Branko halkade på jobbet – livet blev ett helvete
Arbetsmiljö. Branko Petrovic halkade när han skulle koppla en trailer 2018. Sedan dess har han brottats både med smärta och Försäkringskassan. Han vet inte om han får mer sjukpenning efter den sista oktober.
– Jag kan troligen inte bli bättre. Kanske får jag aldrig köra mina lastbilar igen. Men jag vill inte acceptera det. Samtidigt måste jag slåss mot spöken. För mig är Försäkringskassan ett spöke, säger Branko Petrovic.
Branko Petrovic är lastbilschaufför sedan år 2000. Han älskade vägen. Men en kall dag 2018 förstördes allt. Det hade bildats is på marken. Branko skulle koppla på en trailer och tappade fästet i marken. Han föll bakåt och slog huvudet i en container och skadade ryggen.
Han blev sjukskriven och beviljades livränta (se faktaruta). Branko Petrovic opererades året därpå och efter det var han snart i gång och jobbade igen.
Han slutade sitt tidigare jobb och började köra kylvaror till Ica-butiker i stället.
Halkade ännu en gång
En höstdag 2020 skulle han lossa en pall i Varberg. Det hade bildats kondens på marken och han halkade till ännu en gång. Den här gången fick han en vridning i ryggen.
Sjukskriven igen. Men han beviljades inte livränta, då bedömningen från vårdcentralen var att han skulle kunna börja jobba om ett halvår.
Han började jobba igen hösten 2021, på 25 procent.
– De tvingade mig att börja jobba. Jag kände att det var för tidigt, säger Branko.
Det gick dåligt. Kroppen tog stryk och hans fru Silvija kunde se hur han bröts ner. Inom några månader blev han sjukskriven på heltid igen.
Blivit värre
Sedan dess har det bara blivit värre.
– Jag har förlorat mer än 50 procent av min inkomst eftersom jag varken får livränta eller ett beslut om att jag har skadat mig på jobbet. Det jag har är inte en sjukdom. Mitt och min familjs liv har förstörts på grund av en skada på jobbet.
Branko beskriver en tillvaro där han inte kan koncentrera sig på rehabilitering. Det finns två skäl till det, enligt honom.
Det första är att Försäkringskassan inte vill ersätta eller erkänna en arbetsskada och ge honom livränta. Den ekonomiska förlusten har varit stor och sätter en onödig press på familjen.
– Min fru går till jobbet klockan fem på morgonen för att städa. Sedan kommer hon hem och måste jobba resten av dagen med att hjälpa mig. Ibland har jag så ont i kroppen att hon måste hjälpa mig att gå på toaletten och duscha. Förstår du hur det känns?
Det andra skälet är en ständig oro att inte längre få några pengar alls. I somras fick han veta att hans sjukskrivning passerat 550 dagar och att Försäkringskassan nog inte skulle bevilja sjukpenning för den ansökta perioden, som varar fram till och med slutet av oktober. Till slut fick han ett ja. Men nu vet han inte vad som händer i framtiden.
– De frågar mig om min rehabiliteringsplan. Var jag ser mig själv om 20 år. Allt jag kan tänka på är den 25 november. Får jag några pengar då?
För låg arbetsförmåga
När Transportarbetaren besöker honom i hans lägenhet i Helsingborg sitter hans gamla jobbarkompis Pantelija ”Panta” Konculic med. Pantelija har stöttat honom under stora delar av sjukskrivningen och skjutsat honom till kliniker och sjukhus i olika delar av Skåne.
Samma morgon har Branko talat i telefon med Försäkringskassan och några dagar innan hade han ett möte med bland annat Arbetsförmedlingen. Enligt honom bedömer Arbetsförmedlingen att hans arbetsförmåga är för låg för att söka jobb.
– Försäkringskassan vill att jag ska säga upp mig från jobbet och söka andra jobb. Men vem ska anställa mig? Jag skulle inte göra det.
Eftersom Branko började jobba direkt när han kom till Sverige har han aldrig lärt sig språket. Han kan viss chaufförssvenska och förstår vad som behövs för jobbet. Ett annat problem är att han går på smärtstillande. Oxycodone är en narkotikaklassad medicin.
– Jag måste ta den, för att överleva. Jag kan sova ungefär två till tre timmar per natt. men Oxycodone har förstört mig som person. Det är en drog som är värre än heroin.
Ständig smärta
Han har en plastkrage för att fixera nacken. I varje rörelse grimaserar han och rör sig försiktigt för att inte smärtan ska ta över. Dottern sitter i rummet bredvid. Det tar honom tio minuter att ge henne ett glas vatten när hon ropat på honom.
– Det här är inte ett liv. Det är inte ens att överleva. Vet du hur det är att berätta för din sexåriga dotter att du inte kan lära henne cykla?
Branko beskriver livet som ett fängelse.
– När du tar en fågel och sätter den i en bur inomhus sjunger den inte samma sånger.
Är det så du mår?
– Jag var en fågel som flög över hela Europa. jag har kört från Norge till Portugal, Spanien till Grekland. Jag är förare sedan år 2000. Nu är jag vad? Ingenting. Jag är inte ens en person, för Försäkringskassan behandlar mig inte som en.
Transportarbetaren har varit i kontakt med fackets avdelning i Helsingborg. De är medvetna om Brankos fall och berättar att han är en av många medlemmar som har problem med Försäkringskassan. De kan inte hjälpa honom när det gäller den press han upplever från Försäkringskassan, men om han får ett slutgiltigt nej kommer de att hjälpa honom att överklaga.
