Debatt. Sverige har länge varit ett föregångsland i att kombinera innovation med trygghet. Men i den appbaserade taxibranschen gäller inte längre den svenska modellen. Förare saknar grundläggande rättigheter, medan plattformsföretag som Uber och Bolt kontrollerar arbetsvillkor utan att ta något ansvar. Med stöd i EU:s nya plattformsdirektiv har Sverige nu en unik möjlighet att återställa rättvisan på arbetsmarknaden.
Den svenska arbetsmarknaden har byggt sin styrka på en enkel princip: balans mellan parter, kollektivavtal, och gemensamt ansvar. Men i dag ser vi hur denna modell systematiskt undermineras inom den appbaserade taxibranschen – där företag som Uber och Bolt i praktiken står utanför arbetsrätten.
Förare som arbetar via dessa appar saknar i många fall grundläggande rättigheter. De har ingen kontroll över pris, schema eller uppdrag. De kan stängas av med ett klick – utan insyn, utan rättssäker prövning. Många är egenföretagare enbart till formen. Andra är anställda via åkerier som i sin tur pressas att följa plattformens algoritmiska villkor. Ytterligare förare arbetar genom så kallade egenanställningsföretag – en bulvankonstruktion som gör det möjligt för Uber att hävda att de inte är arbetsgivare.
Oavsett konstruktion är resultatet detsamma: förarna bär arbetslivets risker, men plattformsföretagen bär inget ansvar.
Detta är inte ett nytt fenomen. Fackföreningar, forskare och myndigheter har i åratal pekat på hur plattformsföretag bygger sin affärsmodell på att undandra sig arbetsgivaransvar. Men nu finns ett politiskt momentum för förändring. EU har antagit ett nytt plattformsdirektiv (EU 2022/2041), som fastslår att arbetare i beroendeställning till digitala plattformar ska ha samma skydd som andra arbetstagare.
Det ger Sverige en möjlighet – och ett ansvar – att återupprätta ordningen på arbetsmarknaden.
Vi i Taxiunionen föreslår därför att Sverige, med utgångspunkt i EU:s nya plattformsdirektiv, inför en tydlig nationell lagstiftning med fem grundpelare för ansvar i plattformsarbete:
- Anställningspresumtion utifrån faktisk kontroll.
Om ett plattformsföretag bestämmer pris, schema, tillgång till uppdrag eller ensidigt kan stänga av förare från arbete, ska det presumeras att ett anställningsförhållande föreligger – även om en formell mellanhand står emellan. Det är det faktiska maktförhållandet som ska vara avgörande, inte den juridiska fernissan.
- Förbud mot ansvarsbefriande bulvankonstruktioner.
Plattformsföretag ska inte kunna gömma sig bakom åkerier eller egenanställningsföretag för att undgå kollektivavtal, skatteplikt och arbetsmiljöansvar. Om man kontrollerar arbetsvillkoren ska man också ta ansvar för dem.
- Skyldighet till datatransparens.
Algoritmiska beslut om betyg, uppdrag och avstängningar måste vara begripliga, rättvisa och möjliga att överklaga. Ingen ska kunna förlora sin inkomstkälla baserat på automatiserade processer utan mänsklig insyn.
- Rätt till organisering och kollektivavtal.
Lagstiftningen måste tydliggöra att även egenföretagare i beroendeställning har rätt till facklig organisering och kollektivt skydd. Det är en förutsättning för att motverka den maktobalans som annars permanentas i plattformsrelationen.
- Svenskt ansvar för verksamhet i Sverige.
Alla plattformsföretag som verkar på svensk marknad ska vara registrerade i Sverige, stå under svensk jurisdiktion och ha en ansvarig kontaktperson. Myndigheter måste ges reella verktyg att granska och ingripa vid missbruk.
Detta är inte bara en fråga om taxibranschen. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Om vi tillåter att plattformsföretag etablerar parallella arbetsmarknader där arbetsrätt inte gäller, då hotas också den svenska modellens legitimitet i stort.
Sverige har länge varit ett föregångsland i att kombinera innovation med trygghet. Det är dags att visa att ny teknik inte får bli en ursäkt för gamla orättvisor. Att den svenska modellen gäller – även i den digitala ekonomin.
Taxiunionen har tagit fram detta förslag och har överlämnat det till regeringens särskilda utredare Jonas Malmborg, som leder arbetet med att analysera hur plattformsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Vi hoppas att våra insikter från verkligheten får genomslag i lagstiftningen.
Det kräver politiskt mod. Men det kräver också något mer: en tydlig insikt om att arbetets värde inte förändras bara för att det förmedlas genom en app. En människa som jobbar för sin försörjning har rätt till trygghet, respekt – och ansvar från dem som tjänar pengar på hens arbete.
