Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.
Skåningar har trots allt en egen kultur, egen flagga och en egen dialekt – som gör att det kan bli svårt för dem att få jobb här uppe.
Exempelvis äter skåningar ål. Det är en rödlistad art som är utrotningshotad.
Jag har hört att man slaktar ålen levande och att den fortsätter sprattla i stekpannan, även utan huvud. Sådan ålslakt bör förbjudas.
Många skåningar bär halsduk mot den ihållande vinden som blåser över låglandet. Halsdukar är lätta att dra upp över mun och näsa och försvårar identifiering på övervakningskameror. Kommer de hit bör halsdukar inte vara tillåtet på offentliga platser.
I Skåne är det vanligt att folk kör på friktionsdäck, utan dubb, på vintrarna. Det kommer att bli stora trafikproblem när de flyr mot Hallandsåsen och småländska höglandet.
Det vore tråkigt om många av flyktingarna skulle frysa ihjäl längs vägen. De umbäranden som kan väntas, och den svåra bostadsbristen här uppe i norr, gör att det vore betydligt bättre att hjälpa skåningarna på plats i deras hemlandskap. Helst innan vattnet stigit för mycket.
Man skulle kunna bygga särskilda invallningar och ställa upp husvagnar innanför murarna.
Naturligtvis blir det en stor koncentration av flyktingar här och det är ju en form av läger. För att undvika att de två orden sammankopplas på ett olyckligt sätt kan vi i proaktivt syfte jobba in namnet ”safe settlements”.
Varje SS-bosättning (namnet blev kanske inte optimalt ändå…) bör få en egen kommendant som ansvarar för att ordning och reda upprätthålls. Kameror och ordningsvakter bör vara igång dygnet runt.
Jag ser framför mig att bosättarna kan odla ris på de översvämmade åkrarna där vattnet inte är alltför djupt. För att bidra till sin egen försörjning.
Om skåningarna ändå försöker fly – för att få del av vårt välstånd – är det viktigt att vi upprätthåller principen om ”första landskap”. Det vill säga flyktingarna ska stanna och söka asyl i de landskap dit de först kommer. Antagligen Småland eller Halland.
Trycket kommer att bli stort på orter som Halmstad och Växjö och risken finns att flyktingar som riskerat livet i gistna ekor och gummibåtar motas bort. Vi bör inleda en dialog med Norge och Finland och ställa krav på att alla våra grannländer hjälper till, så att trycket inte bli för stort på ett enskilt nordiskt land.
