Krönika. Jag har en teori. Den är helt ovetenskaplig men den går ut på att ju mer friskvårdsbidrag en arbetsgivare erbjuder, desto mer värdesätter arbetsgivaren sina arbetstagare.
Erbjuds du inte friskvårdsbidrag? Ja, då vet du att du bara är ett anställningsnummer på pappret och inte en människa av kött och blod.
För två år sedan förvärvade mitt företag ett annat bevakningsföretag och vips kunde vi ansöka om friskvårdsbidrag. 1 000 kronor per år får vi. En lax är bättre än ingen, men jag blev lite avundsjuk på min hustru häromdagen då hon meddelade att hennes friskvårdsbidrag hade höjts med det dubbla. Hon får numer 3 000 kronor per år.
Jag är den första att erkänna att jag tränar och rör mig alldeles för lite med tanke på mitt nuvarande jobb. Min kropp blir inte yngre, snarare har ålderskrämporna smugit sig på. Rygg, nacke, axlar och tummar värker i tid och otid så i helgen gick jag och köpte ett årskort på simhallen.
Det är andra gången jag köper ett årskort men första gången kom en pandemi i vägen. Nu är simhallen öppen som vanligt igen och min ambition är att simma minst en gång i veckan. Utegymmet vågar jag mig inte på, men promenader och hemmayoga borde även jag få till.
Vad jag innerst inne önskar är följande: att de arbetsgivare som inte satsar på sina anställda börjar göra det. Jag är övertygad om att sjukskrivningstalen skulle sjunka och att arbetstagarna hade mer ork och lust om fler arbetsgivare satsade på friskvård.
