Santiago Bautista
Close
Santiago Bautista träffar Transportarbetaren vid lunchtid på en restaurang han ibland hämtar mat på. ”De är trevliga på de flesta restaurangerna och låter oss låna toaletten och fylla på vatten. Men på vissa vill de helst inte att någon ser oss.”
Close

”Appen är min chef”

Mötet. Santiago Bautista försörjer sig med att cykla ut mat till hungriga kunder. Han för också en envis kamp mot sin arbetsgivare för att göra jobbet säkrare.

– Kolla här.

Santiago Bautista plockar upp en mobiltelefon med sprucken skärm ur fickan.

– Jag kan visa dig faktiskt. Foodora och Onlinepizza är samma företag och ägs av Delivery Hero, ett av de största företagen i världen som jobbar med hemleverans.

Han loggar ut från sitt konto och visar alla länder det går att logga in i. Land efter land, där företaget levererar mat med sina gällt rosa kubformade väskor som släpas runt på svettiga ryggar på städernas krokiga, raka, branta, sluttande, plana gator. På cykelbanor. Och i trafiken bland livsfarliga bilar.

Santiago Bautista är skyddsombud på Foodora i Uppsala och ett av få matbud som är medlem i facket.

– Jag älskar att cykla. Och jag älskar att jobba för att man inte har någon chef som pressar hela tiden. Jag gör bara mitt jobb. Om något går fel, är det inte mitt fel.

Men appen är din chef?

– Exakt. Det är typ som under industriella revolutionen, men nu är det på telefonen, säger han.

Arbetsgivaren säger att det inte är meningen att jobbet ska vara på heltid. Själva vitsen är att det ska vara en extra sysselsättning. För Santiago Bautista har det varit hans försörjning ända sedan han kom till Sverige en sensommar för lite mer än två år sedan.

– Jag känner personligen flera, de är mina vänner, som försörjer sig på det här.

Jag frågar om han jobbar fem dagar i veckan.

– Sju! Passen är inte mer än fem timmar. Sen får vi inte ta ett nytt pass utan att ha minst en timmes uppehåll.

Studerade i USA

Resan till Uppsala började i Colombias huvudstad Bogota. I de sena tonåren flyttade Santiago Bautista till USA för att studera. Han tog en examen i statsvetenskap och sociologi. Efter hans examen började han jobba med att organisera kasinoarbetare på facket Unite Here, ett förbund med 100 000 medlemmar i USA.

– Många som jobbar i den branschen är papperslösa, berättar han.

Det var svårt att få arbetstillstånd och stanna kvar i USA. Så Santiago Bautista packade väskan igen och flyttade till Europa. Han hamnade i Tyskland och Köln för att fortsätta sina studier.

Så blev det en termin på Uppsala universitet som utbytesstudent. Han lärde känna en tjej. De höll kontakten och efter två års långdistansförhållande flyttade han till Uppsala.

Att cykla ut mat kunde han redan. Hemma i Köln hade han jobbat för både Deliveroo och Foodora. Lönerna där var lägre än den svenska timlönen på 110 kronor. I Tyskland finns en lagstadgad minimilön på strax under nio euro. Men priserna för mat var lägre och dessutom dricksade kunderna.

– I Sverige räknar kunderna med att alla ska ha bra betalt.

Pendlade

Santiago Bautista pendlade först till Stockholm. Efter rusningstrafiken lagt sig cyklade han in till centralstationen och tog med sig cykeln på pendeltåget till huvudstaden. I några veckor jobbade han för Uber Eats, under uppstarten betalade de bra. Sedan sjönk ersättningarna och det blev Foodora igen.

Santiago Bautista
Det här är Santiago Bautistas fina cykel som han köpt i Spanien. Han har en annan han oftast jobbar på. Foto: John Antonsson

– Uppsala är Sveriges bästa cykelstad. Men i Stockholm finns ingen infrastruktur. Man cyklar bland bilar, lastbilar och bussar, det är jättefarligt.

När Foodora drog i gång verksamheten i Uppsala sökte Santiago Bautista jobb där, han fick både arbete och befordran.

– Han som var chef för Sverige visste vem jag var. Han sa att jag var en bra kille och jag fick jobb som rider captain.

Jobbet innebar arbetsledning för tio personer. Santiago Bautista fick göra saker som att skriva nya anställningspapper, se till att det finns utrustning och liknande.

– Först var det tio timmar i veckan. Då var det ganska mycket jobb. Man skulle ringa upp cyklisterna och gå igenom deras statistik. Hur många leveranser du har gjort, din genomsnittshastighet bla bla bla. Sedan skulle man göra det på tre timmar. Så jag struntade i det.

Santiago Bautista berättar om ett jobb där allt styrs genom en app. Arbetsledningen har koll på allt.

– De vet hur länge du stannar hos kunderna och på restaurangerna. Vi får stanna max fem minuter hos en kund, men efter två minuter får du en signal från telefonen som säger att du ska röra på dig. Men det är lugnt, det är Sverige. Man säger tjena, tack, hejdå, man pratar inte så mycket, säger han och skrattar.

De första månaderna var bra. Att cykla i Sverige i september är ganska perfekt. Men sedan kom isen.

– Det var paranoia. Man tänker att man ska ramla hela tiden.

– Phh, jag har ramlat hur många gånger som helst, hehe.

Slog i backen

Han minns särskilt ett tillfälle. Santiago Bautista cyklade St Olofsgatan fram. En bil kom från vänster i en korsning, men stannade för att låta honom passera. Santiago Bautista skulle svänga vänster. Han hade ögonkontakt med bilföraren. Det var en massa trafik i alla riktningar. Svartisen låg blank. Och så slog han i backen.

– Jag tänker på det varje gång jag tar den gatan och är extremt försiktig.

Då. Den första vintern fanns inget skyddsombud på Foodora. Några skyddsrutiner fanns inte heller. Arbetsmiljölagarna i Sverige är baserade på att arbetsgivaren och arbetarnas skyddsrepresentanter ska samverka på arbetsplatsen. När det inte fungerar kan arbetstagarna vända sig till Arbetsmiljöverket och ställa vissa krav.

– Foodora går inte med på någonting om Arbetsmiljöverket inte fattar ett beslut, säger Santiago Bautista.

Så den vägen har han fått gå. Med egen erfarenhet av hur farligt vinterväglaget kan vara började Santiago Bautista jobba på att få vinterdäck från arbetsgivaren. Ingenting hände. Så han valde att skicka en anmälan till Arbetsmiljöverket och krävde dubbdäck om vintern.

Foodoras svar sammanfattat: Buden använder egna cyklar, som också brukas på fritiden. Därför betalar de 450 kronor, vilket borde täcka ungefär halva kostnaden för vinterdäck.

Santiago Bautista nöjde sig inte med svaret, och det gjorde inte heller Arbetsmiljöverket. Efter att myndigheten hotat med vite lovade Foodora till slut att alla som jobbar ett visst antal timmar i veckan ska få däck monterade på verkstad.

– Mitt förslag var att vi ska ha inspektion av cyklarna samtidigt som vi monterar däcken på verkstad. Då kan verkstaden säga: den cykeln håller på att gå sönder, den här är redan sönder. Den här utrusningen måste bytas. Men Foodora sa nej.

Därför har han skickat in ett nytt krav om ingripande till Arbetsmiljöverket.

– Jag vill att Foodora ska stå för reparationskostnader. Om min cykel går sönder, och jag inte har råd att lämna in den på verkstad kan jag helt enkelt inte jobba. Det finns en cykel på kontoret som är till för nödsituationer. Jag får ha den kanske en dag. Sen måste jag fixa en cykel själv.

Reglering

Santiago Bautista har inga större förhoppningar om att företaget ska ta sitt ansvar.

– Mitt syfte är att skicka in så många anmälningar som möjligt. Vi har fått dubbdäck, nu gäller det i hela företaget och förhoppningsvis blir det standard i hela branschen. Kanske kan mina anmälningar leda till någon slags reglering.

Santiago Bautista är med i Transport. Under en period försökte han värva medlemmar till facket. Men de blev aldrig särskilt många.

– Jag försökte, men nu orkar jag inte mer. Det finns två saker som gör det svårt:

– Ett. Många som jobbar är invandrare och här tillfälligt för att plugga. De tycker att de har det bättre än i sitt hemland. Jag säger att de ska jämföra med hur det är för andra i Sverige.

– Två. Många har jobbet tillfälligt. Vi skriver kontrakt på tre månader och många tänker att när det går ut då slutar jag. Då är det ganska svårt att få dem att gå med.

– Företaget kommer aldrig att teckna kollektivavtal om vi inte tvingar dem till det. När vi var 40 som jobbade i Uppsala hoppades jag att vi kanske kunde bli tillräckligt många för att tvinga till oss ett. Men nu är vi över 100 anställda och det känns svårt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Medlemmarna på arbetarkooperativet träffas en gång i veckan för ett obligatoriskt möte. Foto: John Antonsson

Cykelbud i Malmö startade eget kooperativ

Cykelbud. Alternativa Kuriren bildades av längtan efter att få vara något annat än en siffra i gigföretagens kalkylark. På det cyklande arbetarkooperativet finns inga chefer och varje arbetare har en röst.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Krisbransch. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Vid sidan av vägen
Bensinmack, kafé med butik och onödiga prylar i överflöd som reas ut. Här finns gott om plats för stora ekipage. Mr Li:s övergivna dröm om en handels- och kulturplats med hotell, restaurang och Kung fu-tempel är till stora delar bakom lås och bom. Men idéer finns.

Drakporten till Kina kantad av skandaler

Mini-Kina. Säkert har du sett det sticka upp i underligt majestät. Som om en jätte greppat en näve Kina och kastat ut bland barrträden vid E4:an i Älvkarleby. Jätten var miljardären Li Jingchun, Mr Li. Nu har han sålt sin dröm.

Jan Fleischmann, tidningsbud Mariestad

Nattjobb

Tidningsbud. "Vi kommer från Jemen, Sverige, Afghanistan, Irland, Gambia och fler länder. Alla arbetar vi för NWT Direkt med att dela ut tidningar och paket i norra Skaraborg." Jan Fleischmann är tidningsbudet som själv dokumenterat sitt och arbetskamraternas nattliga slit.

Medlemmarna på arbetarkooperativet träffas en gång i veckan för ett obligatoriskt möte. Foto: John Antonsson

Cykelbud i Malmö startade eget kooperativ

Cykelbud. Alternativa Kuriren bildades av längtan efter att få vara något annat än en siffra i gigföretagens kalkylark. På det cyklande arbetarkooperativet finns inga chefer och varje arbetare har en röst.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Kultur
Demonstration i Stockholm år 1899. (Fotograf okänd, lån av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.)

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Namnet lever kvar i utbildningscentret, som ligger i Varbergs utkant. Åkeriet startade utbildning av yrkesförare redan i början av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet driver C-R Utbildning trafikskola och, på entreprenad för kommunen, gymnasiets transportprogram.

Vad hände med C-R Johanssons åkeri?

Åkeri. Anrika C-R Johansson var ett av Hallands största, obundna åkerier med kunder som Arla och Posten. För jätten GDL skulle köpet av familjebolaget bli en förstärkning i Västsverige. Knappt tre år senare återstår en bråkdel. Och den sista mars fick ytterligare 13 anställda gå.