) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Metat har Martina Sjöstedt gjort sen hon var liten. Men när hon träffade en riktig fiskenörd för några år sen blev hon biten, på allvar. Nu upptar sportfisket en stor del av Martinas fritid. Året om. Fisket står för äventyr, glädje, naturupplevelser, avkoppling och terapi. Att rensa skallen och må bra.

– Fisket betyder allt för mig. Jag tror det räddat mig. Innan dess var det mycket alkohol och fester, säger hon.

En tatuering över vänster öga, Heartache, berättar om hjärtesorg. Det är en låt av ett svenskt rockabillyband, Top Cats, och en påminnelse för Martina om att ”inte kasta sig in i saker och lita på folk för mycket”. Man kan bli sårad.

Svarta katten Haddock hoppar upp i Martinas knä, spinner under mattes händer.

– Han är min stora kärlek och otroligt social, en personlighet.

Tankbilsförare

Martina bor i det gamla brukssamhället Forsbacka och kör tankbil på dagarna. Hittills har de varit tre tjejer som hållit bilen på rull, men nu väntar en omorganisation.

Sportfisket domineras av män, även om fler tjejer nu börjar upptäcka tjusningen, konstaterar Martina. På en bussresa till Rügen i Tyskland, före coronan, var hon enda tjej. Martina är lite blyg och undrade hur det skulle gå. Men det gav nya vänner, tips och tricks och blodad tand.

Passar Martina från fisket en dag, så ångrar hon sig. Vissa dagar tar hon med sig ”brorsans grabb”, andra dagar en kompis. Ibland är snack och fika viktigast.

– Andra dagar kan jag verkligen nöta en hel dag för att få min drömfisk.

Gädda favoriten

För Martinas del är gäddan favoritfisk. Att gå i närkamp, för gäddor är starka, dra den över ytan och se den från båten, landa den i håven.

– Jag skrattar, skriker, gråter glädjetårar ibland. Känslan är helt underbar med sjukt mycket adrenalin.

Hur kan Martina, som är sån djurvän, sätta en krok i munnen på en fisk, undrar bekanta. Men hon krokar alltid av gäddan försiktigt, tar ”gälgreppet” i gällocken för att inte skada den, mäter, väger och släpper fisken igen.

– Att se gäddan simma i väg i sitt rätta element är nästan det bästa av allt. Jag tänker: Vi fick en härlig fajt men nu har du det bra, säger Martina Sjöstedt.