Ledare

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Det är ett stort och viktigt uppdrag, vilket jag dagligen påminns om i samtal med transportare. Alla ni som är med och lägger vägen för morgondagens arbetsliv, i det mest spännande av områden att bevaka som journalist – transportnäringen genomgår stora förändringar, som vi kanske bara sett början på.

En medlem skriver i ett mejl att Transportarbetaren verkligen behövs, som en stark röst i en verklighet som behöver belysas på många vis. Att det är en fin tidning, traditionell i ordets bästa bemärkelse.

Det är glädjande att läsa, särskilt en söndag när krismötena avlöser varandra efter misstroendeförklaringen mot regeringen Löfven. Och jag ser det också som en uppmaning att fortsätta på den inslagna vägen. Fri att granska det som berör medlemmarna, även om det handlar om förbundets ledning. Men för tillfället känner jag främst lättnad över att Transport inte rättar in sig i det socialdemokratiska ledet till vilket pris som helst. Vissa kallar det att bråka, jag ser det som att stå upp för arbetarrörelsens värderingar. Den regeringskris som uppstått behöver heller inte betyda en samhällskris – tvärtom, också ett extraval kan innebära möjligheter som ytterst är till godo för demokratin.

Med risk att låta för högstämd och att ägna mig åt att kulturell appropriering – och lägga beslag på något – vill jag låna ett uttryck från fackets ledare: Jag kan inte tänka mig ett finare uppdrag än det jag nu fått. Som tur är kommer jag även framöver att vara omgiven av dem som länge gjort tidningen till vad den är; en redaktion med enormt mycket kunskap samlad, och även min företrädare Jan Lindkvist som går i pension senare i höst (och som varit chefredaktör under en tid med sex olika förbundsordföranden!).

Till sist, något som verkligen gjort mig glad under min jämförelsevis korta period hos Transport: Den yrkesstolthet så många uttrycker. Inte minst unga tjejer, i klassiskt manliga arbetaryrken som chaufförer, hamnarbetare, väktare och inom renhållning. Oavsett om vi kör färdtjänst, skriver, förhandlar eller transporterar gods är det viktigt att känna just stolthet, och att komma till sin rätt. På arbetet du har i dag, inte som en genomfartsled på väg i karriären. Jag ska göra mitt bästa på mitt nya jobb. Det kan säkert bli bättre, så jag hoppas att ni hör av er! Vi på medlemstidningen är bra på att lyssna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

HF driver tvist till Europadomstolen

Arbetsrätt. I våras förlorade Transports konkurrentfack Hamnarbetarförbundet en tvist i Arbetsdomstolen. I domen bekräftas att Transports avtal, som är det först tecknade, är det som alltid har företräde. Nu tar HF frågan vidare till Europadomstolen. Det oroar Transport.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Cabotagefusk blir dyrare

Åkeri. Nyligen friades DHL i hovrätten i en tvist om beställaransvar. Knäckfrågan handlade om hur cabotagetransporter ska definieras. I dag presenterade regeringen flera förslag på lagskärpningar. Bland annat högre böter.

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.

Ditt liv mäts i pengar

Debatt. Under de första månaderna när coronapandemin bröt ut stannade världen och Sverige upp. Med följden att arbetsplatsolyckorna minskade och antalet människor som dog på sitt arbete minskade kraftigt. 2020 såg ut att bli ett bättre år än på tio år.