Debatt. För en tid sedan blev ännu ett taxiavtal klart. Som tidigare sist av alla avtal efter segdragna förhandlingar. Ännu en gång är färdtjänstförarna sidsteppade och problemen bara fortsätter.
Faktum är att detta taxiavtal i allmänhet – och färdtjänstfrågan i synnerhet – har haft mycket låg prioritet inom Transport och den fackliga rörelsen som helhet. Vi undrar om förhandlarna bara kopierat tidigare års utkast.
Gång efter gång får vi läsa och höra att taxi är Transports sorgebarn, och företrädare beklagar sig över branschens förhållanden med usla villkor. Något som man försvarat sig med är att det är låg anslutningsgrad samt att förhandlingarna med Biltrafikens arbetsgivareförbund är svåra och tuffa.
Detta har vi färdtjänstförare för länge sedan tröttnat på.
Färdtjänst/Sjukresor är en av de viktigaste och mest ansvarstyngda samhällsfunktionerna och kraven är mycket höga.
Under årens lopp har denna verksamhet växt fram till en egen bransch med specifika och allt hårdare krav, då det handlar om att transportera sjuka och svaga kunder. Som en bekräftelse på detta finns det nu krav på förarcertifikat samt en egen förarhandbok.
I dag finns det i princip inga likheter mellan taxi och färdtjänst. Detta innebär i praktiken att färdtjänstförarna i central mening är avtalslösa, då det mesta i taxiavtalet inte kan användas på färdtjänsten.
Upphandlingsreglerna, med lägsta pris och oseriösa villkor, gör det hela till en helt ohållbar situation. Bolag tvingas avsluta upphandlingsavtal i förtid, arbetsförhållandena bland förarna är usla och kunderna blir ytterst lidande av den bristfälliga servicen. På flera håll, särskilt i storstäderna, råder det en kaotisk och ohållbar situation.
Under många år har de olika aktörerna bollat ansvaret för detta mellan sig. Politikerna hänvisar till de upphandlande enheterna, enheterna till utövarna, utövarna bollar tillbaka till de tidigare instanserna och de skyller på ingångna avtal.
Slitet för att få denna fråga högt upp på Transports agenda har pågått i åratal. Inför förra förbundskongressen 2012 föreslog flera motioner ett färdtjänstavtal. Ett nätverk bildades och möten hölls på lokal och central nivå.
Trots detta har vi färdtjänstförare varit en sidsteppad och bortglömd grupp. Ja, vi har till och med känt oss motarbetade. Av någon outgrundlig anledning har förbundet valt att hålla ihop färdtjänsten och taxi.
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi har nu nått vägs ände. Inför 2017 års kongress skrivs nya motioner i denna fråga, och nu kräver vi helt enkelt ett positivt resultat.
Det som kan ses som ett ljus i mörkret är att det vid de senaste avtalsförhandlingarna tillsattes en central arbetsgrupp för att se över möjligheterna att få till ett färdtjänstavtal. Misstänksamheten finns dock att det är ett spel för gallerierna. Med andra ord, förtroendet för förbundet är inte på topp.
Nu kräver vi att denna fråga får högsta prioritet för Transport. Det är dags för konkret handling!
