Insändare. ”Svårt att få tag på taxi en lördagskväll”, ”Lång väntan på sjuktaxi”, ”Färdtjänstresan försenad”. Vi har alla sett rubrikerna den senaste tiden och bristen på taxiförare är ingen nyhet.
Branschen har länge brottats med problemen att rekrytera nya förare samt att få fler förare att stanna kvar i yrket. Dåliga arbetsvillkor och urusla lönenivåer förbättrar inte situationen utan bidrar snarare till att taxiförare har blivit ett lågstatusyrke.
I kollektivavtalet finns två olika lönesystem, månadslön eller provisionsbaserad lön. Ingångslönen vid månadslön är 25 233kr och efter två år i yrket 25 704kr. Detta i grundlön sedan tillkommer sedvanliga tillägg som ob-tillägg och så vidare. Det provisionsbaserade lönesystemet har enbart en garantilön på 21 052kr per månad samt eventuell provision och inga tillägg.
Är det konstigt att det råder förarbrist?
Att vi sedan ofta får ut schema veckan innan det ska börja gälla och ibland så sent som två dagar innan gör inte yrket mer attraktivt. Det blir svårt att kombinera arbete, familj och fritid.
Två veckors framförhållning på schemaläggningen är inte för mycket begärt.
Taxiförare är ett legitimerat yrke och det ställs höga krav på vår kompetens för att klara av att utföra alla våra olika typer av uppdrag. Vi kör sjukresor, färdtjänst, skolskjuts och försäkringsturer. Vi kör budkörningar, flygtaxi och privatkunder.
Det är vi som ser till att din dotter kommer tryggt hem från krogen. Det är vi som ser till att din gamla pappa kommer hem från sjukhuset. Det är vi som ser till att ditt barn kommer till och från skolan.
Våra arbetspass är ofta långa, tolv timmar med 30 minuters rast. I vår vardag förekommer nattarbete, skiftarbete och ensamarbete samt tunga lyft. Vi utsätts för stor psykisk påfrestning med stress, hög arbetsbelastning och ibland även för hot, våld och trakasserier. Trots allt detta är vi en stolt yrkeskår som trivs med vårt jobb och har nöjda kunder som berömmer oss för väl utfört arbete och trevligt bemötande.
