Debatt. Gå fram till en 19-åring och fråga om hen vet vad ett kollektivavtal är. Fråga också om arbetslöshetsförsäkring, den svenska modellen, anställningsformer, anställningsgrad, uppsägningstid, semester, arbetsmiljö, arbetstider eller om hen vet skillnaden mellan att jobba vitt eller jobba svart. Chansen att våra blivande arbetskamrater har koll på sin framtids kanske viktigaste frågor är minimal.
Varför är det så?
Att gå från att vara elev, förhoppningsvis omhändertagen av föräldrar och skolan, till att bli inkastad på den svenska arbetsmarknaden kan upplevas som en stor förändring. Men in på arbetsmarknaden ska vi alla så småningom, vare sig vi studerar vidare eller inte. Vare sig vi blir arbetstagare eller arbetsgivare.
I det lilla perspektivet handlar det om oss som individer. Vi måste tidigt lära oss vilka rättigheter och skyldigheter vi har på arbetsmarknaden. Vi måste lära oss detta för att till varje pris undvika att bli utnyttjade och utbytta på en marknad där djungelns lag frodas.
I det stora perspektivet handlar det om att ge oss förutsättningar att bevara och vidareutveckla vårt gemensamma samhällsbygge. Ett samhällsbygge som ska ge välfärd åt många, inte bara några få. Ett fantastiskt samhällsbygge som drivs av kuggar i ett hjul, eller pjäser på en spelplan. Ett arv från tidigare generationer, väl värt att bevara.
Hur kommer det sig?
Men om vi återgår till den stora frågan. Hur kommer det sig att den genomsnittliga 19-åringen inte förstår grundläggande arbetsmarknadsbegrepp, trots att hen nyligen har tagit studenten?
2011 ändrades skolans läroplan, efter en proposition av regeringen Reinfeldt. Det innebär bland annat att yrkesprogrammen inte längre ger högskolebehörighet. Resultatet av reformen blev att fler elever valde att gå högskoleförberedande program.
För vem vill egentligen stänga dörren till karriärmöjligheter när man är 16 år gammal?
När man går ett yrkesprogram får man förhoppningsvis besök av ett fackförbund under sin studietid. Vanligtvis det förbund som organiserar anställda i de yrken som studierna leder till. Även Svenskt Näringsliv har möjligheten att besöka skolorna. Det är bra att eleverna får information och kunskap om de två parterna på arbetsmarknaden. Det är mindre bra att detta oftast bara sker på de krympande yrkesförberedande programmen.
Tio procent får info
De högskoleförberedande programmen följer samma läroplan, där det uttryckligen står att arbetsmarknadens parter har viktiga roller när det kommer till att informera elever om arbetslivet. Många av dessa elever kommer också att bli arbetstagare inom några år, varav många i helt vanliga arbetaryrken. Trots detta får bara tio procent av eleverna på de högskoleförberedande programmen information från LO om vad som gäller på arbetsmarknaden.
Någonstans på vägen brister det. Arbetsmarknadens båda parter står till skolornas förfogande men bjuds inte in. Rektorer och lärare måste börja utnyttja möjligheten till klassrumspresentationer från arbetsmarknadens parter även på studieförberedande program. För det lilla perspektivets skull, men framför allt för det stora perspektivets skull.
Tilläggas bör också att LO:s information är gratis för skolan.
