Viktor finns där för kollegorna
Fackombudet. Om vi haft en Viktor på alla taxiåkerier i Sverige hade branschen sett annorlunda ut. Så säger Transports ombudsman i Linköping. Själv ler färdtjänstföraren Viktor Petrov och slår ifrån sig. Fast kollegorna ringer i ett på hans mobil.
Viktor Petrov har egentligen semester, men är på Transports avdelning i Linköping för att träffa ombudsman Mats Andersson. Han rosar Viktors konst att snacka med chaufförer och rekrytera nya medlemmar. Taxiavtalet med månadslön i stället för procent på inkört belopp förhandlades fram för några år sen. Det var det som fick Viktor att engagera sig.
– Före avtalet kunde facket inte göra så mycket. Med det fick vi helt nya förutsättningar att jobba fackligt. Att köra på provision är rent slaveri. Det går inte att leva på.
Viktor klev i rollen som fackligt ombud och får stöd från avdelningen. Några fackliga kurser har han gått, men främst lutar han sig mot sin arbetslivs- och livserfarenhet. Viktor har två högskoleutbildningar i bagaget. Den ena ledde till byggnadsingenjör och arbete som projektledare på stora byggen, den andra till datorteknik. I många år arbetade han inom industrin. Både som arbetare och produktionschef.
– Så jag har lärt mig en del om båda sidor.
När konjunkturen svängde tänkte han att han kunde köra bil ett tag, taxi.
– Och så fastnade jag. Men. Man vet aldrig vart livet tar vägen, jag trodde aldrig att jag skulle bo och leva i Sverige.
Viktor har rötter i såväl Serbien som Bosnien och Kroatien. Själv säger han att han kommer från före detta Jugoslavien, med sin fru och fyraårige son. De landade i Lycksele, tack vare ett svenskt utväxlingsprogram. Viktor var officer i kriget, tillfångatogs och fängslades som krigsfånge. Där tar hans berättelse om folkmorden stopp.
– Det är inga roliga minnen, och att berätta så att folk förstår skulle ta minst en vecka.
Ankomsten till Sverige med två meter snö och minus 30 grader delar Viktor däremot med sig av. En liten väska rymde allt deras bagage. Lägenheten väntade med tre madrasser, kaffe och lite mjölk. En okänd granne hängde julklappar på dörren.
– De finaste vi någonsin fått! Inte för innehållet utan för vad de betydde. Jag är så tacksam för att vi fick komma hit. Jag saknar ord.
– När du kommer ny till ett annat land blir du som ett spädbarn igen. Du måste lära om allt på nytt. Enda skillnaden är att du kan gå, beskriver Viktor.
När det gäller taxi och färdtjänst återstår massor att göra. Viktor räknar upp långa arbetsdagar, stress, problem med adresser och ojämn arbetsfördelning.
– Jobbet i sig är stressigt och dåligt betalt. Det fina ligger i mötet med gamla, handikappade och sjuka. Vi pratar, kommer varandra nära. Människor jag kör mycket blir som mina vänner.
Du kunde vara ledig och njuta av semestern. I stället jobbar du fackligt?
– Vem ska annars göra det?
