Krönika

Follow the money

Davids krönika. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Inte för att jag tror att det skulle vara någon quick fix mot gängbrottsligheten. I USA har man dödsstraff i många stater utan att ens det verkar hjälpa.

Men en del personer kan tydligen inte vara ute på gatorna och vistas bland andra människor på ett säkert sätt.

Den så kallade 4–100-principen skulle också kunna få en knäck med strängare straff. Alltså idén om att en minderårig som exempelvis mördar, får max fyra års ungdomsfängelse och sedan blir kung i sitt kvarter med 100 procent respekt.

 

I dag handlar allt vi gör i samhället om pengar. Inte bara i våra arbeten. I skolan ska bolag göra vinst, helst på tiotals procent per år på varje elev. Blir vi sjuka ”pinnar” vårdgivaren av sjukbesöken flera åkommor ger fler besök – och ”pinnar”.

I tv, tidningar och internet konsumerar vi reklam och förväntas köpa varor så att både mediebolag och varuproducenten gör vinst. På börserna ringer klockorna varje dag för ”all time high”. Allt medan vi plockas på miljontals kronor i räntor för boende, bilar, båtar och sommarhus. Pengarna talar och skapar kapital och tillgångar för ett antal personer.

 

Det finns dock olika former av kapital. Det kan vara värdepapper, fastigheter och företag för de rikaste. Sedan finns det ett annat kapital: ”våldskapitalet” för de allra fattigaste. Och varför skulle inte de vilja vara med i utelivet runt Stureplan där kvinnorna flockas runt den nya Porschen?

Numera är det inte bara inhemska kriminella utan också de vars föräldrar ofta är flyktingar, traumatiserade av att ha sett sina hem bombade och släktingar mördas. De, barnen till dem, är nästan analfabeter men vill också köra BMW (fast antagligen utan körkort). De vill kunna köpa sig uppmärksamhet, men med knarkaffärer (med de rika). Även om deras kapital är våldet.

Så denna ”marknadsliberalism”, allas vår totala fixering vid att i varje enskilt ögonblick tjäna pengar, droppar till slut ner till de fattigaste som ökar sitt ”kapital” genom att ha ihjäl varandra. Cash is king!

Det finns ingen quick fix mot det här. Men att återinföra människovärdet och ett mänskligt samhälle som norm är kanske ett sätt att stoppa gängvåldet?

Att acceptera att invandring är en komplex sak som kräver tid. Och samtidigt glädjas åt alla de hundratusentals invandrare som tagit sig över språk- och andra barriärer, och nu bidrar till allas vår välfärd i Sverige.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson, årets Ivar Lo-pristagare 2023. Foto: Patrik Pettersson

David Ericsson

…lastbilschaufför, författare och krönikör i Transportarbetaren, som tilldelas fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2023 på 125 000 kronor.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Davids krönika. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Jag råkade säga något om privilegier

Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Politik. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Det är rörigt på mitt skrivbord

Politik. Ett gammalt skämt: ”Den som har det rörigt på sitt skrivbord är ofta lika rörig inuti huvudet!” Svaret: ”Hur ser det då ut i huvudet på den som har ett tomt skrivbord?” Själv har jag inte bara ett rörigt skrivbord. Det är som om ett korsdrag blåst igenom huset och skapat ett fullständigt kaos – och på motsvarande sätt känns det inuti skallen.

Papporna, sönerna, våldet

Segregation. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra. Mycket handlade om ”Orten” alltså de ”särskilt utsatta” områdena i Sverige. För dem förespråkade de blåbruna partierna alltifrån språktester för tvååringar till militära insatser mot gängbrottsligheten.

Jag råkade säga något om privilegier

Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.

Se lönen som en investering

Insändare. Vi måste sluta bokföra arbetstagares löner som en "kostnad" på företagens balansräkningar, då kostnader är något väldigt negativt för ett vinstdrivande företag.

Det är dags att säga ifrån nu!

Ordförandeord. Hej Transportare! Som ni säkert både läst och hört i diverse media och nyhetsrapportering den senaste tiden så har jag som enda ledamot av fjorton i LO-styrelsen sagt nej till den så kallade siffersatta LO-samordningen.

Är vallöften önskningar?

Ledare. En regering är bildad och vallöftena från den blåbruna högerregeringen bryts ett efter ett. Det som sas innan valet gäller visst inte efter. Eller hur var det Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa? Verkligheten gör det också svårt att hålla vallöften. Med andra ord var det planerade lögner från Jimmie Åkessons nya polare.

Min mammas mat

Krönika. När jag var barn bodde jag och min tyska mamma i en liten by där alla, utom mamma, var ”inrikes födda”. Vi var annorlunda. Mamma bakade tyskt surdegsbröd och vanliga pålägg på smörgåsen var smör, Teewurst och skinka från Schwarzwald. De kvällar hon inte jobbade åt vi Abendbrot.

Arbetarna har halkat efter

Ledare. Apropå vår artikel ”Så mycket mindre är din lön värd”. Jag kan inte förstå varför avtalen förlängdes med sju månader under corona men att hyresförhandlingarna ändå gick bra att hålla.

Gör om, gör rätt Värmlandstrafik!

Debatt. Grattis Värmlandstrafik! Återigen har ni gjort en misslyckad upphandling, precis som förra gången ni upphandlade servicetrafiken i länet. Och hur slutade det? Jo, man fick bryta kontraktet med den ”seriöse” åkaren AB Trendtaxi efter att de mist sitt trafiktillstånd.

Det är inte bara årstiden som är mörk

Ordförandeord. Kamrater, nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta den fackliga kampen. När jag skriver det här är förbundet mitt emellan två stora sammandragningar med avtalsråden för våra största avtal.

Lönerna i taxi – en ren katastrof!

Debatt. Taxibranschen står i dag inför en tuff utmaning, att säkerställa det akuta personalbehovet här och nu samt göra yrket attraktivt för framtiden.

Våra villkor är inte till salu!

Debatt. Vi i Transport kan inte acceptera att vår arbetsmiljö eller våra arbetsvillkor är den del som nedprioriteras i jakten på att gå med vinst. Detta är tyvärr en del av att lägsta pris har fått högsta prioritet i de flesta upphandlingar.

Vi är alla människor

Debatt. För inte så länge sen så råkade ett matbud ut för att personer kastade sten på hen vid Triangeln i Malmö och matbudet fick uppsöka sjukhus för sina skador. När vi träffar matbud i Malmö så berättar de att hot, våld, rån och kränkningar från allmänheten blivit en del av deras arbetsvardag.

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.