ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Vi har tagit vår del av ansvaret

Ordförandeord. Vi fortsätter att arbeta oss igenom den största samhällskris vi sett i modern tid. Många av våra branscher drabbas hårt.

Vi ser till exempel en taxinäring i fritt fall, som en konsekvens av den avreglering som tidigare genomfördes. Det är stundtals tungt med de vittnesmål vi får från medlemmar som drabbas av det som sker.

Men det är också hoppingivande. Svenskt Näringslivs förra ordförande Leif Östling frågade en gång ”Vad fan får jag för skattepengarna?” Jag tror att vi nu kan anse den frågan besvarad. I denna coronakris har den svenska modellen visat vad den går för när räddningspaketen har presenterats.

Regeringen har både skyndsamt och ansvarsfullt arbetat fram krisåtgärd efter krisåtgärd för att både minska smittspridningen och lindra konsekvenser för jobb och företag. Vi har sett slopat karens­avdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, möjlighet till korttidspermittering, förbättrad a-kassa och ett flertal andra initiativ.

Det har de min djupaste respekt för.

Vi inom Transport har också skyndsamt agerat för att underlätta den här situation­en. Vi var ett av de första förbunden att teckna avtal om korttidsarbete, och det är jag stolt över.

Men. Den stora åtgärden från vårt håll är ändå att vi har gått med på att skjuta upp avtalsrörelsen. Vi har skjutit upp välförtjänta löneökningar, viktiga förbättringar i arbetsmiljö och förstärkning av villkor för våra medlemmar.

Jag vet inte i skrivande stund hur avtalsrörelsen kommer att läggas ut eller när den ska vara klar. Men jag vet att vi som förbund har gjort det vi har kunnat för att skapa de allra bästa förutsättningar för att genomföra den på ett bra sätt. Inte heller går det att svara på den självklara frågan om retroaktivitet när det gäller löneökningarna. Det kommer helt enkelt att bli en del av avtalsförhandlingarna.

Det jag vet är dock att just nu har vi tagit vår del av ansvaret. Nu väntar jag på att samarbetspartierna i januariavtalet ska ta sin del och skjuta fram, eller helst helt skrota las-förhandlingarna. Varför inte göra det till en valfråga? Jag tycker att det är fullt rimligt att Centern och Liberalerna får bekänna färg 2022.

Vi har gjort vårt. Våra medlemmar har gjort mer än nog. Nu är det dags för de liberala krafterna och Svenskt Näringsliv att släppa prestigen och våga göra sitt.

Det skulle vara att både ta ansvar och att ge tillbaka till de arbetande krafter som också har riskerat sin hälsa för att hålla det här fina samhället i gång under en mycket tuff period. Regeringen och samarbetspartierna har gjort det bra så här långt. Det har krävt ansvar och handlingskraft. Jag tror att ni kan göra det igen när det gäller las-förhandlingarna.

Upp till bevis.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transportare om välfärd, arbete och politikertal i Almedalen

Politik. LO-tv sänder live under årets korta, digitala Almedalsvecka. På måndagen pratade Transports Tommy Wreeth om vilka välfärdsfrågor som väger tyngst – och vikten av att regeringen får ordning på LAS.

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Lily Hallberg

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.