Krönika. Plötsligt händer det! En av sommarvärdarna i årets upplaga av Sommar i P1 är Kim Söderström från Byggnads. Lika sällsynt som att skrapa fram högvinsten på Triss är arbetares representation i media.
Trots att medielandskapet har förändrats, trots att det finns fler plattformar och kanaler än tidigare, är arbetare fortfarande underrepresenterade.
Fokus ligger fortfarande på medelklassen och de politiska, kulturella och ekonomiska eliterna. Arbetarklassens perspektiv har (medvetet eller omedvetet) osynliggjorts eller marginaliserats.
Kulturjournalisten Johan Croneman beskrev Sommar i P1 som ett ”klassprojekt”, där röster från de lägre samhällsklasserna systematiskt utesluts.
Rent krasst existerar inte arbetare i denna ekokammare och som en direkt följd av detta har många ingen aning om vilka arbetsvillkor och arbetsförhållanden som arbetare har.
Fast ovanstående är en sanning med modifikation. Det finns en genre där arbetare figurerar – reality-tv. Jag vill dock hävda att i just dessa dokusåpor exploateras arbetare. I dessa program framställs arbetare på ett stereotypt, nedsättande och hånfullt sätt och ofta som offer, våldsamma och helt intelligensbefriade (läs dumma i huvudet).
Jag är svältfödd, snudd på undernärd på filmer, böcker, serier, radioprogram och artiklar som handlar om arbetare.
Därför är tidningar som Transportarbetaren, Arbetet, Dagens arena med flera så oerhört viktiga. Majoriteten av svensk media är borgerlig men vi arbetare utgör cirka 30 procent av befolkningen. Om inte mainstreammedia gör jobbet, ja då får vi på golvet göra det.
Många av oss rör oss på plattformar som Instagram, Facebook, Tiktok. Tillsammans har vi möjlighet att vara en motkraft genom att dela med oss av våra erfarenheter och berättelser och vi kan dela artiklar, krönikor och klipp som synliggör arbetare.
Plötsligt händer det! Lika sällsynt som en enhörning, har en film om ett visselblåsande vårdbiträde gått upp på den stora bioduken. Den heter Så länge hjärtat slår och den ska jag gå och se.
