;

Dags för facket att bli offensivt igen

Krönika. Som bekant lever vi i globaliseringens tidevarv, vilket inneburit avregleringar och privatiseringar, minskad demokrati och en välfärdsstat i förfall.

Att vi motsätter oss detta är fullkomligt naturligt. Ofta får man höra folk säga ”att det var bättre förr”. Så var det naturligtvis inte. Det är inte så många år sedan som folk mer eller mindre arbetade ihjäl sig. Hade usla bostäder och dålig mat.
Den tiden är tack och lov förbi. Den teknologiska utvecklingen de senaste decennierna har förenklat våra liv, samtidigt som den vidgat våra vyer på ett remarkabelt sätt. Lite förenklat kallar man det för globaliseringen. Den har påverkat våra liv och vår livsstil i grunden, på gott och ont.

Det torde vara ställt utom allt tvivel att vi varken kan eller vill stoppa globaliseringen och återreglera allt som det var innan nyliberalismens intrång. Ett sådant vägval skulle med all säkerhet leda oss in i en återvändsgränd. I stället ska vi ta till vara på de fördelar som globaliseringen trots allt skapar, och framför allt ska det ske en rättvis fördelning av vinsterna.

Då tänker jag närmast på att arbetarna ska vara med och dela på de vinster som skapas i och med en höjd produktivitet. Vidare borde det inte vara så svårt att ställa krav på att en del av vinsterna ska investeras i de länder där produktionen sker.

Allt sedan nyliberalismens inledande skede på 1980- och 1990-talen har arbetarrörelsens ledning, till följd av ett yttre tryck och en inre osäkerhet, backat från bärande delar i det välfärdsbygge som vi under så lång tid varit verksamma i. Främst tänker jag på att kravet om full sysselsättning mer eller mindre försvunnit från dagordningen.

Men än värre är det när facket även övergett så centrala delar i vår ideologi som kravet på ekonomisk demokrati. Många av oss kommer säker ihåg debatten i mitten och slutet av 1970-talet om löntagarfonderna, som slutligen blev verklighet om än i mindre omfattning än vad vi trodde från början. Vi kommer också ihåg att den borgerliga regeringen avskaffade fonderna och delade ut en del av pengarna till dem som hade råd att öppna ett så kallat allemanskonto. Resterande delen, merparten av kapitalet, delades ut till universitet och till företagens forsknings- och utvecklingsavdelningar.

Vad jag egentligen vill ha sagt med detta är att inte sedan kampen om löntagarfonderna har fackföreningarna i Sverige drivit några expansiva frågor. I stället har rörelsen blivit defensiv och bevakat det man haft, så gott det nu låtit sig göras. Det förhållningssättet duger inte.

Nu när folk lärt sig vad globaliseringen innebär tror jag att det finns goda förutsättningar för fackföreningarna att initiera en bred ideologisk offensiv, för att slå tillbaka. Mot privatiseringar, avreglering av ekonomin, försvagning av demokratin och mot angreppen mot kollektivavtalen, arbetsrätten och välfärdssystemen.

Men för att komma dit måste fackföreningarna även fortsättningsvis växa sig starkare. Därför är vår viktigaste framtidsfråga fortfarande att organisera alla arbetare. Facket måste också göra djupgående förändringar i både arbetsformer och tänkande. Det är viktigt att inte stanna kvar i tankemodellerna från framgångsåren på 1960- och 1970-talen. Den gamla modellen bär inte längre framåt, nu är det tid för fackföreningarna att återigen blir offensiva.

Även om jag vet att detta reformeringsarbete kommer att vara trögt och svårt, så får det inte råda några som helst tvivel om vart vi är på väg. Det handlar om att antingen se på när andra sätter dagordningen eller vara den som bestämmer dagordningen. För mig är svaret självklart.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Kadir Kasirga (S). Foto: Sveriges riksdag

Stoppa gigbolagen i välfärden

Debatt. Gigbolaget Bolt har nyligen vunnit upphandlingar om samhällsbetalda resor i både Region Uppsala och Sigtuna kommun. Det handlar om färdtjänst, skolskjuts och sjukresor, transporter som utförs för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

Alexandra Einerstam

Välfärd ska inte vara en lyxvara

Krönika. Nu har Tidöregeringen beslutat att försämra högkostnadsskyddet och mattan dras undan för dem som redan balanserar på ekonomins slaka lina.

Många har en sorts ekonomiskt konto-tänkande, som ifall vi sätter in ”god” konsumtion som jeans i ekologisk bomull på vårt konto så kan vi göra uttag för mer miljöförstörande köp och handlingar. Men så fungerar det inte, menar Nina Wormbs.

Vilka är dina ursäkter?

Miljötänk. Vi vet så mycket om klimatkrisen, ändå lever vi på som förut. Vilka är dina ursäkter för att inte leva mer hållbart?

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;