Hryhorij Varunok är chaufför och hjälper till att lasta ur en minivan med förnödenheter från Frankrike. Foto: Tadeusz Rawa
Close
Hryhorij Varunok är chaufför och hjälper till att lasta ur en minivan med förnödenheter från Frankrike.
Close
Kriget i Ukraina

Chaufförerna krigets tysta hjältar

Hjälparbetare. De är de tysta hjältarna i krigets Ukraina. Chaufförer som kör lastbilar, bussar, minivans och personbilar. De ser till att humanitär hjälp kommer fram till krigsdrabbade områden och att flyende människor kan ta sig därifrån. Journalisten Tadeusz Rawa har för Transportarbetaren träffat några av dem.

Volodymyr Ladyka har varit yrkesförare i flera decennier. Nu har han i ett par veckor kört åt ett tv-team från brittiska BBC i Lviv.
Volodymyr Ladyka har varit yrkesförare i flera decennier. Nu har han i ett par veckor kört åt ett tv-team från brittiska BBC i Lviv. Foto: Tadeusz Rawa

Volodymyr Ladyka, 51 år, kommer från Lviv i västra Ukraina och har under sitt yrkesliv kört nästan alla fordon som köras kan.

Han har en flexibel form av anställning hos Taras Ostapyk som har en firma med flera minibussar för persontransport. När det finns jobb tjänar han omkring 20 000–25 000 hryvnia (7 000–8 000 kronor). Det är en bra lön i Ukraina. Under de perioder Taras inte har något jobb åt honom får han en grundlön på 6 000 hryvnia (2 000 kronor) och är fri att ta andra uppdrag.

– Det är ett bra system och jag lever ett bra liv. Jag kan även hjälpa min dotter som studerar engelska och språkvetenskap i polska Poznan med pengar, säger Volodymyr.

På morgonen den 24 februari fick han information om att kriget hade börjat.

– För mig, och för alla andra, var det en chock. Få trodde att Putin skulle starta en sådan galenskap, säger Volodymyr.

Taras Ostapyk (längst till vänster) tillsammans med tre flyktingar från Chernihiv som han just kört från Lviv till den polska gränsen. Från vänster: Nadija Parchomenko, Alexandr Chubuk och Zhanna Parchomenko. Foto: Tadeusz Rawa
Taras Ostapyk (längst till vänster) tillsammans med tre flyktingar från Chernihiv som han just kört från Lviv till den polska gränsen. Från vänster: Nadija Parchomenko, Alexandr Chubuk och Zhanna Parchomenko. Foto: Tadeusz Rawa

Taras Ostapyk är Volodymyr Ladykas chef. Efter krigsutbrottet försvann de flesta uppdragen till firman. Mycket snabbt visade det sig att det fanns hur mycket jobb som helst för förare som vill jobba som volontärer. Flyktingar från de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina behövde köras till västra Ukraina och till grannländerna. Nästan genast startade också ett flöde av humanitär hjälp till Ukraina från utlandet.

– Vi kör förnödenheter från polska gränsen till Lviv där de samlas och sorteras i särskilda center som drivs på volontärbasis, säger Taras.

– Jag får inte betalt för det och måste själv bekosta bränsle och betala minimilöner till mina chaufförer. Det är tur att jag har lite sparade resurser, säger han.

Dagen efter möter Taras upp fem personer på en parkeringsplats utanför ett köpcenter i Lviv. De har flytt från krigsdrabbade Charkiv och Tjernihiv. Alla har de historier att berätta om bombningar, döda släktingar och vänner, veckor i källare, skyddsrum och nere i tunnelbanan.

En vägpostering utanför Lviv. Det finns många sådana längs de ukrainska vägarna. Foto: Tadeusz Rawa
En vägpostering utanför Lviv. Det finns många sådana längs de ukrainska vägarna. Foto: Tadeusz Rawa

Längs vägen mot den polska gränsen är det vägposteringar var femte till tionde kilometer, med betongblock, sandsäckar och stridsvagnshinder. Många är bemannade av beväpnade soldater från Ukrainas försvar som ibland kontrollerar de resandes id-handlingar.

Framme vid gränsstationen i Krakovets blir det ett par timmars väntan utanför en bensinmack. En förare från tyska Düsseldorf, som ska komma med humanitär hjälp, är sen.

– All denna trafik organiseras via telefon, med folk i Ukraina och utomlands som jag känner från jobbet och sociala medier, berättar Taras.

Den tyska föraren, som vill vara anonym, kommer till slut. Det är hans tredje runda mellan Tyskland och Ukraina. Kartonger med förnödenheter packas över till Taras minivan och passagerna sätter sig i tyskens minivan. Alla ska de till Tyskland förutom Julia som ska av i Krakow och ta tåget till Warszawa.

Dags att ge sig av till Lviv. Alla kartonger ska till ett hjälpcenter.

Volontärer på hjälpcentret. Från vänster: Natalia Sjatylo, Svetlana Fydorenko, Olha Pastusjenko, Lida Hrycyna, Hrihorij Varunok (förare), Alina Lavska. Foto: Tadeusz Rawa
Volontärer på hjälpcentret. Från vänster: Natalia Sjatylo, Svetlana Fydorenko, Olha Pastusjenko, Lida Hrycyna, Hrihorij Varunok (förare), Alina Lavska. Foto: Tadeusz Rawa

När jag besöker ett sådant hjälpcenter i Lviv, inhyst i en stor konsertsal tillhörande Lvivs Tekniska Högskola, pågår ett frenetiskt arbete där. En minivan med humanitär hjälp från Frankrike har just anlänt. Alla kartonger ska bäras in, alla varor ska kollas och sorteras. Snart kommer en till – med nödhjälp från Polen.

– Vi skickar listor på det vi behöver till våra vänner utomlands – organisationer, företag och privatpersoner, berättar Svetlana Fydorenko, föreståndare för centret.

I vanliga fall är det här en konsertsal som tillhör Lvivs Tekniska Högskola. Men nu används den som omlastningshub för humanitär hjälp som ska vidare till de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina. Foto: Tadeusz Rawa
I vanliga fall är det här en konsertsal som tillhör Lvivs Tekniska Högskola. Men nu används den som omlastningshub för hjälpsändningarna. Foto: Tadeusz Rawa

– Sedan matchar vi det mot de listor vi får från våra partners i de krigsdrabbade områdena. Vi sorterar, packar om och skickar i väg.

På centret arbetar 12–15 volontärer, både Lvivbor, flyktingar från de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina och ett par utlänningar.

Och så är det förarna utan vilka allt detta inte skulle fungera. De flesta är inte yrkesförare.

De kör fram till polska gränsen dit humanitär hjälp körs av deras kollegor från Polen, Frankrike, Tyskland, Italien och andra länder. De kör sedan förnödenheterna till de krigsdrabbade områdena i öst.

Ihor Luhovyj kör med sina fyra minivans i skytteltrafik mellan Lviv och de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina. Foto: Tadeusz Rawa
Ihor Luhovyj kör med sina fyra minivans i skytteltrafik mellan Lviv och de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina. Foto: Tadeusz Rawa

En av dem heter Ihor Luhovyj. Han har ett företag i Tjernihiv som bygger trähus.

– Jag har ett brett kontaktnät i Ukraina och andra länder. När kriget bröt ut samlade jag pengar med hjälp av mina vänner utomlands och köpte fyra begagnade minivans, säger han.

– Vi kör både dag och natt med pauser för att vila och sova.

Ihor understryker att tunga lastbilar får svårt att röra sig i krigszonen.

– Vägarna är ofta sönderbombade eller minerade. Det ligger också en massa blindgångare. Bara mindre fordon kan klara att nå små orter. Ibland kör vi nästan på ren intuition för att undvika alla faror, berättar han.

Det hörs ingen pessimism i Ihors röst. Han och alla andra jag träffar kan vara stressade och trötta, ja, ofta rädda, men alla tror bergfast på en seger i kriget mot den ryska angriparen och på en bra framtid för sitt land.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Fackligt jobb under beskjutning

Fackligt arbete. Hamn- och sjöfolksfacket MTWTU i Ukraina utgår från hamnstaden Odessa som fått utstå ryska attacker. – Den 9 maj blev staden beskjuten av missiler. Vi förstår att vi inte är i säkerhet och det är skrämmande. Vi fortsätter att fokusera och leva så vanligt som möjligt. Men vi är alltid redo och vet att ingenting är säkert, säger Oleg Grygoriuk, ordförande för MTWTU.

Transportarbetarens logga

HF:s blockad stoppad av domstol

Hamn. Arbetsdomstolen anser att Hamnarbetarförbundets planerade, nya blockad av ryska fartyg inte är en tillåten facklig stridsåtgärd.

Tommy Wreeth 2021. Foto: Justina Öster

Solidaritet, kamrater, solidaritet

Ordförandeord. Det var inte så här jag hade tänkt att maj 2022 skulle vara. Planen var att planera inför Transports kongress 2022, driva förbundets frågor i valrörelsen och som inledning på valrörelsen ta en tur till Almedalsveckan nu när pandemin lugnat ner sig.

Snabbkoll
Snabbkollen – Nyanställd

Första jobbet: Tänk på det här!

Arbetsliv. Har du tagit studenten och ska börja jobba i sommar? Eller går du i gymnasiet och ska sommarjobba för första gången? Då har du säkert många funderingar. Här är några tips som är bra att ha i bakhuvudet.

Transports ungdomsforum
Anna Fröberg, Tobias Bergqvist, Marko Markovic och Reber Omar deltog på förbundets ungdomsforum på Bommersvik. Foto: Kristina Sjöberg

Tre dagar med facket i fokus

Fackligt. Efter två år av restriktioner och inställda fysiska möten kunde ett 30-tal unga transportare i början av maj mötas på kursgården Bommersvik. I dagarna tre diskuteras fackliga frågor blandat med föreläsningar och paneldebatt.

I frågan om övervakning var panelen inte helt överens, de flesta höll upp rött kort. Luf var det enda ungdomsförbundet som enbart visade grönt kort. I panelen från vänster: John Granqvist, Muf, Erik Berg, Luf, Stefan Sarmes, KDU, Oscar Berggren, Cuf, Ava Rudberg, Ung Vänster, och Lisa Nåbo, SSU. Foto: Kristina Sjöberg

Rött kort för övervakning…

Politik. Ungdomsforums andra dag gästades av representanter från Moderaternas, Liberalernas, Kristdemokraternas, Centerns, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ungdomsförbund.

Morgan Finnsiö. Foto: David Lagerlöf/Expo

Expo om SD:s framväxt i Sverige

Politik. Transport har en tydlig hållning mot Sverigedemokraterna. På Ungdomsforum fanns Morgan Finnsiö från Expo på plats för att berätta om ytterhögern, arbetarrörelsen och Sverigedemokraternas framväxt.

Kultur
Dimmornas bro (Waterloo Bridge) med Vivien Leigh och Robert Taylor från 1940. Foto: Mary Evans/AF Archive / TT Nyhetsbyrån

Det våras för nostalgin

Trendig känsla. Från medicinsk diagnos till varma känslor inför anblicken av försvunna glassar på GB:s karta eller Putins dödliga fantasier om ett förlorat imperium. Nostalgi tar sig många uttryck. Under långa perioder ett hånat känslouttryck. Men det verkar våras för nostalgin igen.

Fackligt arbete
Jouni Illikainen hade arbetsskor med stålhätta, men klämde sig ändå så illa att han fick åtta frakturer. Fem på ena foten och tre på den andra. Ena stortån var helt av. Foto: Pernilla Ahlsén

Fotskada blev startskottet för ny fackklubb

Åkeri. Lastbilsföraren Jouni Illikainen krossade sina fötter när han lastade varor hos en kund. Två månader tidigare hade han påtalat riskerna i arbetsmomentet för cheferna, men ingen lyssnade. Nu har han och kollegan Nicklas Vilhelmsson på Götene Kyltransporter startat en fackklubb och blivit skyddsombud för att förhindra olyckor i framtiden.

Transportarbetaren testar
Transportarbetaren testade sex termosar för att se hur de klarade att hålla värmen under en hel arbetsdag. Foto: Pernilla Ahlsén

Dyraste termosen inte alltid bäst

Test. En bra termos är ett måste för dig som vill ha med dig varm dryck på jobbet. Men vilken ska man välja? Är en dyrare termos nödvändigtvis bättre? Nej, inte alltid, visar vårt termostest. Här guidar vi dig till den bästa termosen utifrån dina behov.

Respekttrappan
Respekttrappan. Illustration: Mattias Käll

Sju steg mot en schystare arbetsplats

Arbetsmiljö. Har ni fördomar på jobbet? Är ni arbetskamrater schysta mot varandra? Det kan alltid bli bättre. Med Respekttrappan är tanken att ni ska ta sju steg mot en mer inkluderande arbetsplats.

Olivera Pobra. Foto: Lilly Hallberg

Det ska inte vara valfritt att följa värdegrunden på arbetsplatsen

Regionala skyddsombudet. Olivera Pobra är regionalt skyddsombud på Stockholmsavdelningen. Hon kan tänka sig att arbeta med ett verktyg som Respekttrappan. Och tycker att det är självklart att alla ska delta i sådana aktiviteter om de erbjuds på jobbet.

Respektfullt bemötande och diskrimineringsfrågor ingår som en del i Byas introduktionsutbildning för blivande väktare. Foto: Bya

”Syna fördomar genom att prata om dem”

Bya. Bevakningsbranschen ska förmedla trygghet, därför är det extra viktigt med ett respektfullt och likvärdigt bemötande. Det framhåller Ronny Fredriksson, chef för arbetsmiljöenheten på Bya, Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd.

Gustaf Järsberg

”Vi använder redan olika modeller i arbetsmiljöarbetet”

Transport. När medlemmar hör av sig till sin avdelning eller sina skyddsombud är arbetsmiljöproblemet ofta redan stort och infekterat. Gustaf Järsberg är central arbetsmiljösamordnare på Transport och berättar att det finns flera modeller att ta till hjälp.

Kultur
Ljudbokslyssnarna är lite mer svårflörtade än de som läser vanliga böcker. Om berättelsen inte fångar deras intresse från början är risken stor att de tröttnar och börjar lyssna på något annat i stället, konstaterar Daniel Åberg. Foto: Shutterstock

”En ljudbok måste fånga lyssnaren redan från början”

Berättare. Med den dystopiska ljudbokserien Virus blev Daniel Åberg en av de första svenska författarna att skriva direkt för ljudbokspubliken. Nu undervisar han andra författare i konsten att skriva berättelser som går hem i lurarna.