Christel Ingemansson
… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.
Foto: Jonas Hansson
Vad gör du på jobbet, finns det några typiska arbetsdagar?
– Sedan ett år jobbar jag ju på distans, sitter hemma i köket i Göteborg. Det är mycket Skypesamtal, Teams och telefonintervjuer … En dag kan jag intervjua arbetssökande som visat intresse för utbildning till lastbilsförare. Då handlar det om att tydliggöra vad vi kan erbjuda och vad som krävs, som B-körkort och att vara anställningsbar. Klara språktest och kunna visa utdrag ur belastningsregistret. Branschen ställer allt högre krav.
Och andra dagar?
– Dels har jag kontakt med arbetsgivare, om praktikplatser till exempel. Dels arbetar jag med transportutbildningar. Och så är jag med i olika branschforum, både internt och externt. För att veta vad som är på gång gäller det att ha örat mot rälsen!
Du kallar transport ditt ”hjärterum”?
– Ja, det kändes lite som att komma hem. Det är tjugo år sedan jag började arbeta med sektorn på Arbetsförmedlingen. Tidigare var jag inköpschef på ett företag i Stockholm och kände till speditionsföretag och fraktfartyg, från andra sidan, så att säga. Logistiskt kändes det välbekant.
Och samarbetet med facket fungerar?
– Ja, och jag har goda relationer med Transport. Det är tacksamt, gör det smidigt att få till exempel samråd om praktikplatser. Framför allt har jag haft mycket kontakt med avdelning 3, och Halmstadsavdelningen. Vi är ju alla med i Regionala transportrådet Västra Götaland och Halland, inom lastbil, tillsammans med bland andra åkeriföretag och Tya (Transportbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd).
Vad tror du om jobben i branschen som helhet?
– Det är olika. På åkerisidan tror jag att man kommer att återhämta sig fint efter pandemin. Däremot är det värre för taxi. När det gäller långfärdsbuss kan jag säga att chaufförerna är otroligt populära inom kollektivtrafiken, även om det kanske inte är vad de själva önskat. Men de fungerar ofta optimalt i svåra situationer, och klarar också en reseledarroll.
