Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.
Somliga av oss anpassar oss så mycket att vi blir sjuka i stress när vi försöker hjälpa till i jakten på en krona till. Andra utav oss blir sjuka i olyckor som sker när vi arbetat en stund för länge utan paus eller återhämtning, så att slarv eller bristande uppmärksamhet inträffar. Allt det här har blivit vardag. Det är inget som vi längre reagerar på. Vi vet att det är så och det är kanske därför som vi inte blir förbannade.
Häromdagen blev jag uppringd av en arbetsgivare. En anställd hade blivit allvarligt skadad på ett fryslager. Golvet var fullt i kondens från när varm luft möter kallt golv. Resultatet blev en osynlig hinna is, en truck med tung pall och en människa i kläm mellan ställagets stålbalkar och truckens hårda chassi.
Det är vår vardag att arbeta med stora risker, men ändå har valrörelsen inte alls handlat om vår verklighet. Det har handlat om bränslepriser, elpriser och kriminalitet. Den politiska debatten handlar inte om löntagarens villkor, om inte villkoret är skatten, den dyker förstås upp.
Till största del har valrörelsen handlat om oro. Oro över invandring, oro över om vad som händer med invandrare om Sverigedemokraterna får för mycket makt, oro över om man ska ha råd att betala räkningarna i vinter med de höga elpriserna. Ja, egentligen har nog alla politiska läger varit oroliga.
Men jag saknar något, jag saknar visionerna för oss löntagare. Lösningarna som ska göra att vi får det bättre och som enar oss. Bostäder till rimliga priser, fri tandvård, pensionssystem som ger bra pensioner till de som arbetat ett helt arbetsliv, ersättning vid sjukdom utan karensavdrag, en klimatomställning som inte känns som ett slag mot arbetarklassen. Och jo, visst förutsätter det ett skatteuttag som omfördelar pengarna mellan de rika och arbetarna, kanske ett RUT-avdrag mindre för ägaren till åkeriet eller bevakningsföretaget.
Jag vill att debatten ska handla om löntagarna, främst om de som arbetar med kroppen. De som kör trucken på lagret och lider konsekvenserna av att det ska tjänas mer pengar. Fram tills dess har golvet en hinna av is och blod när en krona till, hamnar i fickan på någon annan än arbetaren.
