Namnet lever kvar i utbildningscentret, som ligger i Varbergs utkant. Åkeriet startade utbildning av yrkesförare redan i början av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet driver C-R Utbildning trafikskola och, på entreprenad för kommunen, gymnasiets transportprogram.
Close
Namnet lever kvar i utbildningscentret, som ligger i Varbergs utkant. Åkeriet startade utbildning av yrkesförare redan i början av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet driver C-R Utbildning trafikskola och, på entreprenad för kommunen, gymnasiets transportprogram.
Close

Vad hände med C-R Johanssons åkeri?

Åkeri. Anrika C-R Johansson var ett av Hallands största, obundna åkerier med kunder som Arla och Posten. För jätten GDL skulle köpet av familjebolaget bli en förstärkning i Västsverige. Knappt tre år senare återstår en bråkdel. Och den sista mars fick ytterligare 13 anställda gå.

Loggan är välkänd från vägarna. Den gröna hästskon som inramar initialerna C-R, på vita bilar. Curth-Rune och Margareta Johansson grundade åkeriet i Varberg 1959. Det startade med mjölk och post. Men flera storkunder har försvunnit, efter mer än 60 år har åkeriet förlorat mjölkkörningarna.

Namnet lever vidare i utbildningscentret i staden, och symbolen vittnar om en hästintresserad familj med stor framgång också inom hästsport.

Men åkeriet finns inte mer. Det förvärvades av GDL strax före jul 2017.

– Ute på rastställen hör man ju mycket om dem. När någon frågar och man säger att det är gamla C-R är reaktionen en annan, positiv. Folk kommer ihåg åkeriet med hästskon, säger en av chaufförerna.

Transportarbetaren träffar honom tillsammans med några kollegor på ett fik i Varberg. Ingen av dem vill stå med namn i tidningen. De har alla arbetat många år för åkeriet. Det är mitten av februari. En dryg månad senare ska flera tvingas sluta på arbetsplatsen. Då blir de inte ens 30 kvar i Varberg. Avdelningskontoren i Jönköping och Halmstad är nedlagda sedan tidigare.

Många har fått gå

Allt är förhandlat och klart. Gränsen för uppsägning var 4,5 år. Många yngre arbetskamrater har fått gå.

Dem Transportarbetaren träffar blir kvar, men framtiden är oviss. Det är många frågor: Hur ser åkeriet ut om fem år, finns det alls kvar? Vilken inriktning kommer GDL att ha i framtiden?

En av chaufförerna har själv fått frågan ”Vad skulle GDL med er till?”.

– Ja, tanken var ju att vi skulle växa. Men i stället krympte vi. Nu känns det som att vara tillbaka på ruta ett för åkeriet, säger en av de andra chaufförerna.

Välkänd logga. Chaufförerna, som i dag är anställda av GDL, får ofta frågor om det gamla åkeriet och vad som hände med ”Hästskon”.
Välkänd logga. Chaufförerna, som i dag är anställda av GDL, får ofta frågor om det gamla åkeriet och vad som hände med ”Hästskon”. Foto: Lilly Hallberg

Under större delen av deras tid har verksamheten vilat på tre stadiga ben: Postnord, mjölk för Arla och container- och styckegods för Samskip. C-R Johanssons åkeri har alltid varit fristående, inte tillhört någon utan haft egna kunder.

Chaufförerna beskriver hur den tidigare tydliga arbetsstrukturen vd-transportledare-chaufför har ersatts med ”fem gubbar som är chefer” över allt färre som kör, och med tre av fyra lastbilar borta.

– Nu är man bara transportör, GDL vill ha hela kedjan.

Containertransporter med Samskip, Varberg–Island, utförs av utländska chaufförer. Mjölken förlorade åkeriet förra året, i förhandlingar med Arla. Tanken är att ägg ska kompensera i viss mån.

Någon säger att han klarar sig om också han skulle tvingas gå, en annan har blivit erbjuden jobb. De vet att flera chaufförer på åkeriet ser sig om efter nytt arbete:

– Det känns inte tryggt längre.

”Gamla andan borta”

När C-R Johanssons åkeri förvärvades 2017 var sammanlagt cirka 130 tillsvidareanställda, plus timanställda, och ett hundratal lastbilar i egen ägo.

– Den gamla andan är försvunnen. Både mellan ägaren och oss, och också mellan chaufförerna. Det att man hjälpte varandra med sånt som att tanka upp är borta.

– Infon mellan oss arbetstagare och ledningen är obefintlig. Det talades mycket om att vi skulle få veta vad som var på gång, men nu handlar allt om att slimma, slimma. Organisationen är minimal.

Tidspressen har också ökat för chaufförerna. Det har blivit allt tajtare för att inte riskera att bryta mot kör- och vilotidsreglerna.

De vill inte förgylla den gamla goda tiden, eller påstå att allt var bra. Men det var skillnad.

– Men man visste att om man ställde upp så hade man det tillbaka. Per kunde ringa vid ett på natten och fråga om man kunde ta en bil och köra, och man gjorde det. I dag handlar det om att det inte ska finnas några röda siffror i protokollet.

Anpassade

Per Johansson är tidigare vd:n, som tillsammans med sin bror Lars tog över efter fadern, Curth-Rune Johansson.

– Det var ett åkeri som hjälpt till så mycket på alla sätt, för oss och för kunderna.

”Alla transporter är möjliga” stod det på en trailer under den gamla tiden, en devis från Curth-Rune Johansson, berättar en av killarna.

– När Per hade åkeriet anpassade han bilarna. Fick han ett specialuppdrag såg han till att ordna så att det löste sig. Det finns inte en tanke att göra hos GDL.

Chaufförerna ser förändringarna i stort. Talar om andra förvärv och åkerier som försvunnit.

– Det försvinner mer och mer. Men hade vi bara blivit sedda av nya ägaren tror jag att det varit annorlunda, säger en av dem.

”GDL är inga bovar”

Åkeri. För GDL var det ett perfekt förvärv. Välskött, och geografiskt helt rätt. Och med en företagskultur lik det stora bolagets – i alla fall enligt pressreleasen, daterad 2017.

Per Johansson sålde åkeriet i december det året, efter att ha haft en dialog med GDL under en längre tid. När köpet offentliggjordes betonade han att det varit viktig att företaget, som han och pappan byggt upp, fick en fortsatt trygg och säker framtid.

I dag beklagar Per Johansson utvecklingen de senaste åren.

– Det är naturligtvis tråkigt. Tyvärr är det ju en utveckling som drabbat åkerinäringen generellt, det är transportköparna som styr. Och när priset styr köper de inte från svenska transportörer, säger Per Johansson i dag.

– Vi hade kört mjölk i 61 år, men Arla tog ett åkeri som erbjöd 12 procent lägre pris.

Många förhandlingar

Per Johansson har varit med om många förhandlingar. Och allt oftare ”suttit med tyskar och förhandlat på ett kontor i Danmark.” Att kunna konkurrera med priset har blivit allt svårare.

Samtidigt betonar Per Johansson att det är transportköparna som måste påverkas. Och att GDL hela tiden följt avtalet, men att situationen ändrats.

– Transport borde hantera problemet på ett annat vis, gå på köparna och inte åkarna. Vad kan de göra? Titta på Ica, som bytte transportör för ett par år sedan från ett stort åkeri i Västerås, säger han.

– GDL är inga bovar, jag har förståelse för deras sits. De har försökt göra vad de kan. Men det fungerar som hos rederierna, som flaggade ut under 1960- och 70-talet och seglade under Panamaflagg. I dag är det inte många svenska sjömän kvar hos rederierna.

Går det att vända utvecklingen inom åkeribranschen?

– Det är svårt, men både fack och åkerier borde gå på transportköparna. Det är hos dem bollen ligger. Och marknaden styr, säger Per Johansson.

”Allmän utveckling”

Han är på sätt och vis tacksam att slippa vara i samma läge som GDL, som förlorat flera kunder.

– Men det är ingen som visste att det skulle komma, det är som med corona. Det är en allmän utveckling i Sverige, och handlar inte specifikt om GDL. Men det är tråkigt, och det tycker min far också. Men så är det.

Per Johansson uppmanar till kontakt med pappan, Curth-Rune Johansson. Han är i dag 84 år men fortfarande i hög grad engagerad.

– Det är mycket som man förlorat. Åkeriet var väldigt välutvecklat när det gäller container- och truckhantering, men som jag förstår upphör det också nu den 1 april, säger Curth-Rune Johansson.

– Det är lite känsligt det här med GDL. Som jag ser det är det ingen geist i dem.

Jobbar på Tya

Curth-Rune Johansson tycker att tidningen även ska tala med hans andra son ”som ju också är i branschen”. Lars Johansson har, sedan brodern köpte ut honom från åkeriet, arbetat med utbildning. Mycket med transportekonomi. Frågor som rör ekonomi och personal. Han är regional projektledare för Transportbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd (Tya) på konsultbasis. Under tio år satt Lars Johansson också i avtalsdelegationen för Transportavtalet, för arbetsgivarsidan.

Han har en delvis annan bild av utvecklingen, och framhåller att det inte är så att utländska åkare konkurrerat ut åkerinäringen i landet.

– Jag köper inte den bilden direkt av. Inom vissa nischer är det så, men inte som helhet. Inom svensk åkerinäring har vi i dag färre åkerier, men större. Det var inget utländskt åkeri som tog över Arla utan ett annat svenskt åkeri.

Färre men större

Lars Johansson påpekar att också lastbilscentralerna har blivit färre men större. Trenden är att stora bolag som Temcon och Sandahl köper upp många åkerier.

– Det handlar om konkurrens. Ser man till exempel till dragbilstransporter fanns det för 30 år sedan många enbilsåkare, men lönsamhet är för dålig. Inom andra nischer ökar den. Det vi vet, och säkert kan säga, är att köpmönstren ändrats snabbare än vi trott.

Lars Johansson påpekar att arbetslösheten bland förare med yrkeskompetensbevis (YKB) är påfallande låg. Branschen är i stort behov av chaufförer.

– Klart att det hade varit roligare på ett sätt om åkeriet hade varit kvar som familjeföretag. Tanken var ju att det skulle gå vidare till nästa generation, det som pappa byggt upp – och mamma. Hon var en stor del av framgången, och den som skötte ekonomin, säger Lars Johansson.

Han brukar framhålla att lönekostnader är den största utgiften för ett åkeri och att flest insatser därför bör göras för personalen.

”Inte unikt”

Men det som hänt C-R Johanssons åkeri inte är unikt, påpekar Lars Johansson. Flera välmående familjeägda åkerier har de senaste åren köpts upp av större bolag. Inte alltid med helt lyckat resultat, enligt honom. Han nämner Claessons Transport i Ljungby och Ekdahls åkeri som exempel.

– Att driva åkeri gör man inte alltid bäst på Excel-ark. Risken finns att man med stordrift tappar en del av charmen. Som åkare är du väldigt beroende av chaufförernas inställning för att det ska fungera bra, säger Lars Johansson.

– Inte så att det inte skulle vara ordning och reda i större koncerner, men det handlar inte bara om lön utan andra värden. En sådan sak som att ordna firmafester kan spela roll. För du måste ha med dig personalen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gdl:
    22 april, 2021

    Helt sanslöst detta hur kam man bara gräva ner ett fint åkeri.

Lästips:

Linnéa Elofsson, Moa Sääv, Karolina Järback och Elin Olsson trivs på Oscarsgymnasiet.

Här är en tredjedel av transporteleverna tjejer

Oskarshamn. Chaufförsyrket är stressigt och de har redan hunnit stöta på en del fördomar. Men de är övertygade om att de har valt rätt yrke. Linnéa Elofsson, Elin Olsson, Moa Sääv och Karolina Järback är elever vid fordons- och transportprogrammet inriktning transport vid Oscarsgymnasiet i Oskarshamn, en skola där en tredjedel av transporteleverna är tjejer.

Som vi slet

Davids krönika. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Chauffören Peter Fredriksson ser vissa fördelar men mest nackdelar med att tillåta 34,5 meter långa lastbilar. Foto: Lilly Hallberg

Snart kan vi se 34,5 meter långa lastbilar

Åkeri. Maxlängden på lastbilar är på väg att förlängas till 34,5 meter inom kort. Regeringen hoppas att det ska gynna klimatet. Transport tror att de som egentligen gynnas är industrin. Chauffören Peter Fredriksson känner sig kluven.

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Snabbkoll
Snabbkollen – Nyanställd

Första jobbet: Tänk på det här!

Arbetsliv. Har du tagit studenten och ska börja jobba i sommar? Eller går du i gymnasiet och ska sommarjobba för första gången? Då har du säkert många funderingar. Här är några tips som är bra att ha i bakhuvudet.

Arbetsmiljö
Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Transports ungdomsforum
Anna Fröberg, Tobias Bergqvist, Marko Markovic och Reber Omar deltog på förbundets ungdomsforum på Bommersvik. Foto: Kristina Sjöberg

Tre dagar med facket i fokus

Fackligt. Efter två år av restriktioner och inställda fysiska möten kunde ett 30-tal unga transportare i början av maj mötas på kursgården Bommersvik. I dagarna tre diskuteras fackliga frågor blandat med föreläsningar och paneldebatt.

I frågan om övervakning var panelen inte helt överens, de flesta höll upp rött kort. Luf var det enda ungdomsförbundet som enbart visade grönt kort. I panelen från vänster: John Granqvist, Muf, Erik Berg, Luf, Stefan Sarmes, KDU, Oscar Berggren, Cuf, Ava Rudberg, Ung Vänster, och Lisa Nåbo, SSU. Foto: Kristina Sjöberg

Rött kort för övervakning…

Politik. Ungdomsforums andra dag gästades av representanter från Moderaternas, Liberalernas, Kristdemokraternas, Centerns, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ungdomsförbund.

Morgan Finnsiö. Foto: David Lagerlöf/Expo

Expo om SD:s framväxt i Sverige

Politik. Transport har en tydlig hållning mot Sverigedemokraterna. På Ungdomsforum fanns Morgan Finnsiö från Expo på plats för att berätta om ytterhögern, arbetarrörelsen och Sverigedemokraternas framväxt.

Kultur
Dimmornas bro (Waterloo Bridge) med Vivien Leigh och Robert Taylor från 1940. Foto: Mary Evans/AF Archive / TT Nyhetsbyrån

Det våras för nostalgin

Trendig känsla. Från medicinsk diagnos till varma känslor inför anblicken av försvunna glassar på GB:s karta eller Putins dödliga fantasier om ett förlorat imperium. Nostalgi tar sig många uttryck. Under långa perioder ett hånat känslouttryck. Men det verkar våras för nostalgin igen.

Fackligt arbete
Jouni Illikainen hade arbetsskor med stålhätta, men klämde sig ändå så illa att han fick åtta frakturer. Fem på ena foten och tre på den andra. Ena stortån var helt av. Foto: Pernilla Ahlsén

Fotskada blev startskottet för ny fackklubb

Åkeri. Lastbilsföraren Jouni Illikainen krossade sina fötter när han lastade varor hos en kund. Två månader tidigare hade han påtalat riskerna i arbetsmomentet för cheferna, men ingen lyssnade. Nu har han och kollegan Nicklas Vilhelmsson på Götene Kyltransporter startat en fackklubb och blivit skyddsombud för att förhindra olyckor i framtiden.

Transportarbetaren testar
Transportarbetaren testade sex termosar för att se hur de klarade att hålla värmen under en hel arbetsdag. Foto: Pernilla Ahlsén

Dyraste termosen inte alltid bäst

Test. En bra termos är ett måste för dig som vill ha med dig varm dryck på jobbet. Men vilken ska man välja? Är en dyrare termos nödvändigtvis bättre? Nej, inte alltid, visar vårt termostest. Här guidar vi dig till den bästa termosen utifrån dina behov.

Respekttrappan
Respekttrappan. Illustration: Mattias Käll

Sju steg mot en schystare arbetsplats

Arbetsmiljö. Har ni fördomar på jobbet? Är ni arbetskamrater schysta mot varandra? Det kan alltid bli bättre. Med Respekttrappan är tanken att ni ska ta sju steg mot en mer inkluderande arbetsplats.

Olivera Pobra. Foto: Lilly Hallberg

Det ska inte vara valfritt att följa värdegrunden på arbetsplatsen

Regionala skyddsombudet. Olivera Pobra är regionalt skyddsombud på Stockholmsavdelningen. Hon kan tänka sig att arbeta med ett verktyg som Respekttrappan. Och tycker att det är självklart att alla ska delta i sådana aktiviteter om de erbjuds på jobbet.

Respektfullt bemötande och diskrimineringsfrågor ingår som en del i Byas introduktionsutbildning för blivande väktare. Foto: Bya

”Syna fördomar genom att prata om dem”

Bya. Bevakningsbranschen ska förmedla trygghet, därför är det extra viktigt med ett respektfullt och likvärdigt bemötande. Det framhåller Ronny Fredriksson, chef för arbetsmiljöenheten på Bya, Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd.

Gustaf Järsberg

”Vi använder redan olika modeller i arbetsmiljöarbetet”

Transport. När medlemmar hör av sig till sin avdelning eller sina skyddsombud är arbetsmiljöproblemet ofta redan stort och infekterat. Gustaf Järsberg är central arbetsmiljösamordnare på Transport och berättar att det finns flera modeller att ta till hjälp.