;

Heder åt Radoslaw Rostkowski!

Krönika. Efter mycket om och men tecknades ett nytt kollektivavtal för taxiförarna den 29 januari i år. Därmed kan 2013 års avtalsrörelse läggas till handlingarna. Men det är inte utan att avtalet för taxiförarna ger en fadd smak i munnen. Under förhandlingarnas gång har vi hela tiden mötts av argumentet att det inte finns pengar i branschen och därmed inte heller några förutsättningar för förbättrade villkor.

Förbundet har under några år arbetat mycket med taxibranschen. Detta arbete kommer att fortsätta även framöver. Vi vill uppnå en bransch där de människor som valt den som sin utkomst också kan känna glädje och stolthet över att jobba där. Vi vill bryta den negativa spiral som en total avreglering har skapat.

Dagens situation är ett resultat av de liberala marknadsexperimenten. Det borde vara ett varnande exempel på vad som händer då marknadskrafterna får fritt spelutrymme. Tyvärr fortsätter experimenterandet för fullt. Det räcker med att se på avregleringen av Apoteket och järnvägstrafiken för att inse att detta inte kan få fortsätta. Det finns visa delar av samhällsservicen som borde skötas av staten. Posten är ett sådant område.

Men tillbaka till taxi. Förbundet har ställt fyra krav till det politiska etablissemanget. Först vill vi se att det införs en etableringskontroll. Det torde inte vara speciellt svårt att räkna ut hur många fordon det behövs för att betjäna en stad av Stockholm eller Malmös storlek. Sådana system finns det flera exempel på, New York, London med flera. Vi vill införa en priskontroll. Även inom detta område finns exempel på hur man kan göra detta. Ett riktpris på låt säga max 450 kronor för en standardresa på tio kilometer eller 15 minuter. De som anser sig behöva ta ut ett högre pris får inte sorteras under taxi utan är i stället att betrakta som hyrverk, och har då inte rätt till en taxiskylt. Vi vill se att taxibilar utrustas med elektroniska färdskrivare. Ett krav som förbundet drivit i många år ser nu ut att gå i uppfyllelse, nämligen inrättandet av tömningscentraler.

Detta är de fyra krav som förbundet framför vid kontakter med de politiska partierna. Vi får se om några av dem delar vår uppfattning. Man ska komma ihåg att kravet om etablerings- och priskontroll inte är det lättaste att driva i det mest liberala landet på vår jord.

Vi ska inte heller glömma bort det vi själva kan göra. Fortsatt arbete med att organisera fler förare till förbundet. Ta en seriös diskussion kring procentlönesystemet, dess fördelar respektive nackdelar. Bevakningen av offentliga upphandlingar där vi vill använda oss av “Vita jobb”-modellen. Och att fortsätta arbeta för att samhällsbetalda körningar inte ska avlönas enligt procentlönesystemet. Kort sagt: att göra taxiföraryrket till ett statusfyllt och samhällsviktigt yrke igen, efter den katastrofala avregleringen för snart 25 år sedan. Vägen dit är säkert både lång och svår, men jag är säker på att vi kommer lyckas med det vi företar oss. Kanske inte i år eller nästa år, men vi har målet klart för oss. Och vi kommer oförtrutet fortsätta arbetet. Även om vi skulle stöta på patrull då och då, i form av marknadsidealister och andra som sjunger marknadskrafternas lov.

Många höjde kanske på ögonbrynen när det blev känt att förbundet förlikades med Andreassons åkeri i det andra målet i Arbetsdomstolen, AD. Som handlade om huruvida de polska chaufförer som körde för åkeriet var att betrakta som anställda eller som egenföretagare.

Anledning till förlikningen är det faktum att arbetsdomstolen klart och tydligt förklarade att bara för att AD fastställde att Radoslaw Rostkowski de facto var att betrakta som anställd i den första domen, så var detta inte en självklarhet i det andra målet. Detta innebar att förbundet i varje enskilt fall måste bevisa det vi bevisade tillsammans med Radoslaw i det första målet.

Tyvärr är det ingen av de andra polska chaufförerna som visat samma civilkurage som Radoslaw Rostkowski och trätt fram. Vid domstolsförhandlingarna i det första målet frågade domstolen varför förbundet inte agerat tidigare, eftersom vi uppenbarligen haft kännedom om förhållandena på åkeriet. Svaret var enkelt, det var ingen chaufför som kom till oss och framförde vad som egentligen försiggick förrän Radoslaw Rostkowski gjorde det. Förts då kunde förbundet agera. Detta visar på hur oerhört viktigt det är att vi har medlemmar som vågar stå upp för sina rättigheter.

Heder åt Radoslaw!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Insänt logga

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

Vad gäller vid kombinerad tjänst?

Transport. Vad gäller vid kombinerad tjänst som chaufför/transportledare/terminalarbetare och när slutar inbetalningarna till tjänstepensionen? Det är två frågor som Transports experter svarar på denna gång.

Snabbkoll om kollektivavtal. Illustration: Mattias Käll

Så avgörs din lön 2027

Lön & avtal. Under hösten börjar arbetet med de nya lönerna för 2027. Då ska yrkesaktiva medlemmar få chansen att påverka vilka krav på löner och villkor som de fackliga förhandlarna ska ta till arbetsgivarna.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;