;
Ledare

Ingen ska behöva dö på jobbet

Ledare. Lastbilschaufförer är yrket med flest dödsfall. Det visar en sammanställning som Arbetsmiljöverket gjort över åren 2011 – 2020. 66, sextiosex, lastbilsförare miste livet under de åren. Det är fruktansvärt.

För trafiken har man länge pratat om en noll-vision. Ingen ska dö i trafiken. På samma sätt borde en absolut noll-vision för arbetslivet vara en självklarhet. Varje dödsfall är ett misslyckande. För att inte tala om tragedin för familj, vänner och arbetskamrater.

För snart fem år sedan dog 20-åriga Nima på sitt jobb i Oxelösunds hamn. År av rättegångar har följt efter det och i skrivande stund pågår slutförhandlingar i hovrätten. Vad än domslutet blir får Morteza Hamedi aldrig tillbaka sin son. Transportarbetaren har i vårt senaste nummer träffat Nimas pappa.

Avtalsrörelsen sätter nu ordentlig fart. Transportarbetareförbundet har haft möte med Transportföretagen och parterna har växlat krav. Transport kräver 5,5 procent i löneökning och ett engångbelopp på 5 726 kronor. Med den tvåsiffriga inflationstakten vi har där allt, mat, drivmedel, el och bolån, blivit dyrare så finns det stora hål i mångas plånböcker att fylla. Det blir en spännande tid framöver att följa hur avtalsförhandlingarna går. Håll koll på vår webb där uppdateringar kommer allt eftersom.

Någon som vet hur det är att ligga ute på vägarna är vår krönikör David Ericsson. I februari får han ta emot fackföreningsrörelsens Ivar- Lo-pris för sitt författande. Redan som 13-åring stack han hemifrån och kom då i kontakt med flera lastbilschaufförer. Ett liv med upplevelser som han har kunnat ta med sig in i sitt författande. Extra roligt att David nu uppmärksammas och får fint pris. Och att han är krönikör på Transportarbetaren.

Åsa Alvetjärn är journalist och har skrivandet ihop med David. Snart också lastbilschaufförsyrket. Om Åsa klarar YKB-utbildningen. I Åsas resa på transportarbetaren.se kan du följa hennes väg.

Var du en av dem som fick mejl från undersökningsföretaget Axánd? Jag hoppas då att du öppnade mejlet och klickade in dig på vår läsarundersökning. Vi vill veta vad du tycker att vi ska skriva om. Glöm inte att du alltid kan tipsa oss om saker att skriva om, skicka mejl till redaktionen@transportarbetaren.se.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Lilly Hallberg. Foto: Petrus Iggström

Dags att tala högt om pengar

Redaktionens krönika. Hej Läsare! Jag hoppas verkligen att den här texten är daterad när du läser. Och att Sverige har en ny regering. Lite i skuggan av regeringsbildningen har avtalsrörelsen dragit i gång.

Utsatthet. Illustration: Ingrid Fröhlich

Från slippriga kommentarer till övergrepp – transportare vittnar om utsatthet

Arbetsmiljö. På väg till julbordet skämtade kollegorna om att Erika såg ut som en porrstjärna. Nora hörde grabbgänget på kundföretaget tala om henne som ”skadat gods”. För Julia slutade festen med ett fysiskt övergrepp.

För många utsatta blir konsekvensen att det är de själva som tvingas byta arbetsplats, eller till och med yrke, och förövaren kan jobba vidare som om ingenting hänt. Foto: Dexter Svärd Huss

”Du är inte ensam – det finns stöd att få”

Arbetsmiljö. Efter åkeriets årliga julfest utsattes Julia för ett övergrepp av en man som hon tidigare uppfattat som ”helt normal och vettig”. Så blev hennes väg ut ur traumat.

Dags att tala högt om pengar

Redaktionens krönika. Hej Läsare! Jag hoppas verkligen att den här texten är daterad när du läser. Och att Sverige har en ny regering. Lite i skuggan av regeringsbildningen har avtalsrörelsen dragit i gång.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

What goes up must come down!

Ekonomi. För många år sedan jobbade jag i Köpenhamn och bodde på ett vandrarhem. Där fanns också ett gäng arbetslösa arbetare från det då krisdrabbade England. Var och varannan kväll var de ute på stan och festade och slogs.

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering. SVT och Aktuellt verkade liksom 90 procent av dagspressen vara på den borgerliga sidan. Varje dag tiden före valet toppades nyheterna med hur ”oeniga” de ”rödgröna” var.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

När rotlösheten lämnade henne i fred

Hemland. När min mamma kom till Sverige ville hon leva här. Hon blev svensk medborgare och avsade sig med lätthet sitt tyska när hon var tvungen att välja. Hon lärde sig svenska genom Selma Lagerlöfs böcker. Brytningen hördes med i sj-ljuden och ödet spelade henne ett spratt: jag föddes den sjunde juli.

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Civilplikt får inte skapa ett B-lag

Insändare. Polismyndigheten har fått i uppdrag att utreda civilplikt inom skydds- och bevakningsverksamhet. Men facket måste vara vaksamt.

Varför sviker man fattade beslut?

Ordförandeord. Det är med en stark känsla av besvikelse jag skriver denna krönika. Eller förbannad är tyvärr ett bättre ord. Inte mycket har blivit rätt i världen på senare tid, milt sagt. Jag tänker främst på LO:s och medlemsförbundens hantering av samordningen i avtalsrörelsen.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

;