Flyttfirmor saknar tillstånd och försäkringar
Det sägs att det fifflas och fuskas i flyttbranschen. Att många företag kör utan trafiktillstånd och ordentliga försäkringar, betalar svarta löner och dumpar marknaden med oseriöst låga priser. Transportarbetaren tog ett stickprov för att kolla hur det står till.
Försäljningschefen på ett flyttföretag förklarar hur de gör om något går sönder under en transport:
– Vi säger ju inte att det har gått sönder under själva transporten från adress till adress. Vi brukar bara säga att grabbarna tappade det när de skulle städa ur lägenheten till exempel. Man försöker vara ganska smart för att kunna utnyttja försäkringen.
Jag har utgett mig för att behöva flytta från Stockholm till Södertälje i mitten av maj. Det här företaget säger att det gör jobbet för 850 kronor per timme. Det är halva priset mot några andra, men också nästan fyra gånger mer än ett annat företag jag varit i kontakt med.
Hemsidan är snygg och det står att de är försäkrade hos If. För säkerhets skull ber jag om en kopia på försäkringsbeviset. ”Absolut, det gör du helt RÄTT i! Man måste kontrollera detta för att vara på den säkra sidan”, får jag till svar från försäljningschefen som bifogar försäkringskopia på … snöskottning av tak samt lokalvård.
– If vägrar försäkra flyttfirmor, förklarar han när jag ringer och påpekar att han måste ha skickat fel papper. Jag har verkligen grävt i den här frågan, fortsätter han, och de har inga andra försäkringar. Jag förstår att ingen vill försäkra eftersom det är många som luras.
På If säger produktexperten Marie Örgård-Fransson att det visst går att teckna en transportöransvarsförsäkring – men att de aldrig accepterar ett företag som inte har ordning och reda på sin ekonomi.
Finns det något man inte kan försäkra som flyttfirma?
– Nej.
Jag har lagt ut en förfrågan om flyttoffert på fyra olika sajter på internet och har nu sammanlagt 14 firmor som vill flytta mina grejer. Men är de försäkrade? Jag ber att få se försäkringsbeviset. Någon ger mig papper daterade 2010, en annan skickar suddiga mobilbilder på handlingar som inte går att läsa. Andra nöjer sig med att mejla en länk till det försäkringsbolag de påstår sig anlita. Ett par stycken försvinner i samma stund jag ber om bevis.
Har de trafiktillstånd då? Enligt yrkestrafiklagen måste den som bedriver yrkesmässig trafik – och hit räknas att flytta gods mot betalning – ha tillstånd. ”Vi behöver inget sådant”, svarar ett av företagen när jag frågar varför det har fem bilar i firman men inget tillstånd att transportera gods. En koll hos Transportstyrelsen visar att endast nio av de fjorton företagen har trafiktillstånd. En förklaring kan vara att det krävs god ekonomi för att beviljas tillstånd: 100 000 kronor i kapital för den första bilen, sedan 50 000 kronor per fordon. Och inga avtryck i brottsregistret.
Kurt Lundberg, ombudsman på Transports avdelning 5 i Stockholm, summerar sin syn på flyttbranschen:
– Åh den jävla skiten.
Branschen är osund, har alltid varit och till den som vill försöka förstå sig på den – eller lista ut vem som går att lita på – är det bara att önska lycka till, säger han. Allt har blivit klart värre, hävdar han. De seriösa firmorna är nu i minoritet. Att det är en påhuggarbransch, där ”folk som har det lite taskigt ställt” lätt kan komma och gå, gör det enkelt för fula fiskar att utnyttja folk och betala svarta löner. Ytterst få flyttgubbar är med i facket. Annars hade det nog sett annorlunda ut, tror Kurt Lundberg.
– Vi har inte myndigheterna med oss heller, säger han. Framför allt Polisen, de borde ju ta bilarna ute på vägarna. De vet ju för fasen vad det är för något. Har de inte tillstånd så ska de inte få köra!
Gunnar Gudmundsson, förbundssekreterare på Sveriges möbeltransportörers förbund (SMF), suckar instämmande.
– Åkeribranschen är ju kringgärdad av en mängd restriktioner, säger han. Det är en oerhört hårt reglerad näring. Och det är ju vackert att det är på det sättet, men har man regler ska man också se till att de övervakas. Det är trafikpolisen som ska göra det, men där har ju samhället kapitulerat.
Roger Axelsson, polisinspektör på yrkestrafikgruppen i Stockholm, kan bara bekräfta läget.
– Det är mycket sällan, eller aldrig, vi gör några kontroller av flyttfirmor. Vi har inte resurser till det, säger han.
En kontorslokal i centrala Stockholm. Rico Passanante och tre kolleger skruvar ihop designade hyllsystem på löpande band. De är inte direkt urtypen av flyttgubbar, men det är så här Marko Kaj Moving har nischat sig för att överleva i en svår bransch: genom att demontera, flytta och montera. Flyttgubbe och hantverkare i ett liksom.
Det tog tid, men till sist hittade jag ett flyttföretag som kör med schysta spelregler. Här finns försäkringar, tillstånd, certifieringar av allt från trafiksäkerhet till arbetsmiljö – och det finns kollektivavtal.
– Avtalet är inte billigt, konstaterar Marko Kaj Movings vd Mikael Signer. Killarna ska ha sin pension och sina försäkringar. Men det blir bra ekonomi om man gör rätt från början och om personalen är glad och nöjd.
Och ja, det här är bra intygar Rico Passanante som är inne på sitt tionde år i flyttbranschen.
– Det är en svår bransch att hitta en bra firma i, säger han. Men hittar man rätt så är det jättebra. Det är svårt att toppa den här. Allting fungerar, lönen kommer som den ska, du får din ob, allt finns svart på vitt på papper. Inget krångel. Man behöver inte kämpa och kriga för att det ska funka.
Han har ändå haft tur som tidigare bara jobbat på större företag som känts rätt okej. Å andra sidan, han är inte den som kollar om arbetsgivaren betalar alla försäkringar eller har tillstånd och avtal. Han vet inte ens vad företaget han jobbar för tar för timpris.
– Det är orealistiskt, säger han. Jag har inte stött på någon som tänker så. Man vill ha jobbet och så länge man får lön så är det bra.
Roten till det onda i flyttbranschen är nog egentligen inte bristande polisresurser ute på vägarna, säger Gunnar Gudmundsson på SMF. Inte heller fifflarna. Nej, det grundläggande problemet är att många köpare vill ha ett så lågt pris som möjligt.
– Många har en konstig uppfattning om vad det ska kosta, säger han. Att flytta är en avancerad tjänsteproduktion och det finns stora kvalitetsskillnader. Många kunder kan inte bedöma den kvalitetsskillnaden.
– Visst kan låga priser se finfint ut för köparen, säger Per Hansson som är ordförande för flyttföretagens andra branschorganisation, S3F. Betalar du en kollektivavtalsenlig lön så ligger enbart lönekostnaden på runt 225 kr i timmen per person, säger han.
– Då är det ganska lätt att räkna ut med bakänden att ett företag som erbjuder tjänster för 400 kronor i timmen, med lastbil och allt, inte betalar moms och sociala avgifter.
Kanske stavas också en del av lösningen på flyttfifflet rut-avdrag. Regeringen har lagt ett förslag på att avdraget, som i dag ger skatterabatt på städtjänster, även ska gälla flyttkostnaden från och med den 1 augusti i år. Både SMF:s Gunnar Gudmundsson och S3F:s Per Hansson är positiva till förslaget och ser det som en möjlighet att slå undan fötterna på företag som skattefuskar.
– Många heter städ & flytt och flytt & städ kors och tvärs i sina namn för att kunna ta lite betalt för flytten och mycket betalt för städningen, säger Gunnar Gudmundsson. Det ställer till det för de seriösa företagen. Med rut-avdrag för hela flytten kan seriösa företag konkurrera på samma villkor som oseriösa. Men man vet aldrig, när staten går in med någon form av subventioner finns det alltid tendens till någon form av snedvridning.
