Anten-Gräfsnäs järnväg drivs av ideella krafter. Banarbetarna slevar i sig morotssoppa på lunchrasten vid station Arelid.
Close
Anten-Gräfsnäs järnväg drivs av ideella krafter. Banarbetarna slevar i sig morotssoppa på lunchrasten vid station Arelid.
Close

Arbetsmyra med örnkoll på maten

Tåg. Hon är egentligen inte särskilt intresserad av lok, räls eller slipers. Ändå skulle ångloken och rälsbussarna mellan Anten och Gräfsnäs gå betydligt trögare utan Ylva Bokgren.

Arbetsmyran i den västgötska järnvägsföreningen är desto mer engagerad när det handlar om mat, siffror och gemenskap. Och för ett par månader sedan fick hon kvitto på att hennes insatser är oumbär­liga för att bevara kulturen och kunskapen kring den smalspåriga järnvägen.

– Roligt med en duktighetsklapp, säger hon kort om utmärkelsen. Sen gör det inget att man fick 5 000 också, de lär gå till bensinen – jag har tio mil hemifrån Skara till stationen i Anten.

I verkstaden pågår renovering av ett ånglok från 1940-talet. På banan byter runt 30 män ut gamla slipers. Och om några dagar är det kurs för blivande ånglokseldare.

Men det är Ylva Bokgren som vet att det ska vara ett mått kaffe – plus lite mer – till en termos. Hon köper in frukost­maten, lagar lunchen och middagen till alla dem som hellre skruvar på lok och byter syllar. Hon har koll på pengarna, säljer biljetter, köper in souvenirer och är för tillfället IT-ansvarig. Och hon ser till att den banarbetare som inte har så mycket hår sätter på sig kepsen om solen skiner.

– Alla har en betydelse i vår förening och alla är med på sina egna villkor, säger Pierre Enbert i styrelsen. Men utan Ylva fick vi ingen mat – och då skulle det inte fungera.

Som en av få kvinnor i ett järnvägssällskap i Göteborg blev Ylva Bokgren värvad till föreningen som driver Anten-Gräfsnäs järnväg på 1970-talet. Där träffade hon Lars (som numera är ordförande) och på den vägen är det.

– Jag är lite petig när det gäller mat, förklarar Ylva Bokgren. Och när det enda man fick här var fiskpinnar, ketchup och pulvermos började jag laga den själv.

I vår har hon utsetts till Årets arbetsmyra bland alla omkring 15 000 ideella krafter på Sveriges arbetslivsmuseer. De museer som visar hur folk jobbade och levde förr, och som drivs av obetalda eldsjälar. Den egna föreningen nominerade henne och juryn som är knuten till Arbetets museum valde ut henne.

Beskriv dig själv!

– Ojojoj, otålig. Allt ska helst vara gjort i går. Kontrollfreak. Och så är jag faktiskt en arbetsmyra, jag håller på ständigt. Så länge jag är vaken och tills det är klart.

– Sen tycker jag att det är roligt att laga mat, och det är roligt när grytorna töms. Då ser jag själv om det var gott, och jag vet att ungkarlarna gärna kommer när jag lagar mat.

Den här soliga majdagen puttrar morotssoppa med räkost på spisen, lite extra cayennepeppar ska i efter avsmakningen. Vid tolv kör Ylva Bokgren ut soppan, bröd, pålägg, öl, saft och kaffe till stationskuren i Arelid, dit banarbetarna kommer från båda håll. 800 slipers ska bytas under en vecka.

Helena Törnqvist, arbetslivsintendent vid Arbetets museum i Norrköping, har en förklaring till allt det ideella arbete som görs i Anten-Gräfsnäs järnväg och alla andra arbetslivsmuseer:

– Kulturarvet, säger hon. De brinner för sitt intresse och blir tillfredsställda av att vara med och spara något som annars skulle ha gått förlorat. För eldsjälarna är det värt att satsa både sin tid och ibland sina pengar på detta.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.

”Nästan allt har blivit sämre för vanliga människor, men bättre för ovanliga rika människor. Valet av socialisten och demokraten Mamdani till ny borgmästare i New York inger ändå hopp. Kanske kan något liknande ske här”, säger Sven-Eric Liedman.

”Politiker måste tänka långsiktigt”

Ödesfrågor. Skit i framtiden – låt oss festa på bensin i fyra år! Idéhistorikern Sven-Eric Liedman spetsar till debatten inför nästa val.

Din pension
Från 2026 är riktåldern för pension 67 år och inom några år är prognosen att den kommer att höjas till 69 år. Foto: Shutterstock

LO vill att ett långt arbetsliv ska löna sig

Arbetsliv. Från och med 2026 är den nya riktåldern för pension 67 år och väntas bli ännu högre. Nu vill LO frysa höjningarna av pensionsåldern och göra om pensionssystemet så att ett långt arbetsliv lönar sig.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?

Fråga facket
Vilka regler gäller när du ska ta med dig mindre sällskapsdjur i bilen? Illustration: Martin Heap

Måste mindre djur också bältas?

Transport. Jesper undrar om hur mindre husdjur ska transporteras och Christopher vill veta om chefen hade rätt att schemalägga honom fast han sagt upp sig. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Truckstop
För My Gustafsson, och hunden Enzo, är det första gången på Truckstop Örebro. Vanligen kör hon i södra Sverige för Grahns transport, Kristianstad.

Satsningar på säkrare stopp

Arbetsmiljö. Längs landets stora transportleder öppnar inhägnade rastplatser för yrkesförare. Behovet är stort – lastbilschaufförer på Truckstop Örebro berättar om stölder, otrygg uppställning och ovärdig arbetsmiljö.

Kultur
Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.