Ekonomi. För många år sedan jobbade jag i Köpenhamn och bodde på ett vandrarhem. Där fanns också ett gäng arbetslösa arbetare från det då krisdrabbade England. Var och varannan kväll var de ute på stan och festade och slogs.
På vandrarhemmet jobbade en liten spinkig indier. När han gick förbi med svabben kunde han reta engelsmännen för deras bankrutta land.
”They used to call it Great Britain. Nowadays they call it small Britain!”
Och sedan.
”You see, what goes up must come down!”
Vad skulle de storväxta engelsmännen göra? De hade nog velat spöa den retliga indiern men kunde inte gärna ge sig på en så liten person.
I nutid talar ofta chaufförer på fik och vägkrogar om bränslepriserna. Många verkar tycka att det vore bättre med en borgerlig regering då drivmedelspriserna skulle fortsätta vara lägst i Europa.
Jag har inte riktigt kommit mig för med att säga något om det. Men i lastbilen i en kö av utländska tradare vid en mack funderade jag.
Aldrig tidigare har väl utländska lastbilar köat för att tanka i Sverige. Men en snabb huvudräkning gav vid handen att varje bil bör tjäna ungefär 10 000 kronor per tankning i Sverige, jämfört med exempelvis Tyskland.
Frågan, som man borde ställa till mina kollegor är hur mycket av de 200 000 kronorna svenska staten lånar i minuten, de tror går åt till att subventionera utländska åkerier?
Plus allt vi betalar till medelklassen såsom räntebidrag, rot och rut avdrag och sänkta skatter för de rikaste.
Vem ska i slutändan betala allt det vi lånar till? I Frankrike protesterar de unga vilt då de insett det och att pengarna är slut. Och att det tyvärr inte blev något kvar till dem.
Jag vågar påstå att vi går mot helt nya tider där dieselpriserna är det minsta problemet. Inget kommer bli som förr och egen matodling på balkonger och i parker blir en realitet. För, även för vår ekonomi gäller ”What goes up must come down!”

