;

Vägslitageskatt ett steg mot ett hållbart samhälle

Debatt. Utgångspunkten i Miljöpartiets politik är ansvar för kommande generationer. Sverige och glädjande nog många andra länder har nyligen godkänt klimatavtalet från Paris. Arbetet med att avvärja klimathotet har därmed fått förnyad energi.

78 procent av Sveriges oljeimport används inom transportsektorn och det krävs nya grepp för att komma tillrätta med transporternas klimatpåverkan.

Som trafikpolitisk talesperson ser jag fyra områden där politiken behöver ta ansvar.

För det första måste priser och avgifter leda till att transporterna fördelas effektivt mellan väg, järnväg och sjöfart.

För det andra måste det skapas långsiktiga spelregler för att hållbara och förnybara drivmedel gradvis ska ersätta oljebaserade drivmedel. Min bedömning är att de flesta partier är positiva till någon form av kvotplikt eller reduktionsplikt som gör att dagens fordonspark och distributionssystem för bensin och diesel fortsatt kan användas, men med en ökande andel av förnybart drivmedel.

Utöver kvotplikt behövs en rikstäckande infrastruktur för gas så att även denna energiform kan användas klokt. Målet ska vara 100 procent förnybart.

För det tredje bör staten sköta existerande vägar och järnvägar bättre samt bygga nya stambanor för att alla tåg oavsett hastighet ska kunna gå i tid.

För det fjärde behöver all upphandling av transporter ske med kraftfulla krav på miljö, säkerhet och värdiga arbetsvillkor. Regeringen håller på att förbättra regelverket för upphandling, men det går redan nu att ställa högre krav och framför allt kontrollera att kraven efterlevs. Fair transport borde bli lika självklart som rättvisemärkta bananer.

För Miljöpartiet är det viktigt att ha ett rättvist system som garanterar att alla åkare, oberoende av var de kommer ifrån, gör rätt för sig. Det är också en viktig anledning till att regeringen föreslår införande av en vägslitageskatt.

Med en väl utformad vägslitageskatt som betalas av alla åkerier, oavsett var de är registrerade, kan Sverige få ett system som motverkar onödig tomkörning. Modellen gynnar det transportslag – oavsett om det är lastbil, tåg eller sjöfart – som rent logistiskt och miljömässigt är det mest fördelaktiga för varje transportsträcka. Skatten ska omfatta svenska och utländska lastbilar som trafikerar de svenska vägarna. En vägslitageskatt kan bli ett av flera styrmedel som leder till att Sverige blir ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

Den exakta utformningen av vägslitageskatten är ännu inte beslutad. En utredning har i uppdrag att ta fram förslag på hur skatten kan utformas. Regeringen återkommer sedan efter remissbehandling av utredningsförslaget.

Det är dock uppenbart att det finns flera starka argument för en vägslitageskatt. I dag har motsvarande skatt eller avgift redan införts i de flesta EU-länder. Sverige måste ta ett samlat grepp kring godspolitiken och då krävs en palett av åtgärder. Vägslitageskatten är en del av den lösningen.

Med ett grönt samhällsbygge tar vi ansvar för framtiden.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Davids krönika. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Avtalsråd och kongress – ditt engagemang gör skillnad

Ordförandeord. Regeringsbildningen verkar diskuteras på alla nivåer, men de högst inblandade och ansvariga verkar tyvärr ha svårt att ens träffas över en kopp kaffe.

Det var i säck innan det kom i påse!

Davids krönika. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;