Joe Hill levde i USA i tretton år och skrev under denna tid omkring 200 sånger. I sina memoarer berättar Bob Dylan att det var Joe Hills musik som fick honom själv att börja skriva låtar.
Close
Joe Hill levde i USA i tretton år och skrev under denna tid omkring 200 sånger. I sina memoarer berättar Bob Dylan att det var Joe Hills musik som fick honom själv att börja skriva låtar.
Close

Allt du behöver veta om Joe Hill

Historisk person. Fattig arbetarpojk från Gävle, facklig aktivist och kampsångsförfattare. Arkebuserad, kremerad och spridd över hela världen i 600 kuvert. Den 19 november är det 100 år sedan Joe Hill avrättades i USA.

Det är en gråkall och tidig morgon. Joe förs ut på fängelsegården och placeras på en stol och förses med ögonbindel. Sju meter framför honom hänger ett skynke bakom vilket exekutionspatrullen står beredd. Ett vitt pappershjärta sätts fast på Joes skjorta mitt över hjärtat. När eldgivningsordern kommer går kulorna från fyra skarpladdade gevär rakt in i hans hjärta. I det femte geväret finns ett tomt skott. Joe Hill är död. Klockan är 07.42 på morgonen den 19 november i statsfängelset i Salt Lake City, Utah, USA. (Text från Joe Hillgården).

Hur hamnade Gävlepojken på en fängelsegård i Amerika med hjärtat fullt av bly? Vi kan hoppa in i berättelsen när Joe Hill fortfarande heter Joel Emmanuel Hägglund. Han bor med pappa järnvägsarbetaren, mamma manglerskan och sina åtta syskon på Nedre Bergsgatan i Gävle. De är inte särskilt välbeställda men det går inte heller någon direkt nöd på dem.

Så dör pappa när Joel är åtta. Nu får barnen hjälpa till att veva mammas mangel så ofta de kan, och de äldsta får börja som springpojkar för att få ihop pengar till familjen. Men det räcker inte. I perioder får de både svälta och frysa.

När mamma 15 år senare dör bestämmer sig Joel för att göra som så många andra svenskar. Han ska söka lyckan i Amerika. Med sig får han storebror Paul och tillsammans stiger de hösten 1902 i land på Ellis Island utanför New York. Och det är här den börjar, resan mot fängelsegården i Salt Lake City. Men det vet han inte där han står med sin kappsäck i handen. Nu hägrar framtiden och för att göra det nya livet lite lättare för sig justerar han sitt namn till ett mer lättuttalat. Joel blir Joseph Hillstroem.

Joseph försörjer sig med jobb här och där. Överallt möter han skrupelfria arbetsgivare som utnyttjar sina arbetare. Joseph Hillstroem från Gävle ilsknar till och försöker organisera sina arbetskamrater i uppror mot de usla cheferna. Sången blir hans främsta medel. För sång, inser han snabbt, är ett mycket bättre sätt att möta människor på än att dela ut pamfletter. Han blir fackförbundet Industrial workers of the worlds (IWW) främste sångdiktare.

Med sin förmåga att samla massorna blir Joseph Hillstroem en riktig nagel i ögat på arbetsgivarna. Gång på gång får han sparken och till sist svartlistas han. Joseph byter namn till Joe Hill.

Den 10 januari 1914. Det är sen kväll i Salt Lake City när tre rånmördare slår till mot en butik. Affärsinnehavaren och hans son skjuts ihjäl. En av rånarna skottskadas. Samma kväll söker Joe Hill läkarvård för en skottskada efter att, som han säger, ha hamnat i bråk om en kvinna. Och det är här det gyllene tillfället att för evigt tysta den svenskamerikanske agitatorn och arbetarsångaren uppstår. Joe Hill grips och döms för mord. Utan varken motiv eller bevis. Arbetare över hela världen protesterar. Till och med USA:s president Woodrow Wilson försöker upphäva dödsdomen.

Den 25 november 1915. 30 000 människor har samlats på gatorna i Chicago för att ta ett sista farväl och för att sjunga Joe Hills sånger. Dagen därpå kremeras kroppen. Askan fördelas på 600 kuvert för att spridas för vinden över hela världen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.

”Nästan allt har blivit sämre för vanliga människor, men bättre för ovanliga rika människor. Valet av socialisten och demokraten Mamdani till ny borgmästare i New York inger ändå hopp. Kanske kan något liknande ske här”, säger Sven-Eric Liedman.

”Politiker måste tänka långsiktigt”

Ödesfrågor. Skit i framtiden – låt oss festa på bensin i fyra år! Idéhistorikern Sven-Eric Liedman spetsar till debatten inför nästa val.

Din pension
Från 2026 är riktåldern för pension 67 år och inom några år är prognosen att den kommer att höjas till 69 år. Foto: Shutterstock

LO vill att ett långt arbetsliv ska löna sig

Arbetsliv. Från och med 2026 är den nya riktåldern för pension 67 år och väntas bli ännu högre. Nu vill LO frysa höjningarna av pensionsåldern och göra om pensionssystemet så att ett långt arbetsliv lönar sig.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?

Fråga facket
Vilka regler gäller när du ska ta med dig mindre sällskapsdjur i bilen? Illustration: Martin Heap

Måste mindre djur också bältas?

Transport. Jesper undrar om hur mindre husdjur ska transporteras och Christopher vill veta om chefen hade rätt att schemalägga honom fast han sagt upp sig. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Truckstop
För My Gustafsson, och hunden Enzo, är det första gången på Truckstop Örebro. Vanligen kör hon i södra Sverige för Grahns transport, Kristianstad.

Satsningar på säkrare stopp

Arbetsmiljö. Längs landets stora transportleder öppnar inhägnade rastplatser för yrkesförare. Behovet är stort – lastbilschaufförer på Truckstop Örebro berättar om stölder, otrygg uppställning och ovärdig arbetsmiljö.

Kultur
Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.