde också mycket bra, även vettiga investeringar. Men det gick väl liksom lite överstyr…
Hur som helst flyttade Lennart Johansson söderut, till början på prov i ett halvår. Det blev 20 år på avdelningen. Och Kalmar är nu hemma för hela familjen. Det lilla röda märket på Lennarts slag är inte partimärket, utan fotbollslaget Kalmar FF:s.
Ombudsmannaåren
Historierna är många från ombudsmannaåren. Från sektionsmöten i Tingsryd, alltid förlagda på mors dag om våren, och fars dag om hösten. Söndagar då fem personer kunde dyka upp (”men det blev bra samtal, de som kom talade med andra sedan”). Kamraten som ville motionera om att förbjuda borgerliga föreningar som Lions (”fick förklara att det inte direkt är Transports sak”), våldsamma diskussioner på stridbara bussklubben i Oskarshamn (där kom man aldrig ifrån före elva på kvällen”).
Återkommande är att arbetet gjorts i medlemmarnas intresse, liksom vikten av att hålla sig till ingångna avtal.
– Behovet av facklig-politisk samverkan är lika starkt nu som då. Som fackligt engagerad måste man vara observant på politiken, inte minst när det gäller hur politikerna ordnar det på arbetsmarknaden, säger Lennart Johansson.
Lennart tycker att det fungerar att hämta energi ur det förgångna; människor som inte kan sin historia är lätta att lura.
– Jag har hört att jag tittar för mycket bakåt. Men det gör jag när jag ror också. Jag har blicken riktad framåt.
