Eskil Wadensjö: Uthyrda tjänar mindre
För tio år sedan tjänade uthyrda arbetare och tjänstemän i stort sett lika mycket som kollegorna på kundföretagen. Men kring år 2005 hände något. Lönegapet växte och de bemanningsanställdas löner halkade efter de direktanställdas.
Det visar en studie av bemanningsanställdas löner, som gjorts av Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi, och forskarkollegan Pernilla Andersson Joona vid Stockholms universitet. De har granskat statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB, för åren 1998–2008.
Till en början såg löneläget ganska jämnt ut för de bägge grupperna. Men kring 2005 upptäckte forskarna att de direktanställda började dra ifrån de inhyrda. 2008 hade lönegapet vidgats till i genomsnitt 18 procent lägre lön för bemanningspersonal, enligt forskarna.
– Det är förvånande att löneskillnaderna är så pass stora, säger Eskil Wadensjö när Transportarbetaren söker upp honom på Institutet för social forskning, SOFI.
Den svenska modellen bygger på att arbetsgivare och fack återkommande tecknar kollektivavtal om löner och villkor. Finns det inget avtal kan arbetsgivaren betala vad han/hon har lust. Det är upp till facket att trycka på, för att teckna överenskommelser, och fackligt aktiva på arbetsplatserna behöver hela tiden kolla upp att avtalen följs.
För både arbetare, ”kollektivare”, och tjänstemän finns särskilda bemanningsavtal. Grundbulten i LO:s överenskommelse är att bemanningsanställda ska tjäna minst lika mycket som kollegorna på arbetsplatserna de hyrs in till. Därför fastställs en genomsnittslön för de inhyrda, som parterna i och för sig ofta tvistar om. Vitsen med snittlönen, eller det genomsnittliga förtjänstläget, GFL, är att det inte ska bli billigare att hyra in arbetare än att anställa dem. Detta för att arbetsgivare inte ska frestas att säga upp fast anställd personal och hyra in arbetare i stället.
Resultatet från forskarstudien, med lägre löner för uthyrda, går på tvärs mot LO:s tanke att bemanningsanställda gärna ska ha mer i plånboken för större otrygghet, sämre framförhållning och inhopp på olika arbetsplatser.
En färsk granskning från Arbetsmiljöverket visar dessutom att en hög andel uthyrda jobbar i sämre arbetsmiljö och utsätts för större risk att drabbas av arbetsskador än anställda på kundföretagen.
I tjänstemännens avtal finns inga skrivningar om genomsnittslöner. De bygger i stället på individuell lönesättning, vad de uthyrdas arbete är värderat till på arbetsmarknaden och vad de personligen kan förhandla sig till med arbetsgivaren. Inte alltid så lätt om man är ung, invandrare och färsk på ”marknaden”…
Är det LO som misslyckats med att sätta stopp för lönedumpningen inom uthyrningsbranschen? Är det tjänstemännens individuella löner som lett till lönegapet mellan inhyrd och direktanställd personal? Eller har båda fallerat?
– Det kan jag tyvärr inte svara på, uppgifter om vilka avtal personer följer finns varken hos SCB eller någon annan myndighet, säger Eskil Wadensjö.
Innebär undersökningen att det blivit billigare att hyra in än att anställa personal?
– Jag tror inte det, men ska man få exakta uppgifter om kostnader behöver man gå till varje enskilt företag. Bemanningsbolagen måste fortfarande ta betalt för sina omkostnader och vinster och inhyrda blir normalt dyrare per timme. Kundföretagen tycker ändå att flexibiliteten och snabbheten är så mycket värd att de är beredda att betala för det.
Arbetsgivarnas organisation, Almega Bemanningsföretagen, är kritisk och hävdar att löneskillnaderna är en feltolkning av statistiken. Inkomsterna, som de rapporterar in till myndigheterna, omfattar bara den fasta lönen och inga tillägg.
Wadensjö håller med om att det kan finnas felkällor i statistiken. Men fakta kvarstår ändå – att inkomstgapet vidgats över tid.
Mest konsekvent var ökningen mellan 2005 och 2008. Frågan är om det är en tillfällig trend eller en utveckling som fortsätter? För att få svar på det krävs tålamod. Statistiken släpar efter tidsmässigt.
– Tyvärr får vi aldrig dagsfärska uppgifter. Därför kan vi i dag ännu inte förklara vad som hände på arbetsmarknaden efter krisen 2008. Det är bara att vänta.
En del av förklaringen till löneskillnaden kan finnas i att hela verksamheter, som terminaler eller telefonväxlar, ibland läggs ut som ”hela paket” på entreprenad.
– Då bestäms ett pris för hela uppdraget och facket har ingen insyn i och kan inte kontrollera lönesättningen, konstaterar Wadensjö.
Samma förhållande gäller när lastbilschaufförer skaffar F-skattsedel och kör för åkerier, som egna företagare eller så kallade ”falska egenföretagare”. Att förarna kallas så beror på att de ofta arbetar under anställningslika former och göra samma jobb som de anställda förarkollegorna, dock utan kollektivavtal, försäkringar, semesterersättning och så vidare.
I den tillgängliga statistiken skiljer man inte på uthyrning av enskilda personer och entreprenaduppdrag. För att få en förklaring till lönegapet har därför ytterligare en forskare på SOFI, Stina Petersson, följt upp den första studien. Inom kort kommer hon att publicera två rapporter, där hon intervjuat fackliga organisationer, bemanningsföretag och involverade myndigheter. Att döma av deras svar har bemanningsformen ökat.
Inom uthyrningsbranschen tycks utbildning löna sig sämre. Enligt studien är löneskillnaderna störst mellan inhyrda med kortare högskoleutbildning och kollegorna, med samma utbildning, på kundföretagen.
– En förklaring kan vara att personal inom bemanning tar enklare jobb än de har utbildning för. En stor del av de anställda är unga. Många av dem jobbar som uthyrda under en övergångsfas, för att komma in på arbetsmarknaden, få anställning hos kundföretaget eller hitta ett mer kvalificerat arbete.
En teori är att lönegapet kan bero på att priserna på uthyrningstjänster pressats ned, till följd av ökad konkurrens inom bemanningsbranschen. Prispressen har då lett till minskad vinst och lägre löner för de anställda. Den förklaringen är dock Eskil Wadensjö tveksam till.
Ny svensk lagstiftning, som ska garantera uthyrda samma villkor som direktanställda, är på väg och beräknas börja gälla vid årsskiftet. Efter att EU-kommissionen hotat att dra Sverige inför EU:s domstol har regeringen skickat ett lagförslag för beslut i riksdagen. Det utgår från EU:s bemanningsdirektiv.
I förlängningen innebär det att företag inte ska kunna dumpa anställdas löner och förhållanden, utan konkurrera på lika villkor inom EU. Wadensjö är inte övertygad om att den nya lagstiftningen kommer att jämna ut lönegapet mellan inhyrda och direkt anställda här hemma.
– Entreprenad och så kallade falska egenföretagare omfattas fortfarande inte. Eftersom det finns kollektivavtal i Sverige tror jag inte att lagen kommer att göra så stor skillnad här, som i andra länder. Men den kan driva på svenska företag, som inte har avtal, att teckna överenskommelser med facket.
Arbetarna inom LO-kollektivet fick nyligen ett nytt bemanningsavtal, som syftar till att täppa till tidigare ”luckor” och medföra att uthyrda verkligen får garantilön för tid när de inte är utbokade på jobb. Kan det leda till minskade löneklyftor?
– Det är svårt att överblicka hur tillämpningen blir på lokal nivå. Ytterst hänger det på fackförbundens kontroll av att avtalen verkligen följs.
De svenska kollektivavtalen verkar ändå bidra till att löneskillnaderna mellan uthyrda och direkt anställda i Sverige är lägre än i exempelvis Sydeuropa och andra länder, där avtal saknas, menar Eskil Wadensjö. Han berättar att de som lämnar bemanningsbranschen höjer sina löner när de blir anställda direkt av företagen. Anställningsformen gör skillnad.
Hur stor skuld har facket i lönegapet? Har man lämnat uthyrda i sticket, tyckt att det är bekvämt att de tar de tunga ”skitjobben” och varit för dålig på att följa upp att avtalen följs?
Wadensjö är försiktig med kritiken:
– Facket kanske skulle behöva lägga mer tid och resurser på att kolla upp bemanningsbranschen och hänga med i aktuell forskning.
Bemanningsbranschen siktar på en snar ökning, från dagens drygt 1,5 procent av den yrkesverksamma arbetskraften i Sverige, till 3,5–4 procent.
– Det är inte orealistiskt, om man jämför med andra europeiska länder. Därmed inte sagt att det blir så.
Hur kan man komma åt lönedumpningen inom entreprenad och bland falska egenföretagare?
Eskil Wadenjö skrattar och utbrister:
– Många skulle bli väldigt glada om jag kunde svara på det! Vi kan ju inte förbjuda egenföretagare. En väg är att sluta avtal mellan arbetsgivare och fack om att inte ta in entreprenad, men förhållandena skiftar så mellan olika företag.
