Hälsingsk idéspruta med välsmort munläder
Månadens medlem. Väktaren Jan Ivan Persson är en glad skit. Ständigt snubblar han över nya uppdrag, ofta som ordförande. Kanske är det för hans stora skratt eller det där med munlädret…
Att hålla munnen i gång fick mångsysslaren Jan Ivan Persson lära sig som försäljare. Han tänkte att han kunde ju tjäna pengar på käften – också.
I dag ronderar Jan Ivan som väktare, trots att han är inne på sin andra period som ordförande för Transports avdelning i Hälsingland.
– Jag trivs och jobbar alltid någon helg
i månaden. Fördelen är att man inte vet vad som kommer att hända när man sticker i väg på ett larm. Tiden går fort på natten.
Det passar nog Jan Ivans lätt rastlösa natur. När jag frågar om alla djurskulpturerna i trädgården tar han mig raskt med på en biltur genom den hälsingska Bullerbybygden. Strax därpå står vi
i samspråk med träkonstnären på hans gårdsplan i Rappsta, Trönödal. Jan Ivan utlovar några lämpliga trästammar från sin skog. Föräldrarna drev ett litet jord- och skogsbruk, så odling ligger i blodet.
Jan Ivan är en idéspruta, ögonen plirar och ingenting är omöjligt. Han är stolt över sin bygd. Hembyn Trönö är en av ett tiotal som sträcker sig i ett pärlband bortom Söderhamn.
– Daglysa, Hamre, Trönbya, Grubbe, räknar Jan Ivan upp. Man blir nästan som poet när man bor så här.
Säkert var det därför Jan Ivan hoppade på uppdraget som ordförande för Söderblomsspelet. Ett hembygdspel om ortens ”kändis”, ärkebiskop Nathan Söderblom. Det spelas sommartid, inte långt från hans by.
Jan Ivan administrerar och håller i allt från pengar till sopborste. Han ger en bild av röran, som publiken inte ser, när amatörskådespelarna far runt innan de ska upp på scenen. Byxor spricker och saker får fötter …
En präst låter ganska långt bortom arbetarrörelsen?
– Nej då! Nathan var den första riktiga arbetarprästen. Han ville att arbetarna skulle organisera sig och bilda fackföreningar.
Jan Ivan lyckas alltid få händerna i sånt som händer. Som dansevenemang, kurser i bugg och jakt. På telefonbolaget LM Ericsson blev han arbetsplatsombud för IF Metall och som väktare aktiv i Transport. Den ena kontakten leder till nästa och ett uppdrag till ännu ett.
– Är det något på gång så måste man ta tag i det. Frågar du någon som har mycket att göra säger han ja. Men den som har gott om tid har aldrig tid.
