;

Efter Juholt kom Löfven

Krönika. Håkan Juholt har avgått som partiordför­ande. Avgången var kanske oundviklig. Han gjorde ett antal misstag, och några av dem var allvarliga. Men samtidigt fick han aldrig någon riktig chans.

Mediedrevet mot honom blev relativt snabbt så omfattande och mobbingartat att det närmast stod bortom mänsklig förmåga att agera med den trygghet och pondus som uppdraget kräver. Ingen kan prestera på toppen av sin förmåga under det tryck som Håkan Juholt utsattes för. Han må ha varit yvig och impulsiv, men i grund och botten stod han för de värderingar som även vi i Transport utgår ifrån i vårt arbete. Han ville verkligen städa upp i den sargade transportbranschen.

Han ville få stopp på den ovärdiga kommersen inom vård- och skolväsende. Han ville korrigera den marknadsnaiva politik som tidigare S-regeringar har fört, och han ville återskapa samhällelig kontroll över de krafter som är på god väg att förvandla Sverige till ett enda stort marknadsjippo. Med andra ord, han ville föra tillbaka S till sina grundvärderingar.

Nu visade det sig att S inte var beredd att ta Håkan till sitt hjärta. Det tycks man däremot gjort med den nya ordföranden, Stefan Löfven, tidigare bas för IF Metall. Tack och lov förefaller det som om hela partiet står bakom honom. Dessutom, vilket inte är speciellt vanligt, strös det lovord om honom från motståndarna inom borgerligheten och bland industriföreträdarna inom Svenskt Näringsliv.

Löfvens stora utmaning är nu att hitta en väg tillbaka till mittenväljarna samtidigt som de traditionella S-väljarna respekterar detta. En minst sagt grannlaga uppgift. Men om någon ska klara den så är det nog han. Sverige måste ha en aktiv näringspolitik så människor kan växa och starta nya företag.

Självklart ska också så befintliga företag kunna växa sig ännu starkare. Det kräver satsningar på innovationer och det kräver satsningar på forskning och utveckling av nya produkter och tjänster. Det krävs också en aktiv utbildningspolitik så man kan ge människor förutsättningar att möta företagens behov av välutbildad arbetskraft.

Människor måste helt enkelt tillåtas att växa och förse sig med kunskaper. Det kräver i sin tur möjlighet till kompetensutveckling och ett livslångt lärande i arbetslivet. Dessa frågor har Löfven tidigare varit engagerad i och jag hoppas innerligt att han fortsätter sitt arbete inom dessa för landet avgörande politiska områden. Men en förutsättning för Löfven att lyckas i uppdraget är att hela partiet står enat bakom honom. Måtte det vara slut på pajkastningen och de interna stridigheterna.

Att det ska vara högt i tak och en debattvilja ser jag närmast som en självklarhet, men när besluten är fattade måste alla verka för att de blir genomförda med kraft och beslutsamhet. För att så ska ske måste Löfven forma sitt lag, sina närmsta medarbetare, snabbt.

Jag är helt övertygad om att valet av Löfven kommer visa sig vara ett smart drag, med det lugn och pondus som Löfven besitter sprider han harmoni och självförtroende inom hela arbetarrörelsen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Davids krönika. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Avtalsråd och kongress – ditt engagemang gör skillnad

Ordförandeord. Regeringsbildningen verkar diskuteras på alla nivåer, men de högst inblandade och ansvariga verkar tyvärr ha svårt att ens träffas över en kopp kaffe.

Det var i säck innan det kom i påse!

Davids krönika. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;