Debatt. Gör a-kassan tillgänglig för fler så skapar vi en värdigare situation för både anställda och anställningslösa.
Arbetslöshetsförsäkringen är ett av de försäkringssystem som hängt med allra sämst i utvecklingen under åren. Problemen har dessutom flyttats när många individer felaktigt går på socialbidrag då de inte uppnår villkoret i a-kassan. Detta ökar pressen på socialarbetare runt om i landet som belastas med hög administration, samtidigt som kommunerna får ta den ekonomiska smällen för arbetslösheten.
Många inom Arbetsförmedlingen upplever problem då arbetet i hög utsträckning är inriktat på att kontrollera arbetslösa. Resultatet av kontrollen blir att ”pinnjakten” driver tjänstemännen mer än själva syftet för verksamheten.
Anställningslösa i Förening har som mål att skapa debatt runt definitionen av begreppet arbete och samtidigt diskutera arbetsmarknadens villkor och förutsättningar.
Något som varit väldigt tydligt under senare tid är att parallellt med att kraven för att kvalificera sig till a-kassan ökat har utbetalningarna till denna försäkring mer än halverats. De har minskat från 35 miljarder 2005 till drygt tolv miljarder 2016(!). Detta med en i stort sett oförändrad nivå på antalet arbetslösa.
Dessutom har frågan om basinkomst eller medborgarlön seglat upp i debatten efter att i årtionden varit en bortglömd fråga. Hur kan det komma sig?
Precis som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson skriver i Aftonbladet (den 24 februari) har andelen individer med rätt till ersättning kraftigt sjunkit de senaste tio åren, från 64 procent 2007 till 37 procent 2016. Orsaken är att vi i Sverige under flera år haft en hög omställningstakt på arbetsmarknaden i kombination med en a-kassa som inte anpassats till de förändrade anställningsvillkor som många omfattas av i dag. Därför löser vi inga problem genom att lägga ner Arbetsförmedlingen som Alliansen vill.
Bidragslinjen och arbetslinjen brukar ställas som motsatser till varandra. Men om omställningstakten på arbetsmarknaden är hög måste rimligen också omställningstryggheten vara hög. En fråga man också behöver besvara är: Betyder anställningslös att man i alla lägen befinner sig i utanförskap?
Men att göra a-kassan tillgänglig för fler grupper och samtidigt kunna satsa på utökade arbetsmarknadsutbildningar inom exempelvis bristyrken kostar pengar. Hur ska sådant finansieras? Låt oss påminna om att Arbetsförmedlingen har en flod av subventionerade anställningsstöd som tillsammans uppgår till den svindlande summan av 20 till 21 miljarder kronor.
Det går att driva en arbetsmarknadspolitik med goda regler utan ineffektiva satsningar på jobbcoacher och vuxendagis. Det går också att formulera en a-kassa med motkrav som bättre svarar på hur arbetsmarknaden ser ut i dag.
I denna valrörelse är det på tiden att politiker slutar tävla i vem som driver den bästa arbetslinjen. Det duger inte att i valrörelse efter valrörelse komma med utanförskapet som narrativ för vår verklighetsbild. En annan berättelse behövs nu.
