Från verkstan till labbet – och tillbaka igen
Kärleken till en kvinna förde honom från Holland till Sverige. Kärleken till gamla bilar förde honom tillbaka till verkstan efter åratal i ett molekylärbiologiskt forskningslaboratorium. Möt Rainier de Klark, som driver Sveriges enda professionella Mini Cooper-verkstad.
På en undanskymd gatstump nedanför Hornstull i Stockholm, utanför en anspråkslös garageport med skylten Klark Classic Cars, står de i rader. Klassiska luftkylda folkabubblor och Mini Coopers av den gamla hundkoja-modellen. Ett par gamla arbetshästar till VW-pickuper av 70-talsmodell kompletterar bilden.
– Inga plastbilar här inte, säger Rainier de Klark, medan han visar runt i verkstan. Härinne trängs ännu fler bubblor med en Minikaross och ett ovanligt exemplar av sportbilen RPB (svenskbyggd på VW-plattform 1969-1970).
Men låt oss börja från början, på en Mini Cooper-verkstad i den lilla holländska byn Aarlanderveen, när Rainier bara var 15 år gammal. Rainiers mamma körde Mini, så när det blev dags att söka sommarjobb föll det sig naturligt för den teknikintresserade pojken att vända sig dit. Efterhand blev han fullärd och fick en fast anställning, som kom att vara i totalt 13 år.
Men under en bilsemester i Sverige (givetvis i en Mini) mötte han en vacker svenska och föll handlöst. Det blev giftermål och flytt till Stockholm.
Rainier sökte jobb på Mini-verkstaden Jana Motors i Bålsta, men där hade man inte råd att anställa. Han fick lov att tänka om.
– Jag har alltid varit intresserad av två saker: bilar och biologi. På hyllorna i mitt pojkrum stod det dels modellbilar, dels olika sorters djurkranier, berättar Rainier.
Så han började läsa molekylärbiologi och fick sent omsider en praktiktjänst på Karolinska Institutet, där han blev kvar i fyra år.
– Men som forskare måste man hela tiden hålla på och söka anslag, för att kunna förlänga sin tjänst med en eller ett par månader i taget. Och det pågick en massa fusk på labbet – folk fejkade resultat för att få pengar till nya experiment, eller för att tillfredsställa läkemedelsbolagen som hoppades på ett visst resultat. Det var en stressig tid i mitt liv, och jag blev besviken på forskarvärlden. Samtidigt blev jag glad varje gång någon av Karolinskas maskiner gick sönder, så jag fick meka lite… jag slutade nog aldrig att längta tillbaka till verkstan.
Och för tre år sedan kom vändpunkten, i form av en rejäl skopa tur. På en träff för VW-entusiaster hörde Rainier rykten om en verkstad i Stockholm, som bara servade gamla folkabubblor.
– Jag tänkte: Det är omöjligt, jag har bott i Stockholm i åratal, jag skulle vetat om den i så fall. Men efter att jag hade kört runt och letat kring Hornstull i flera dagar så hittade jag den. Ägaren hade haft verkstan sedan 1980 och hade ingen hemsida, firman fanns inte ens i Gula Sidorna. För den hade sin fasta kundkrets och behövde inte synas, berättar Rainier.
Han presenterade sig som veteranbilsmekaniker och förklarade att han sökte arbete.
– Ägaren sa ”Tyvärr, jag ska precis stänga verkstan efter 30 år. Men du kan få köpa den om du vill.”
Rainier jobbade sida vid sida med den gamle ägaren i något halvår, innan det blev klart med finansieringen och Rainier kunde ta över. Kort därefter fick han ett samtal från Jana Motors i Bålsta, där han sökt jobb åratal tidigare.
– Ägaren skulle lägga ner sin verksamhet och kom ihåg mig. Han frågade om han fick skicka sina gamla Mini-kunder till mig, berättar Rainier.
Så hux flux hade Rainier den enda professionella Miniverkstaden i Sverige, där omkring ett tusen Minis rullar i dag – många av dem i otroligt dåligt skick, enligt Rainier. Lägg till verksamheten med folkabubblorna, och man förstår att Klark Classic Cars har fullt upp.
– Just nu är jag fullbokad för två månader framåt, och jag har stora jobb stående som skulle ha varit klara redan. Jag jobbar säkert 60 timmar i veckan i snitt, och någon sommarsemester är inte att tänka på. Man måste vara entusiast för att orka, men det är klart att hur mycket jag än älskar gamla bilar så kan jag inte jobba så här tills pensioneringen.
Rainier har anställt en svetsare på heltid, och hans svägerska jobbar halvtid med bokföringen och administrationen.
– Egentligen skulle jag behöva anställa ännu fler, men det är svårt att hitta mekaniker som kan gamla bilar. De som går på mekanikerutbildningarna i dag får inte lära sig något om gammaldags mekanik, det är bara insprutning och datorer alltihop, säger Rainier.
På önskelistan för framtiden står även en större lokal med takhöjd som tillåter en verkstadslyft.
– I dag måste jag ställa bilar på pallbockar och krypa in under dem. Det sliter på knäna och axlarna i längden. Att hitta en lämplig lokal i Stockholmsområdet är inte heller lätt, men det kommer att bli nödvändigt förr eller senare.
Rainier lider alltså ingen brist på jobb – den stabila kundkretsen av VW- och Minientusiaster ger honom snarare mer arbete än han hinner med. Men moderna bilar skulle han inte befatta sig med ens om han hade tid till det.
– Förutom att de är så fula så man inte ens vill titta på dem, så är de så dumt konstruerade. Det enda som är intressant för tillverkarna i dag är att montera ihop bilarna så snabbt som möjligt. Det är därför mekanikern måste stå och förklara för kunden att det kostar flera tusen att byta en strålkastare – för man måste ta isär hela fronten för att komma åt den. Och eftersom bilmodellerna byts ut vartannat år, kan mekanikerna inte ge någon feedback till fabriken för att förbättra någonting. Och på grund av det blir de aldrig riktigt duktiga heller. Men jag vet väldigt mycket av det som finns att veta om folkvagn och Mini, och ändå lär jag mig mer hela tiden.
Men det kanske allra bästa med jobbet, är att kundkretsen består av entusiaster som verkligen bryr sig om sina bilar. Som exempel berättar Rainier om en kvinna som haft problem med sin bubbla i 15 år, utan att någon lyckats få ordning på den.
– Hon hade fått den i födelsedagspresent som tonåring och haft den i 25 år, hon ville verkligen inte behöva göra sig av med den. Och jag kunde fixa den åt henne. Att få göra en kund så glad som hon blev – det upplever man inte med en vanlig modern bil, då bryr sig kunden bara om vad det står på fakturan.
