Krönika LO-styrelsen antog nyligen ett dokument som till största del utarbetats av avtalsrådet inom LO. Dokumentet, med titeln Gemensamma långsiktiga mål för tre kongressperioder, kommer att få stor betydelse framöver. Det utgör ett styrdokument för LO och dess 14 förbund fram till år 2028, vilket Transport välkomnar.
För oss, som tyvärr ganska ofta har en annan uppfattning än övriga LO-förbund i denna typ av frågor, är det extra glädjande att LO lyckats samla alla förbunden till en gemensam uppfattning. Självklart återfinns inte allt som vi velat och som vi argumenterat för i styrdokumentet. Ibland får man ge upp sin egen ståndpunkt till förmån för någon annans. Precis som vi har gjort det i några fall har så andra gett upp sina ståndpunkter till förmån för våra.
Fackets huvudsakliga uppgift är att via förhandlingar och avtal skapa bästa möjliga löne-och anställningsvillkor för medlemmarna. I det arbetet är lönepolitiken den viktigaste delen av fördelningspolitiken.
Men det finns även andra politiska områden som facket måste arbeta med. Gärna då i samklang med lönepolitiken. Några av dessa torde vara anställningstrygghet, arbetstider, arbetsmiljö, pensioner och avtalsförsäkringar.
Alla dessa områden, plus några till, finns med i styrdokumentet – vilket gör det i stort sett heltäckande för fackets verksamhet. Dokumentet ska inte uppfattas som något utopiskt och ouppnåbart. Tvärtom är det realistiska mål som satts, som både är pragmatiska och praktiskt möjliga att förverkliga. Det förutsätter att alla förbunden fokuserar och verkligen anstränger sig till det yttersta för att leva upp till de mål vi stakat ut.
Transport har under ett par års tid argumenterat för att införa allmängiltighetsförklarade kollektivavtal i vissa branscher. Avtalen skulle då upphöjas till lag och gälla alla, även utländska arbetare som arbetar tillfälligt i svenska företag.
Detta har mötts av skepsis från andra LO-förbund som vill värna om den svenska modellen där parterna tar ansvar för arbetsmarknaden genom rikstäckande kollektivavtal. Det är en modell som även Transport anser är bra. Men, som min gamla åkare alltid hävdade, stämmer inte kartan och verkligheten överens – är det verkligheten som gäller!
Tyvärr kan jag konstatera att de grundläggande förutsättningarna för att upprätthålla den svenska modellen inom åkerinäringen håller på att rubbas. Kollektivavtalets täckningsgrad och den fackliga organisationsgraden håller på att förändras. Till det sämre, tyvärr. Detta är den direkta orsaken till att förbundet tillsammans med Biltrafikens arbetsgivareförbund genomfört studieresor till Finland, Norge och Holland för att titta på deras system med allmängiltiga kollektivavtal.
I LO:s styrdokument återfinns en text som berör detta. Jag är nöjd med att övriga förbund insett hotet mot den svenska modellen och accepterat en text som säger att LO-förbunden kan behöva ompröva sin hållning och tvingas agera för allmängiltigförklaring av kollektivavtalen – detta om förutsättningarna för den svenska modellen rubbas.
Detta ger Transport fortsatt möjlighet att jobba med frågan. Det är viktigt att slå fast att förbundet först och främst vill behålla den svenska modellen och att allmängiltiga kollektivavtal inte kommer att ersätta den. Dessa kommer att användas enbart i de sektorer där massiv social dumpning förekommer.
LO:s ambitioner om att skapa en arbetsmarknad där godtycke ersätts med respekt är ett steg i rätt riktning. Icke desto mindre var företrädare för arbetsgivarna snabba med att håna och förlöjliga LO när styrdokumentet presenterades. Bland annat kallade man LO:s ambitioner för 1970-talsromantik, och man hävdade att LO drömmer sig tillbaka till fornstora dagar.
Låt mig skicka en hälsning till arbetsgivarnas språkrör var de nu än må befinna sig i det politiska landskapet – ge f-n i att raljera över arbetarnas berättigade krav på vettiga arbetstider, krav på en hygglig lön, krav på en säker arbetsmiljö, krav på jämställda löner, krav på trygga anställningar! Alla dessa krav och en hel del därtill kommer ni säkert känna igen när vi möts vid förhandlingsbordet i nästa års avtalsrörelse.
