Krönika. Att försvara löntagarnas intressen i arbetslivet är den fackliga rörelsens främsta uppgift. Det är för det syftet vi bildades och det utgör fortfarande grunden för vår legitimitet och existens.
Vår kamp under de senaste hundra åren har varit framgångsrik. På område efter område har vi flyttat fram löntagarnas positioner. Löner, pensioner, anställningstrygghet, arbetsmiljö och mycket annat. Men inte bara detta; med gemensamma krafter har vi också kraftfullt förstärkt löntagarnas politiska betydelse.
Vi har tillsammans med de politiska partier som står oss nära lyckats utveckla en välfärdsmodell som lagt grunden till ett samhälle präglade av demokrati, social utjämning, jämlikhet och lika rättigheter för kvinnor och män. På så sätt har vårt land utvecklats i en solidarisk riktning, det som vi ofta kallar den svenska modellen. Denna modell som i fråga om arbetsmarknaden bygger på starka jämbördiga parter som har förmågan att teckna och upprätthålla kollektivavtal.
Kollektivavtalen reglerar förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Det är det viktigaste instrumentet som förbundet har för att säkra fördelningen av produktionsresultatet. I och med att tidningsbudsavtalet undertecknades den 17 december så avslutades avtalsåret 2012. Men redan i början av nästa år startar nästa avtalsrörelse. Först ut är Transportavtalet tillsammans med Miljöarbetareavtalet plus ett antal av våra mindre avtalsområden.
Det är naturligtvis viktigt att vi får fram ett så bra resultat som möjligt i dessa förhandlingar. Men det är också viktigt att avtalen efterlevs och att man som arbetstagare ser till att man får den lön och andra förmåner som avtalet anger. Kollektivavtalens tillkomst är en produkt av ett gemensamt intresse från arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarna. Man ville helt enkelt ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Det gäller fortfarande i vart fall för oss. Därför är det oerhört viktigt att man som anställd ser till att avtalet efterlevs.
Jag är självklart medveten om den besvärliga situation som råder, speciellt inom åkeribranschen med fusk med i stort sett allt som det går att fuska med. Det finns naturligtvis även seriösa utövare i branschen men nästan varje dag får några av dem fatta beslut om att avveckla sin verksamhet eller delta i fusket och bedrägerierna.
Anna Lena Norberg och Thomas Lundh har skrivit om detta i sin nyutkomna bok De nya Trälarna. Det är en hemsk verklighet som de beskriver i tre olika branscher varav åkeribranschen är en. Det handlar i många fall om organiserad brottslighet med stölder av både gods och diesel. Kostnaderna för detta torde ligga på många miljoner årligen. Boken är läsvärd och jag kan verkligen rekommendera er att läsa den. Lite ljusning syns trots allt i mörkret.
Skatteverkets dom mot Andreassons Åkeri och mot PI Lots AB indikerar att även Skatteverket fått upp ögonen för fusket inom branschen. Det är bra att man äntligen tar tag i dessa frågor. Bara fusket med obetalda arbetsgivareavgifter torde handla om hundratals miljoner årligen. Om det är något jag önskar inför nästa år så är det:
att Skatteverket fortsätter sitt arbete och rensar ut en del av alla de oseriösa busarna i branschen
att polisen tar kriminaliteten som råder i åkerinäringen på större allvar. Själva tänker vi se till att dra vårt strå till stacken genom att kräva, teckna och vidmakthålla kollektivavtalen.
