Heder åt Radoslaw Rostkowski!

Krönika. Efter mycket om och men tecknades ett nytt kollektivavtal för taxiförarna den 29 januari i år. Därmed kan 2013 års avtalsrörelse läggas till handlingarna. Men det är inte utan att avtalet för taxiförarna ger en fadd smak i munnen. Under förhandlingarnas gång har vi hela tiden mötts av argumentet att det inte finns pengar i branschen och därmed inte heller några förutsättningar för förbättrade villkor.

Förbundet har under några år arbetat mycket med taxibranschen. Detta arbete kommer att fortsätta även framöver. Vi vill uppnå en bransch där de människor som valt den som sin utkomst också kan känna glädje och stolthet över att jobba där. Vi vill bryta den negativa spiral som en total avreglering har skapat.

Dagens situation är ett resultat av de liberala marknadsexperimenten. Det borde vara ett varnande exempel på vad som händer då marknadskrafterna får fritt spelutrymme. Tyvärr fortsätter experimenterandet för fullt. Det räcker med att se på avregleringen av Apoteket och järnvägstrafiken för att inse att detta inte kan få fortsätta. Det finns visa delar av samhällsservicen som borde skötas av staten. Posten är ett sådant område.

Men tillbaka till taxi. Förbundet har ställt fyra krav till det politiska etablissemanget. Först vill vi se att det införs en etableringskontroll. Det torde inte vara speciellt svårt att räkna ut hur många fordon det behövs för att betjäna en stad av Stockholm eller Malmös storlek. Sådana system finns det flera exempel på, New York, London med flera. Vi vill införa en priskontroll. Även inom detta område finns exempel på hur man kan göra detta. Ett riktpris på låt säga max 450 kronor för en standardresa på tio kilometer eller 15 minuter. De som anser sig behöva ta ut ett högre pris får inte sorteras under taxi utan är i stället att betrakta som hyrverk, och har då inte rätt till en taxiskylt. Vi vill se att taxibilar utrustas med elektroniska färdskrivare. Ett krav som förbundet drivit i många år ser nu ut att gå i uppfyllelse, nämligen inrättandet av tömningscentraler.

Detta är de fyra krav som förbundet framför vid kontakter med de politiska partierna. Vi får se om några av dem delar vår uppfattning. Man ska komma ihåg att kravet om etablerings- och priskontroll inte är det lättaste att driva i det mest liberala landet på vår jord.

Vi ska inte heller glömma bort det vi själva kan göra. Fortsatt arbete med att organisera fler förare till förbundet. Ta en seriös diskussion kring procentlönesystemet, dess fördelar respektive nackdelar. Bevakningen av offentliga upphandlingar där vi vill använda oss av “Vita jobb”-modellen. Och att fortsätta arbeta för att samhällsbetalda körningar inte ska avlönas enligt procentlönesystemet. Kort sagt: att göra taxiföraryrket till ett statusfyllt och samhällsviktigt yrke igen, efter den katastrofala avregleringen för snart 25 år sedan. Vägen dit är säkert både lång och svår, men jag är säker på att vi kommer lyckas med det vi företar oss. Kanske inte i år eller nästa år, men vi har målet klart för oss. Och vi kommer oförtrutet fortsätta arbetet. Även om vi skulle stöta på patrull då och då, i form av marknadsidealister och andra som sjunger marknadskrafternas lov.

Många höjde kanske på ögonbrynen när det blev känt att förbundet förlikades med Andreassons åkeri i det andra målet i Arbetsdomstolen, AD. Som handlade om huruvida de polska chaufförer som körde för åkeriet var att betrakta som anställda eller som egenföretagare.

Anledning till förlikningen är det faktum att arbetsdomstolen klart och tydligt förklarade att bara för att AD fastställde att Radoslaw Rostkowski de facto var att betrakta som anställd i den första domen, så var detta inte en självklarhet i det andra målet. Detta innebar att förbundet i varje enskilt fall måste bevisa det vi bevisade tillsammans med Radoslaw i det första målet.

Tyvärr är det ingen av de andra polska chaufförerna som visat samma civilkurage som Radoslaw Rostkowski och trätt fram. Vid domstolsförhandlingarna i det första målet frågade domstolen varför förbundet inte agerat tidigare, eftersom vi uppenbarligen haft kännedom om förhållandena på åkeriet. Svaret var enkelt, det var ingen chaufför som kom till oss och framförde vad som egentligen försiggick förrän Radoslaw Rostkowski gjorde det. Förts då kunde förbundet agera. Detta visar på hur oerhört viktigt det är att vi har medlemmar som vågar stå upp för sina rättigheter.

Heder åt Radoslaw!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

En skallig man som kisar och ser bestämd ut.

Förare kan köra taxi på dagen och buss på kvällen, utan att någon ser arbetstiden

Debatt. I stora delar av transportsektorn saknas samordnad kontroll av arbetstid. Förare kan arbeta inom taxi, färdtjänst eller lätta lastbilar utan färdskrivare och därefter köra buss med ansvar för många resenärer. När systemen inte hänger ihop riskerar trafiksäkerheten att bygga mer på förarens egen redovisning än på faktisk kontroll.

Taxistolpe

Den oseriösa taxibranschen drabbar inte bara turister

Debatt. Nu närmar sig tiden då det uppmärksammas hur turister blir lurade då de åker taxi. Men det är inte hela bilden.

Att spela och följa backgammon är ett sätt att fördriva den långa väntetiden på nästa körning vid taxiremoten på Arlanda. Foto: John Antonsson

”Snygga upp på taxiremoten!”

Arbetsmiljö. Slitna utemöbler, inomhus. Igenbommad restaurang, smutsiga och alldeles för få toaletter – för de hundratals taxiförare som väntar på körningar vid remoten nära Arlanda varje dag. Ofta i timtal.

Förare kan köra taxi på dagen och buss på kvällen, utan att någon ser arbetstiden

Debatt. I stora delar av transportsektorn saknas samordnad kontroll av arbetstid. Förare kan arbeta inom taxi, färdtjänst eller lätta lastbilar utan färdskrivare och därefter köra buss med ansvar för många resenärer. När systemen inte hänger ihop riskerar trafiksäkerheten att bygga mer på förarens egen redovisning än på faktisk kontroll.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Vägpirater

Hot och våld. Under alla mina år längs vägarna har jag aldrig blivit utsatt för fysiskt våld. Stölder ja, och hot, förtäckta eller öppna. Och ett par gånger för uppenbar skuggning.

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Privatpersoner döms men företag får filma

Debatt. Sverige har förbud mot avbildning av skyddsobjekt. Den privatperson som råkar filma fel plats kan drabbas av omfattande konsekvenser – även utan uppsåt. Samtidigt hanteras systematisk inspelning i arbetslivet betydligt mjukare.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Erfarenheter som inte går att hänga av sig

Hot och våld. För några krönikor sedan skrev jag om den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman och den här texten kanske kan ses som en fortsättning på samma ämne. Det handlar återigen om negativa erfarenheter som inte går att hänga av sig tillsammans med uniformen.

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt! Kommer ni ihåg klippen från Ryssland med människor som åker rutschkana från höghus ner i enorma snömassor? Några av klippen var äkta medan andra var AI-genererade.

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Hot och våld

Behöver man ha extra mycket skinn på näsan?

Ledare. Flera yrken som Transport organiserar utsätts mer än andra för hot och våld. Några av yrkena ingår i förolämpningslagen som kom förra året.

Hot och våld

Du ska aldrig behöva acceptera hot och våld

Ordförandeord. Hot, våld och rädsla på jobbet är tyvärr något många möter. För dig som är taxichaufför eller kabinanställd kan det vara aggressiva resenärer.

Tommy Wreeth (Foto: Emil Flisbäck), Tommy Jonsson (Foto: John Antonsson) och Jimmy Ovesson (Foto: John Antonsson)

Öppna upp för allmängiltigförklaring av utstationeringsavtal!

Debatt. Arbetsmarknaden är ständigt under förändring, kapitalet finner alltid nya vägar för att kringgå regelverk, och för att försvåra för våra myndigheter och fackförbund att utföra kontroller och teckna kollektivavtal.

Vill S ha min röst krävs en rejäl gir åt vänster

Debatt. Jag beundrar verkligen mina kamrater som engagerar sig i Socialdemokraterna och som försöker få till förändringar. Att Reformisterna växt och nu är S största partiförening och att fackligt aktiva kamrater finns på partiets listor ger hopp. Men uppförsbacken är ändå för lång för mig och den tycks bli allt längre.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.