Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.
Själv hade jag faktiskt hellre sett att högern drev högerpolitik, då hade det varit enklare att rösta i nästa val som kommer om bara tre och ett halvt år.
Redan valnatten tycktes det mest logiskt att vi fick ett borgerligt styre, som inte hade mycket annat att välja på än att agera med stöd av Sverigedemokraterna.
Varför?
Våren 2018 kom en akademisk studie, byggd på en stor väljarenkät, som bland annat undersökt varifrån det snabbväxande SD hämtat sina väljare.
Svaren visade att majoriteten, 55 procent, kom från det borgerliga blocket och 28 procent från de rödgröna (resten var nya väljare). Andra undersökningar anger att andelen före detta moderater är dubbelt så stort som forna socialdemokrater i SD-leden.
Frågor som ställdes i enkätstudien fick forskarna att dra slutsatsen att de flesta socialdemokrater som velat byta till SD nu har gjort det. Samtidigt som det finns en relativt stor potential för Jimmie Åkesson att värva fler moderater.
Med de här resultaten är det inte särskilt förvånande att SD i grunden driver och stödjer en borgerlig politik.
För bara ett halvår sedan var fackföreningsrörelsen djupt bekymrad över de ingrepp som Centern ville göra i arbetsrätten. I praktiken ett slopande av turordningsreglerna på stora delar av arbetsmarknaden.
Nu blir det Socialdemokraterna och Miljöpartiet som ska leverera hugget mot fundamenten i lagen om anställningsskydd.
Det finns väl ett och annat som talar för att vi har några turbulenta politiska år framför oss. Om regeringen lyckas bita sig kvar hela mandatperioden finns det några tänkbara konsekvenser vid valet 2022.
Den första är att Liberalerna tappar åtskilligt med väljare och hamnar under fyraprocentstrecket. Jan Björklund lär nog ställa sin plats till förfogande, men hjälper det för att stoppa det interna drevet?
Miljöpartiet kan också åka ur riksdagen, inte minst efter högersvängen i Stockholm där man bytte sida och såg till att de borgerliga fick makten.
Centern och Socialdemokraterna går knappast helskinnade ur äventyret heller. Och det är svårt att se hur Socialdemokraterna ska lägga upp nästa valrörelse. Vilka sakfrågor ska man driva, för att locka tillbaka besvikna LO-arbetare? Ska partiet lova att riva upp de försämringar man nyss genomfört?
Huvudmotståndare för de rödgröna blir – liksom tidigare – SD, tätt följda av Moderaterna som har alla möjligheter att ta hem förlorad mark.
En gissning är att många väljare, tyvärr, känner sig vilsna i det nya politiska landskapet och avstår från att gå till vallokalen.
