Het vår väntar i avtalsrörelsen

Industrifacken kräver 2,8 procent. Byggnads och övriga förbund i 6F vill ha 3,2 procent eller minst 800 kronor. Kommunal gick tidigt ut med att en grupp ska ha mer än alla andra. Transport har valt att ligga lågt i budgivningen.

– Risken är stor att förbunden skruvar upp förväntningar som inte kommer att infrias, säger Transports ordförande Lars Lindgren.

Avtalsrörelsen kan just nu beskrivas som en vulkan där det börjat puttra nere i kratern. Lars Lindgren befarar att det blir ett stort utbrott den här gången – en stökig lönerörelse med högt tonläge i medierna och många konfliktvarsel.

– Det är till stor del LO-ledningens fel. Valhänt ledarskap gjorde att vi inte fick till en samordning. Nu tror jag ändå att industrin går först och tecknar ett avtal. Sedan ska alla andra förbund försöka övertrumfa det.

Nyligen gjorde tyska IG Metall upp om ett avtal som ger 1,7 procent i lönelyft på ett år.

– Jag har faktiskt svårt att tro att de svenska industriförbunden vågar överträffa det, säger Lindgren. Om jag får gissa kan jag tänka mig att IF Metall, med hjälp av konfliktvapnet, tecknar ett avtal på 1,8 procent i vår.

– Det är i så fall långt under utgångsbudet på 2,8 procent och långt under löneutrymmet som LO-ekonomerna pekat ut. På arbetsgivarsidan kommer man definitivt att betrakta en sådan uppgörelse som märke. Trots att det inte finns något märke den här gången.

Märket är inget riktmärke, utan en strikt lönenorm som i praktiken kommit att reglera löneökningarna på stora delar av arbetsmarknaden de senaste 15–20 åren. Transport och många andra LO-förbund har varit starkt kritiska. Och då inte till märket som idé, utan vem som bestämt nivån och hur det gjorts.

– I praktiken har IF Metalls avtalsråd satt lönerna för 1,5 miljoner LO-medlemmar. Det bäddade för den besvärliga situation vi befinner oss i nu, med havererad samordning, säger Lars Lindgren.

För Transport har löneglidningen länge varit en het potatis. I vissa förbund har arbetarna ofta fått ut mer pengar än vad avtalet och märket sagt. Omkring 0,5–1,0 procent extra är inte ovanligt. Transportarbetarna har som regel inte haft någon löneglidning att tala om.

– Vi har lyft frågan och gått ut med att vi vill ha kompensationen till våra medlemmar. Det lär bli tufft. Vi har redan haft överläggningar med våra arbetsgivare och deras utgångspunkt är att Transports yrkesgrupper ska ha mindre än andra. Fast det synsättet kan vi aldrig att acceptera.

Inför 2016 års stora avtalsrörelse har Transport valt att fokusera på tryggheten i jobben. Eller rättare sagt otryggheten. Ökad inhyrning av personal, fler deltider och en flora av visstidsanställningar har bäddat för ett daglöneri som många nog hoppats skulle tillhöra det förgångna.

Lars Lindgren är sammanbiten. Det är en lång het vår som väntar förbundets förhandlingsavdelning. Och Transports medlemmar. Nästan 30 kollektivavtal ska omförhandlas innan året är slut.