Hallå där!
I Iran pågår en intensiv jakt på fackligt aktiva just nu. Transport har tillsammans med LO skrivit ett uttalande där de kräver omedelbar frigivning av alla fackliga och politiska fångar i landet. Transports Saied Tagavi är projektledare för svenska fackens engagemang i Iran.
Vad är det som händer?
– De senaste sex månaderna har det varit många protestaktioner bland lärare och arbetare för att de antingen inte fått någon lön alls eller så låg att de inte klarar sig på den. Ekonomin i Iran är dålig och inflationen är hög. När människor protesterar mot detta grips fackligt aktiva. Det här visar hur aggressiv regimen är i Iran. Den vill visa att folk inte kan störta regimen.
Finns det någon ljusning?
– Arbetarna har blivit mer medvetna om på vilket sätt de kan agera. Flera yrkesgrupper i olika delar av landet har till exempel börjat samarbeta för att kunna bilda fria fackföreningar. De vet att om de ska ha trygga anställningar och schysta villkor så gäller det också att samarbeta kring det här. De är också tydliga med att de inte vill störta regimen. De vill bara ha schysta villkor och löner som går att leva på.
Varför gör ni det här uttalandet nu?
– Bland annat för att ILO:s (International labour organisation) konferens just nu pågår i Genève. Vi vet att de iranska arbetare som deltar i konferensen inte är de verkliga representanterna för Iran utan att de representerar regimen.
I november hade ni FN:s särskilda rapportör om mänskliga rättigheter i Iran, Ahmed Shaheed, på besök i Stockholm för att diskutera ett samarbete mellan facket och FN. Hur går det?
– Vi håller kontakten med honom och håller just nu på att lägga upp ett program för november. Vi planerar att göra november till en månad för facklig internationell solidaritet. Vi har preliminära planer på att bjuda in honom igen då för att diskutera kvinnornas situation i Iran.
