Självgående avfallsstationer och soptunnor som tömmer sig själva. Kan det vara framtidens lösning på trånga gränder och omöjliga soprum? Kanske det. Konsultföretaget Tyréns har tagit fram en robotmodell som vunnit förstapris i en stor idétävling. Inom två år tror Sofia Öreberg, stadsutvecklare på Tyréns, att vi får se de första självständiga tunnorna i bruk.

Självgående avfallsstationer, hur går det till?

– Vid varje fastighet finns det en stationär dockningsmodul med luckor där man kan sortera sopor. Vagnen där soporna lagras är dockad till den här modulen. När den är full känner den det, lossar och kör i väg. Sammantaget bildar det här en enhet som inte är större än en parkeringsplats.

Kör vagnen fram längs gator och torg genom stan?

– Ja, det gör den. I varje stadsdel finns en central dit de här vagnarna går och lastas om. Dit kommer sedan stadens ordinarie sopsystem med sopbilarna. Det här innebär att inga sopbilar behöver ge sig in på en massa smågator. Man behöver inte ens dimensionera gator och gränder för att rymma en sopbil. De hämtar i stället vid den här stadsdelscentralen.

Blir sopgubbarna överflödiga i framtiden?

– Nej, det kommer de inte att bli. De behövs – och arbetsmiljömässigt kommer det att bli mycket bättre. Sopgubbarna behöver inte ta sig ner i märkliga soprum.

– Men sen finns det en poäng till. Centralen dit de självgående fordonen går kommer att vara bemannad. Det behövs en människa som ser till att allting funkar. Det blir också en punkt för återbruk dit man kan gå med ungarnas gummistövlar eller den där soffan man inte vill ha längre. Kanske kan man låna grejer av varandra där också. Det blir en social mötesplats.

När och var kan vi se det här då?

– Vi vet inte riktigt. Det finns några utvecklingssteg kvar innan det här kan realiseras. Men inom två år skulle jag tro att det kan vara möjligt. Malmö stad är jätteintresserad. Men Göteborg var ju också med och utlyste tävlingen.

Fotnot: Innovationstävlingen är ett samarbete mellan Malmö stad, Göteborgs stad, Malmös kommunala bostadsbolag MKB, Sveriges lantbruksuniversitet och vatten- och avloppsverket VA Syd – med stöd av innovationsmyndigheten Vinnova. Prissumman var 200 000 kronor.