Det surras bland hamnarbetarna
Lönebildning och avtalsrörelse och internationella utblickar står på programmet när omkring 70 hamnarbetare samlas till konferens och utbildning. De är väl medvetna om sin nyckelroll på arbetsmarknaden – om det blir tal om konflikt för löner och villkor.
Transport avdelningar nummer 1 och 2 organiserar hamnarbetare, och är rena yrkessammanslutningar i ett fackförbund med många och blandade yrken. Båda höll i går årsmöten på ett hotell nära Arlanda. De kombinerar mötena med två dagars gemensam utbildning och diskussioner.
På plats fanns Bengt Pihlqvist. 1981 fick han fast jobb i Kopparverkshamnen i Helsingborg. Han gick med i facket – och ett år senare satt han i Transports sektionsstyrelse.
Och på den vägen var det … till i går. Då avgick Bengt Pihlqvist från ordförandeposten i avdelning 2, som samlar hamnarbetarna i Syd- och Västsverige. Efter 35 år med fackliga uppdrag på olika nivåer.
– Jaa, man har väl ett engagemang, säger han. Jag vill förbättra villkoren – och behålla de vi har. Ibland tänker man nästan mer på andra än sig själv.
– Men nu har jag fyllt 65. Jag tänker jobba vidare i hamnen och engagera mig i det lokala facket, men satsa lite mer på mig själv också.
Vad är det största som har hänt under dina år som facklig företrädare i Transport?
– Det viktigaste, som jag tycker, är när alla vi som jobbar i hamnen fick ett gemensamt avtal. Även kranförarna som hör till Kommunal. Och sedan är det stort att vi har lyckats vårda vårt avtal och kunnat behålla det, säger Bengt Pihlqvist.
Lite peppning från Finland ingår i programmet. Arto Sorvali, första viceordförande i AKT och själv hamnarbetare i grunden, berättar om kampen för jobb i de finska hamnarna. AKT, landets största transportfack, driver hårt att surrning av lasten ombord på fartyg är ett jobb för hamnarbetare. Inte för sjömän.
– Det är ok om sjömännen surrar när det inte finns hamnarbetare att tillgå, säger han. Men då ska de ha extra betalt, ett lasthanteringstillägg.
Arbetsgivarna har inte gått med på detta. Förra vintern fick varje fartyg, som lät sjömännen surra, besked från facket om att det inte var välkommet tillbaka.
– Om de gjorde det utlyste vi en tre timmar lång blockad, säger Arto Sorvali. Vi anser att blockaderna är helt lagliga, men när arbetsgivaren gick till Arbetsdomstolen förlorade vi.
Han berättar att kampen om surrningen fortsätter på två fronter: Det europeiska transportfackets hamnsektion ska förhandla med rederierna. Och finska AKT tar upp frågan i nästa kollektivavtalsförhandling, som startar i höst.
I Sverige är surrningen ännu ingen het fråga. Den sköts olika i olika hamnar, och på olika rederier.
På de båda parallella årsmötena valdes Patrik Östbjerg att ersätta Bengt Pihlqvist som ordförande i stuveriavdelning 2. Och i avdelning 1 fick Jörgen Johansson sitta kvar på ordförandeposten.
