Debatt. Som ordförande för färdtjänstberedningen i det landsting som gör den allra största upphandlingen av färdtjänst kan jag konstatera att Håkan Thomsson både har rätt och fel.
Han har rätt i att en upphandling av i synnerhet färdtjänst inte kan handla om maximalt pressade priser. Han har fel i att alla stora upphandlingar fungerar så.
I Stockholm har vi precis sjösatt en ny upphandling. Den innehåller krav på utbildning i säker körning, i att hantera situationer som innefattar hot och våld samt i hjärt- och lungräddning.
Språkkunskaperna hos förarna ska vara tillräckligt bra, liksom lokalkännedomen och bemötandet. Samtidigt genomför landstinget en större utredning om framtidens färdtjänst.
Den kommer bland annat att ta upp behovet av att komma till rätta med oseriösa aktörer på marknaden, arbetsvillkoren i branschen samt hur färdtjänsten ska kunna anpassas efter varje individs behov.
Med utgångspunkt i att färdtjänstresenärerna i Stockholm redan i dag är nöjdare än alla andra som reser med kollektivtrafiken kommer vi fortsätta arbeta för en färdtjänst som ger möjlighet till högre livskvalitet.
Håkan Thomsson tar upp flera intressanta förslag som är värda att titta vidare på, exempelvis avseende kundval.
Jag vill påstå att det offentliga har blivit allt bättre på att upphandla välfärdstjänster. Vi ser på allt fler områden allt bättre formulerade kvalitetskrav.
På så sätt kan man säga att färdtjänsten i Sverige rör sig åt rätt håll. Vi har emellertid mycket kvar att arbeta för. Bland annat måste samarbetet mellan landstingen och kommunerna växlas upp så att färdtjänstresenärer kan resa mer spontant.
