Hryhorij Varunok är chaufför och hjälper till att lasta ur en minivan med förnödenheter från Frankrike. Foto: Tadeusz Rawa
Close
Hryhorij Varunok är chaufför och hjälper till att lasta ur en minivan med förnödenheter från Frankrike.
Close
Kriget i Ukraina

Chaufförerna krigets tysta hjältar

Hjälparbetare. De är de tysta hjältarna i krigets Ukraina. Chaufförer som kör lastbilar, bussar, minivans och personbilar. De ser till att humanitär hjälp kommer fram till krigsdrabbade områden och att flyende människor kan ta sig därifrån. Journalisten Tadeusz Rawa har för Transportarbetaren träffat några av dem.

Volodymyr Ladyka har varit yrkesförare i flera decennier. Nu har han i ett par veckor kört åt ett tv-team från brittiska BBC i Lviv.
Volodymyr Ladyka har varit yrkesförare i flera decennier. Nu har han i ett par veckor kört åt ett tv-team från brittiska BBC i Lviv. Foto: Tadeusz Rawa

Volodymyr Ladyka, 51 år, kommer från Lviv i västra Ukraina och har under sitt yrkesliv kört nästan alla fordon som köras kan.

Han har en flexibel form av anställning hos Taras Ostapyk som har en firma med flera minibussar för persontransport. När det finns jobb tjänar han omkring 20 000–25 000 hryvnia (7 000–8 000 kronor). Det är en bra lön i Ukraina. Under de perioder Taras inte har något jobb åt honom får han en grundlön på 6 000 hryvnia (2 000 kronor) och är fri att ta andra uppdrag.

– Det är ett bra system och jag lever ett bra liv. Jag kan även hjälpa min dotter som studerar engelska och språkvetenskap i polska Poznan med pengar, säger Volodymyr.

På morgonen den 24 februari fick han information om att kriget hade börjat.

– För mig, och för alla andra, var det en chock. Få trodde att Putin skulle starta en sådan galenskap, säger Volodymyr.

Taras Ostapyk (längst till vänster) tillsammans med tre flyktingar från Chernihiv som han just kört från Lviv till den polska gränsen. Från vänster: Nadija Parchomenko, Alexandr Chubuk och Zhanna Parchomenko. Foto: Tadeusz Rawa
Taras Ostapyk (längst till vänster) tillsammans med tre flyktingar från Chernihiv som han just kört från Lviv till den polska gränsen. Från vänster: Nadija Parchomenko, Alexandr Chubuk och Zhanna Parchomenko. Foto: Tadeusz Rawa

Taras Ostapyk är Volodymyr Ladykas chef. Efter krigsutbrottet försvann de flesta uppdragen till firman. Mycket snabbt visade det sig att det fanns hur mycket jobb som helst för förare som vill jobba som volontärer. Flyktingar från de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina behövde köras till västra Ukraina och till grannländerna. Nästan genast startade också ett flöde av humanitär hjälp till Ukraina från utlandet.

– Vi kör förnödenheter från polska gränsen till Lviv där de samlas och sorteras i särskilda center som drivs på volontärbasis, säger Taras.

– Jag får inte betalt för det och måste själv bekosta bränsle och betala minimilöner till mina chaufförer. Det är tur att jag har lite sparade resurser, säger han.

Dagen efter möter Taras upp fem personer på en parkeringsplats utanför ett köpcenter i Lviv. De har flytt från krigsdrabbade Charkiv och Tjernihiv. Alla har de historier att berätta om bombningar, döda släktingar och vänner, veckor i källare, skyddsrum och nere i tunnelbanan.

En vägpostering utanför Lviv. Det finns många sådana längs de ukrainska vägarna. Foto: Tadeusz Rawa
En vägpostering utanför Lviv. Det finns många sådana längs de ukrainska vägarna. Foto: Tadeusz Rawa

Längs vägen mot den polska gränsen är det vägposteringar var femte till tionde kilometer, med betongblock, sandsäckar och stridsvagnshinder. Många är bemannade av beväpnade soldater från Ukrainas försvar som ibland kontrollerar de resandes id-handlingar.

Framme vid gränsstationen i Krakovets blir det ett par timmars väntan utanför en bensinmack. En förare från tyska Düsseldorf, som ska komma med humanitär hjälp, är sen.

– All denna trafik organiseras via telefon, med folk i Ukraina och utomlands som jag känner från jobbet och sociala medier, berättar Taras.

Den tyska föraren, som vill vara anonym, kommer till slut. Det är hans tredje runda mellan Tyskland och Ukraina. Kartonger med förnödenheter packas över till Taras minivan och passagerna sätter sig i tyskens minivan. Alla ska de till Tyskland förutom Julia som ska av i Krakow och ta tåget till Warszawa.

Dags att ge sig av till Lviv. Alla kartonger ska till ett hjälpcenter.

Volontärer på hjälpcentret. Från vänster: Natalia Sjatylo, Svetlana Fydorenko, Olha Pastusjenko, Lida Hrycyna, Hrihorij Varunok (förare), Alina Lavska. Foto: Tadeusz Rawa
Volontärer på hjälpcentret. Från vänster: Natalia Sjatylo, Svetlana Fydorenko, Olha Pastusjenko, Lida Hrycyna, Hrihorij Varunok (förare), Alina Lavska. Foto: Tadeusz Rawa

När jag besöker ett sådant hjälpcenter i Lviv, inhyst i en stor konsertsal tillhörande Lvivs Tekniska Högskola, pågår ett frenetiskt arbete där. En minivan med humanitär hjälp från Frankrike har just anlänt. Alla kartonger ska bäras in, alla varor ska kollas och sorteras. Snart kommer en till – med nödhjälp från Polen.

– Vi skickar listor på det vi behöver till våra vänner utomlands – organisationer, företag och privatpersoner, berättar Svetlana Fydorenko, föreståndare för centret.

I vanliga fall är det här en konsertsal som tillhör Lvivs Tekniska Högskola. Men nu används den som omlastningshub för humanitär hjälp som ska vidare till de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina. Foto: Tadeusz Rawa
I vanliga fall är det här en konsertsal som tillhör Lvivs Tekniska Högskola. Men nu används den som omlastningshub för hjälpsändningarna. Foto: Tadeusz Rawa

– Sedan matchar vi det mot de listor vi får från våra partners i de krigsdrabbade områdena. Vi sorterar, packar om och skickar i väg.

På centret arbetar 12–15 volontärer, både Lvivbor, flyktingar från de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina och ett par utlänningar.

Och så är det förarna utan vilka allt detta inte skulle fungera. De flesta är inte yrkesförare.

De kör fram till polska gränsen dit humanitär hjälp körs av deras kollegor från Polen, Frankrike, Tyskland, Italien och andra länder. De kör sedan förnödenheterna till de krigsdrabbade områdena i öst.

Ihor Luhovyj kör med sina fyra minivans i skytteltrafik mellan Lviv och de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina. Foto: Tadeusz Rawa
Ihor Luhovyj kör med sina fyra minivans i skytteltrafik mellan Lviv och de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina. Foto: Tadeusz Rawa

En av dem heter Ihor Luhovyj. Han har ett företag i Tjernihiv som bygger trähus.

– Jag har ett brett kontaktnät i Ukraina och andra länder. När kriget bröt ut samlade jag pengar med hjälp av mina vänner utomlands och köpte fyra begagnade minivans, säger han.

– Vi kör både dag och natt med pauser för att vila och sova.

Ihor understryker att tunga lastbilar får svårt att röra sig i krigszonen.

– Vägarna är ofta sönderbombade eller minerade. Det ligger också en massa blindgångare. Bara mindre fordon kan klara att nå små orter. Ibland kör vi nästan på ren intuition för att undvika alla faror, berättar han.

Det hörs ingen pessimism i Ihors röst. Han och alla andra jag träffar kan vara stressade och trötta, ja, ofta rädda, men alla tror bergfast på en seger i kriget mot den ryska angriparen och på en bra framtid för sitt land.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

De små stegens förbannelse

Davids krönika. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”

Pensionerade lastbilschauffören Pelle Thorstensson i Bromölla fixar cyklar till vuxna och barn från Ukraina.

Pelle fixar cyklar åt ukrainska flyktingar

Engagerad. En cykel är guld värd för de ukrainska flyktingar som bor långt från affärer och skolor. Det har pensionerade lastbilschauffören Pelle Thorstensson i Bromölla insett. Han fixar till cyklar, som han får till skänks av vänliga människor, och ger dem till vuxna och barn från Ukraina.

Jindan Gong intervjuar chaufförer i forskningsprojekt om klimatomställningen. Foto: John Antonsson

Transportarbetarna avgörande för klimatet

8 frågor. Klimatutsläppen ska mer eller mindre upphöra fram till år 2045. I centrum av händelserna står förarna. Jindan Gong intervjuar chaufförer i forskningsprojektet Justit. För att chaufförernas perspektiv ska bidra till klimatomställning som är rättvis för arbetarna.

Kultur
Högakustenbron, Sveriges svar på Golden Gate – och nästan lika lång. Hängbron över Ångermanälven, nära mynningen, öppnade 1997 och kortar E4:ans sträckning med nära en mil. Foto: John Antonsson

Sverige är rikt på broar

Förbindelser. Broar binder samman land, förkortar vägen och gör det möjligt att gå eller cykla under stora trafikleder. De riktiga långsträckarna tjänar också ofta som symboler för sin hemtrakt. Och Sverige är rikt på broar.

Snabbkoll
Snabbkoll om stridsåtgärder/konflikter. Illustration: Mattias Käll

Det här händer vid strejk

Konflikt. Transports förbundsordförande har varnat för en tuff avtalsrörelse och utesluter inte stridsåtgärder. Men vad är egentligen strejk och lockout?

Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet. Foto: Pernilla Ahlsén

En dag i bärgningsbilen

Arbetsmiljö. Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet.

Snabbkoll
Snabbkoll: Avtalsrörelse Illustration: Mattias Käll

Vägen till din nya lön

Avtalsrörelse. I år ska Transport förhandla fram nya avtal för sina medlemmar. Här är några saker som är bra att veta.

Arbetsmiljö
Procentsatserna bygger på svar från chaufförer på samtliga arbetsorter. Om enbart svar från de större städerna i Östergötland, Linköping och Norrköping, räknas med blir vissa resultat andra. Så är det en högre andel, 94 procent, av dem som kör i de stora städerna som anger att de ofta eller ibland känner stress på grund av körtiderna (fråga 6) och hela 86 procent som svarar att körtiderna inte är tillräckliga för att utföra arbetet på ett säkert sätt, jämfört med 72 procent om svaren från samtliga arbetsorter tas med (fråga 1.) Grafik: Petrus Iggström

Fackets enkät gav svart på vitt om körtid och stress

Transport. De visste att det var problem. Men också att förändring krävde fakta. Linköpingsavdelningen gjorde en enkät som svart på vitt visar hur pressade arbetsförhållanden är för färdtjänstförare. Så vill arbetsgivare, regionens trafikbolag och politiker nu förändra villkoren.

Arben Pepi, Transportombud, och Patrik Emanuelson, skyddsombud, utanför Vikbolands taxi i Linköping. Foto: Lilly Hallberg

”Enkäten speglar verkligheten vi lever i”

Stressigt. – Många nya upplever att det är för stressigt och slutar, fast alla skulle tjäna på en erfaren yrkeskår, säger färdtjänsföraren Patrik Emanuelson.

Det regionala trafikbolaget Östgötatrafiken upphandlar servicetrafik för hela regionen och har även uppdrag i angränsande län, vilket bland annat innebär sjuktransporter till angränsande län. Genrebild. Foto: Lilly Hallberg

Så vill facket gå vidare

Uppföljning. Redan första sittningen med åkerierna gav resultat: Muntligt löfte att färdtjänstförare ska få betald lunch vid körningar till annan ort. Något inte ens hälften kan räkna med i dag.

Mattias Näsström, biträdande trafikchef på Östgötatrafiken.

Östgötatrafiken: ”Vi fortsätter dialogen”

Upphandlaren. Förarnas arbetstid, fordonsschema och raster måste facket först reda ut med arbetsgivarna, åkerierna. Först sedan kan det bli tal om möte i grupp med upphandlaren av serviceresor, Östgötatrafiken. Nu är det dags.

Jan-Owe Larsson (M) är ordförande och Annsofi Ramevik (S) är andre vice ordförande i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd.

Hallå politiker, vad kan och vill ni göra?

5 frågor. Transportarbetaren har ställt fem frågor till två politiker i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd, som tagit del av Transports enkät Körtider och stress.

Biljettkontroll i busväder

Bevakning. I snålblåst eller sol. Väktarna som kontrollerar biljetter i Östergötland är ute varenda dag och ser till att resenärerna betalar.

Kultur
Stora bilden: Ove Allansson på besök i Göteborgs hamn i slutet av juli 1967 (Foto: SvD/TT). Med boken Afton i Ilhéus och andra noveller av Ove Allansson uppmärksammar Ove Allanssonsällskapet att författaren skulle ha fyllt 90 år under 2022.

Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare

Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.

Snabbkoll
Snabbkoll: Tillbud. Illustration: Mattias Käll

Rapportera om nästan-olyckor

Tillbud. Oj, det kunde gått illa. Du kunde ha klämt handen och ser dig snabbt om, hoppas att ingen såg att du var nära att ”klanta till det”. Tänk tvärtom! Var rädd om dina kollegor och rapportera om risker i arbetsmiljön så att arbetsgivaren kan förebygga, åtgärda och förhindra olyckor.

Stefan Gidlöf tittar ut över Norviks hamnområde. Han är fortfarande besviken över att arbetarkollektivet inte fick vara med och tycka till om utformningen.

Det blåser upp vid hamnen i Nynäshamn

Hamn. En råkall dag vid färjehamnen i Nynäshamn. Transportarbetaren möter Stefan Gidlöf. Fulltatuerad hamnarbetare som vill att facket tänker nytt.

Diskriminering.

Gamla unkna ideal drabbar unga män

Jämställdhet. Va, vabb? Var är mamman? Arbetsgivares förvåning och missnöje när anställda försöker dela ansvar för barn och hem med en partner slår olika. Unga pappor upplever att de är mer utsatta när det gäller att utnyttja sin lagstadgade rätt att vara hemma för vård av sjukt barn.