”Dags för facket att visa klorna”
Kampvillig. Transport, ja hela fackföreningsrörelsen, är en tiger som blivit snällare med åren. Tamare, anser väktaren Lars Erik Nilsson. Han räknar till 31 år i förbundet. Och längtar efter mer klor.
Lars Erik Nilsson har prövat på det mesta inom bevakning i Stockholm, men återvänt till uppväxtens Arvika i ett naturskönt villaområde. Han är nöjd med uppbackningen från ombudsmän och regionala skyddsombud på Transports Värmlandsavdelning.
– Alla kämpar på och gör så gott de kan. Aktivitetsdagar, medlemsvärvning och uppsökande verksamhet, allt är bra. Men fackets kampvilja har avtagit, i stort. Vi månar om att ha en bra relation med arbetsgivaren. Lägger oss ner för lätt, säger han.
Självklart är det ingen idé att ”bråka” när huvudet bara går in i väggen.
– Men vi behöver gå tillbaka till kärnan, stå upp för lagar och försvara våra avtal. Fackets roll är viktigare än någonsin med dagens liberala mittenpolitik, att försöka försvara erövrad mark.
Att facket tappat mark är nog ett resultat av att samhället förändrats, resonerar Lars Erik.
– Vi måste visa medlemmarna att de får något för fackavgiften. Ta strid, driva förhandlingar till sin spets, centralt och i Arbetsdomstolen. Kräva vite, när det är berättigat. Annars hamnar vi lätt i: Vad fan får jag för pengarna?
Parallellen går till Svenskt Näringslivs ordförande, Leif Östling, som avgick efter sitt omtalade skatteutbrott.
Många klagar på höga avgifter och fick Lars Erik bestämma skulle avdragsrätten för medlemskap i facket återinföras. Sänkta avgifter tror han inte på. Då blir fackets klor ännu trubbigare. Bättre då att höja kvaliteten och verkligen ta strid för medlemmarnas frågor.
Avtalsrörelsen står för dörren och Lars Erik tycker att ”den stora grejen” för Transport är att slåss för arbetstiderna.
– Att jobba natt blir tyngre med åren. Varför inte dela upp dygnet i åtta timmar och införa tre-skift? När jag går hem i dag har jag faktiskt gjort en och en halv arbetsdag.
Att gå med i facket var givet när han klev ut i arbetslivet.
– Självklart ville vi försvara våra rättigheter! Facket var hårt och arbetsgivarna vågade inte bryta mot till exempel arbetstidslagen, som nu när medlemmarna är mycket färre. Medlemskap är inget fullgott skydd. Men det enda skydd vi har, säger Lars Erik Nilsson.
