Krisen på Tommy Nordberghs åkeri ledde framåt
Arbetsmiljö. Hösten 2019 hamnade två skyddsombud på Tommy Nordberghs åkeri i en konflikt med arbetsgivaren när de tog strid för säkerhet och bättre arbetsmiljö på bilar med dubbla lastplan. Tre år senare är bilarna fortfarande i bruk, men stämningen en helt annan.
– Förändringen är väldigt stor i hur arbetsgivaren bemöter oss nu. Det märks att de har tagit vår oro på allvar, säger Kenneth Fransson, chaufför och huvudskyddsombud, när Transportarbetaren besöker honom i åkeriets nyrenoverade fikarum.
När tidningen träffade Kenneth och hans dåvarande kollega Jimmy Nilsson för tre år sedan, var läget ett annat. Konflikten med arbetsgivaren var så infekterad att även kollegorna undvek dem.
– Stämningen blev inte bra under den där konflikten. Det var väl lite så att man höll sig åt sidan för att inte riskera att bli indragen, säger Kenneth.
Konflikten handlade om Icas mattransporter. De görs med lastbilar med dubbla våningsplan, eller bord som de också kallas. Det övre planet lastas först och hissas sedan upp i vajrar och låses fast med stålklackar.
Problemet med de lastbilar som åkeriet köpte in för uppdraget, är att taket inte går att höja, så utrymmet på det nedre planet är bara 160 centimeter. Där ska chaufförerna in med ståtruckar och lasta och lossa varuburar som väger uppåt 500 kilo.
Riskfyllt
När facket ifrågasatte det ur ett ergonomiskt perspektiv, föreslog åkeriet att chaufförerna skulle hissa upp det övre planet så långt det gick för att få mer utrymme. Men det innebär att låsklackarna frigörs och att chaufförerna arbetar under en platta med 5,5 ton gods som bara hänger i vajrar.
Med risk för sina liv gjorde många chaufförer just så. Det ledde till att Transport la ett skyddsstopp. Efter det var det inte längre tillåtet att pressa upp det övre planet, eller att arbeta under ett lastplan som inte hade säkrats på rätt sätt.
Med lastbilar med ett höjbart tak skulle det övre planet kunna hissas högre upp och samtidigt vara låst. Men åkeriet tyckte att det var för dyrt att byta ut eller bygga om bilarna så att de fick ett höjbart tak. Däremot justerades en del längst bak på bordet så att det blev lite lättare att lasta med truck.
En del chaufförer fortsatte ändå att riskera livet genom att trycka upp det övre planet. Då såg skyddsombuden ingen annan lösning än att göra en så kallad 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket.
Förvärrades
Det var i samband med det som konflikten förvärrades. Som Transportarbetaren rapporterade då, svarade företaget med omplaceringar, påtvingade hälsokontroller och skriftliga varningar.
– Vi mötte väldigt mycket motstånd. Det hade inte funnits något fackligt engagemang på företaget tidigare och det kändes som att de såg facket som ett hot, vilket det ju inte är. Vi är bara ena sidan av två. Arbetsgivaren har en sida och så har vi facket som representerar oss. Den roll man har tagit på sig som skyddsombud är ju att ha ögonen öppna och försöka förhindra olyckor och att kollegor skadar sig, säger Kenneth.
I februari 2020 slog Arbetsmiljöverket fast att åkeriet ska ha rutiner för hur lastplanen ska kontrolleras och underhållas, och att de ska se till att det övre lastplanet används på ett säkert sätt. Däremot var 160 centimeters takhöjd vid lastning och lossning okej.
– Det var lite förvånande. Vi trodde ju att det räckte för oss att säga att vi hade problem med arbetsmiljön och att det fanns en säkerhetsrisk, så skulle de komma ut och göra en egen bedömning där de tittade på alla aspekter. Men de gick bara på det vi skrev i anmälan, säger Kenneth.
Ändrade inställning
Men han är ändå nöjd med utslaget. För ganska direkt efter att Arbetsmiljöverket sagt sitt, ändrades arbetsgivarens inställning gentemot skyddsombuden.
– De insåg väl under utredningens gång att de där våningsplanen innebär en viss säkerhetsrisk och förstod att vi kände en oro. För efter det fick vi en mycket bättre samverkan, säger Kenneth.
Tillsammans med arbetsgivaren tog de fram förslag på hur företaget kan utbilda och informera nyanställda om hur bilar med två lastplan ska lastas på ett säkert sätt.
– Det har kommit till instruktioner om hur man ska lasta med två bord i chaufförshandboken som alla nyanställda ska läsa igenom. Det här har även lett till att Tya tittar på om det behövs en särskild utbildning för att lasta i två plan. Så det har ju dragit i gång något som är väldigt positivt. Det här var ett första steg, säger Kenneth.
Servar var tredje månad
Företaget ändrade också sina rutiner för service.
– Nu servar vi borden var tredje månad. Vi ser över vajrarna som lyfter dem så att de inte har några skador, smörjer och besiktar dem. Det finns egentligen inget lagkrav på det. Så det är något som vår arbetsgivare själv har tagit på sig och ser till att det blir gjort, säger Kenneth.
Men de gamla bilarna med fast tak är alltså fortfarande i bruk?
– Ja, men de nya bilarna som har köpts in sedan dess har höjbara tak, vilket innebär att det blir mer plats att jobba där under. Tanken är att de gamla ska fasas ut när de är uttjänta och bytas ut mot bilar med höjbart tak.
Kenneth kör själv de gamla bilarna.
– Det fungerar bra. De är krångliga att lasta för att det är så trångt. Men jag har fördelen att vara kort. För någon längre skulle det kanske bli mer problematiskt, säger han och tillägger:
– Det finns kollegor som tycker att det är bökigt och fortfarande höjer upp det övre bordet och då är de ju inte längre låsta och säkra att gå under. Det är allas vår uppgift att informera om att det är en risk att göra så. Arbetsgivaren vill inte heller att man ska göra så, för de är ju ytterst ansvariga vid en olycka.
Svårt fastställa orsaken
Men hur var det med ergonomin, är det inga kollegor som har ont i ryggen nu?
– Det är klart att folk har ont i ryggen. Men det har de ju även när de arbetar med andra bilar. Vi hade en ergonom här som tittade på det och det gick inte att fastställa att det är det trånga utrymmet som skulle vara orsaken. Hade det varit det hade väl Arbetsmiljöverkets utslag varit ett annat.
– Dessutom körs de tyngsta lassen oftast med de nya bilarna i dag, de som har höjbart tak. Jag kör ofta det vi kallar specialen, då kör jag textilier och annat som inte är kylvaror. De burarna är många gånger lättare.
Numera finns även en fackklubb på arbetsplatsen.
– Den har vuxit sakta men säkert. I dag har vi en regelbunden samverkan med arbetsgivaren. När det uppstår säkerhetsrisker så löser vi det snabbt och ganska enkelt.
Så den gamla konflikten är över nu?
– Ja, det är överspelat och tillhör det förflutna. Nu jobbar vi med andra saker. Det har blivit mycket bättre. Det behöver inte vara vi och dom, det skulle kunna vara en bra samverkan mellan hela registret. Jag tycker att vi är på väg dit.
