”Jag har bett om det här”
Mötet. Här kommer en europeisk makthavare gående med bestämda steg genom korridorerna i Europaparlamentet.
Johan Danielsson kan sägas vara LO:s man i Bryssel. Han valdes i våras in i EU-parlamentet som socialdemokrat med stöd av LO-förbunden.
När han skyndar genom korridorerna i den jättelika parlamentsbyggnaden hälsar han på många ansikten. Då och då stoppas han av en person som vill byta några ord.
Han ger intryck av att vara en erfaren politiker i detta maktcentrum.
Men skenet bedrar.
Den mörka kostymen döljer en politisk novis, som aldrig tidigare har haft ett politiskt uppdrag. Trots bristen på erfarenhet har han på två månader gjort kometkarriär bland parlamentarikerna.
– Det är svårt att tänka sig ett bättre utfall än det här. Och jag tror inte att de förbund som stödde mig i EU-valet hade väntat sig mer än så, kommenterar Johan Danielsson sina framgångar.
Han syftar på att han utsetts till den tunga maktpositionen som gruppledare för socialdemokraterna i trafikutskottet. Här hanteras vägpaketet och kombidirektivet.
– Gruppledaren har visserligen inte någon officiell position i parlamentet, men extremt mycket inflytande. Det är en riktig maktposition.
Han har också blivit parlamentets huvudförhandlare, ansvarig rapportör, för kombidirektivet, när lagförslaget om kombinerade frakter på flyg, sjö och landsväg ska stötas och blötas mot medlemsländernas ministrar.
– Huvudförhandlare är absolut den bäst positionen som en parlamentariker kan ha i ett lagstiftningsärende. Jag får stort inflytande, men bestämmer naturligtvis inte allt själv.
Johan Danielsson har en vass hjärna, säger de som känner honom personligen. Och ett öga som kan se in i framtiden, alltså en strategisk förmåga att förutse vad som händer om man agerar på det ena eller andra sättet.
Han vet vad han vill och sitter inte still i båten.
– Ett sådant uppdrag som gruppledare är inte något som kommer till dig för att du åker till parlamentet och placerar dig på en stol. Jag har bett om det här!
Redan i somras, under sin första vecka som ledamot, träffade han nyckelpersoner bland de europeiska socialdemokraterna i parlamentet för att få en plats i både sysselsättningsutskottet och trafikutskottet.
Bland hans viktigaste frågor är att bekämpa den sociala dumpningen av arbetsvillkor. I cabotagetrafik, liksom när dragbilar tar över frakter i kombitrafik, utnyttjas utländska chaufförer till skandallöner.
– Jag berättade för dem om min fackliga bakgrund, vilka frågor jag ville jobba med och vilken typ av lagstiftning som jag är intresserad av.
Nätverkandet gav resultat inom några veckor. I den socialdemokratiska gruppen i sysselsättningsutskottet tilldelades han ansvaret för rapporten om kör- och vilotidsregler för yrkeschaufförer.
Efter en titt på Johan Danielssons bakgrund blir man mindre förvånad över hans snabba framgångar. Som nybakad statsvetare fick han 2007 praktik och senare arbete som politisk sakkunnig hos dåvarande EU-parlamentarikern Jan Andersson (S).
Insatsen hos honom blev språngbrädan in i LO där han år 2010 fick tjänsten som ansvarig för EU-frågor. Tio år senare är han tillbaka i parlamentet, men på en politikerstol.
– Det är ett helt annat perspektiv, även om jag inte är helt obekant med parlamentet.
Men han förklarar också sin kometkarriär med det extremt goda renommé som både svenska socialdemokrater och svensk fackföreningsrörelse har bland hans partikamrater i Europa.
– Om jag inte stått på dessa axlar hade det inte gått att få någon tung post hur otroligt duktig jag än hade ansetts vara.
Och han har haft en del tur.
Han blev gruppledare i trafikutskottet sedan den första gruppledaren avancerat uppåt inom de tyska socialdemokraterna i parlamentet.
Han blev huvudförhandlare för kombidirektivet därför att den förra förhandlaren inte blev återvald i våras och en ersättare behövdes.
Johan Danielsson föddes någon vecka efter midsommar 1982. Han växte upp i Borlänge i ett kedjehus med grönområde, cykelväg, lekplats och idrottsplats utanför tomten.
– Jag hade en trygg Svensson-Svensson-uppväxt och bodde i ett hus som nästan såg ut som Svensson-Svensson-huset i tv-serien.
Men en medelstor stad, som trygga Borlänge, är långt ifrån den internationella miljö där Johan Danielsson vistas numera.
– Ibland när jag träffar personer i till exempel EU-parlamentet får jag känslan av att hela världen alltid har varit en självklarhet för dem.
Så har det inte varit för Johan Danielsson, som stegvis erövrat nya rum.
Han berättar om första besöket i LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm, när han som ung jobbade i EU-parlamentet.
– Jag skulle bara vara åhörare på ett seminarium. Ändå var jag så jävla nervös när jag skulle gå in genom entrén till LO. Byggnaden är liksom högborgen för svensk arbetarrörelse. Och nu har jag jobbat där i tio år.
En av de första dagarna i juli i somras började han verka som EU-parlamentariker.
En gång varje månad blåser EU miljontals kronor på att förflytta de 751 ledamöterna med personal från Bryssel till Strasbourg för att hålla session.
Det var här på detta möte som de nyvalda ledamöterna formellt tillträdde.
Feststämningen vid öppnandet efter EU-valet var dämpad. Den präglades av många ledamöters missnöje över förslaget till ny ordförande för EU-kommissionen. Efter ett rävspel av förbundskansler Angela Merkel hade EU:s stats- och regeringschefer enats kring den okända, konservativa politikern Ursula von der Leyen.
Socialdemokraterna i parlamentet var särskilt missnöjda. De hade förväntat sig att deras kandidat, holländaren Frans Timmermans, skulle placeras främst efter att ha varit förste vice ordförande de senaste fem åren.
Dessutom hade kommissionen inte letts av en socialist på 25 långa år.
När det dagen därpå var dags att rösta fram parlamentets talman vägrade däremot parlamentet att följa stat- och regeringscheferna förslag.
I den socialdemokratiska gruppen hade man som en stillsam protest lanserat italienaren David Sassoli som talmanskandidat.
− Jag hoppas att de konservativa och liberalerna röstar på Sassoli. Det finns förhoppningsvis en överenskommelse om det, sa Johan Danielsson då, efter den första omröstningen som inte gav någon kandidat tillräckligt med röster.
Strax före klockan tolv var det dags för nästa valomgång. I den stora plenisalen skyndade sig Johan Danielsson fram till urnan för att lägga ner sin röstsedel och få tid för en snabb lunch med de andra svenskarna i sin partigrupp.
Jo, ett par timmar senare var rösterna räknade och Sassoli vald.
– Vi får se hur det går med godkännandet av ordföranden i kommissionen, och därefter de 27 andra kommissionärer som parlamentet också ska godkänna. Det finns potential för en stormig process, sa Johan Danielsson i juli.
Ett par månader senare sitter han 40 mil därifrån på sitt tjänsterum i Bryssel. Rummet är placerat i en mörk och tråkig korridor utan den fina konst som smyckar de officiella delarna av parlamentsbyggnaden.
Dagsljuset skiner starkt genom fönstret på tolfte våningen. Mot väggen lutar ett par tavlor med arbetarmotiv, som väntar på sina krokar. Han hinner med ett kort besök vid skrivbordet innan han rusar vidare till transportutskottet.
Kommissionärerna är ännu inte godkända, men Ursula von der Leyen har fått klartecken som ordförande även med stöd av socialdemokraterna.
Varför godkände ni henne när en socialist inte har haft posten på 25 år?
– Vi valde att ha ett konstruktivt förhållningssätt i den socialdemokratiska gruppen.
Johan Danielsson förklarar: De lyckades inte övertyga andra politiska grupper att stödja holländaren Timmermans. Eftersom allt i parlamentet handlar om att få majoritet för sina förslag fanns ingen chans att putta ut von der Leyen.
– Och efter utfrågningen av henne bedömer jag att vi knappast kunde ha fått en ordförande från den konservativa gruppen som skulle ha gjort större utfästelser i linje med våra krav.
Men han konstaterade ändå att problemen med en konservativ ordförande började direkt. När hon presenterar sin långa lista över kommissionärer från medlemsländerna är ansvaret för sysselsättning och transporter särskilt intressant för Johan Danielsson.
Först kan listan verka godtagbar sett med hans ögon. Båda dessa kommissionärer är S-märkta. Luxemburgaren Nicolas Schmit har fått sysselsättningsfrågorna och rumänskan Rovana Plumb har fått transportfrågorna.
– Men tittar man på dessa kommissionärernas uppdrag saknas en del. Det är oroväckande, tycker Johan Danielsson.
I Nicolas Schmits uppdrag prioriteras inte några arbetsmiljöfrågor, som är ett av de viktigaste områdena i LO:s valmanifest.
Och transportkommissionären Rovana Plump kommer från Rumänien, vars företrädare är hårda motståndare till vägpaketet. Dessutom har parlamentets juridiska utskott bromsat utnämningen av henne på grund av privatekonomiska oklarheter.
Men visar inte det här på socialdemokraternas problem med en konservativ ordförande för kommissionen?
– Absolut. Det ska man inte sticka under stol med.
Johan Danielsson kommenterar detta över en bricklunch med en enkel pastarätt och coca-cola i glaset.
Just före lunch har han träffat den danske transportministern Benny Engelbrecht och glatt kunnat meddela att vägpaket nu ska slutförhandlas med ministerrådet och kommissionen.
Motståndarna till paketet försökte stoppa slutförhandlingen, men en majoritet i trafikutskottet gav grönt ljus den 24 september.
Johan Danielsson kan nöjd se tillbaka på sina första månader i parlamentet. Han sitter i de utskott som är centrala för LO:s valmanifest. Han har uppdraget som socialdemokratisk gruppledare i viktiga trafikutskottet och han är huvudförhandlare för kombidirektivet. Dessutom har han varit med om att skicka vägpaketet till slutförhandling.
– Så mycket mer kunde vi inte ha lyckats med så här långt. Men inget har hänt innan de nya reglerna är på plats. Vi måste skjuta bollen i mål också.
