Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.
För att få behålla makten gjorde partiledningen en uppgörelse med parter som många arbetare mer eller mindre betraktar som djävulen själv, det vill säga Centern och Liberalerna. Det är en sak som jag hela tiden varit skeptisk mot – och kritiserat. Jag tycker att de som förhandlade för Socialdemokraterna gjorde en dålig uppgörelse för Sveriges arbetare. Eftergifterna var på tok för stora.
Men än värre är att man nu väljer att presentera både förändringarna i LAS och marknadshyror som äkta och egen socialdemokratisk politik. En politik som man säger sig vara stolt över och påstår ska gynna den vanliga arbetaren.
Detta gör partiet utan skam och med ett leende på läpparna. Jag fick själv bevittna detta när jag medverkade i SVT:s Aktuellt tillsammans med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Hon stod inför hundratusentals tittare och förklarade hur bra förändringarna blir, trots kritiska frågor från programledaren. Nordmark vägrade sedan att diskutera sakfrågorna med mig i studion.
Partiet driver alltså den nya ”sossepolitiken” med ett leende, men vägrar att debattera med kritiska fackförbund. Eva Nordmark hade alla möjligheter i världen och presentera de omdebatterade åtgärderna som något man egentligen inte vill göra. Något partiet i grund och botten tycker är dåligt. Men som man nu tvingas göra, eftersom det ingår i januariavtalet.
Men icke. I stället presenteras det med ett leende. Som något positivt och bra. Som facklig företrädare, en del av arbetarrörelsen, häpnar man faktiskt.
Man undrar ju hur Socialdemokraterna tänker sig att samverkan med facket ska gå till i kommande valrörelser. Jag hoppas verkligen att LO ser utmaningen i det kommande samarbetet och sätter hård press på partiet snarast möjligt. Annars kan nästa valrörelse var förlorad innan den ens startat.
Vi måste helt enkelt återta styrningen av partiet. Just nu känns det som att den politiska inriktningen inom socialdemokratin saknar någon vid rodret som är konsekvent och trovärdig gentemot väljarna. Hur ska vi fackförbund få våra förtroendevalda att valarbeta för en politik man inte kan lita på, när ingen vet vad som gäller runt hörnet och vad som till slut levereras?
Hur ska en vanlig väljare veta vad en röst på Socialdemokraterna är värd i nästa val? Vad händer vid nästa regeringsbildning? Vilka uppgörelser är partiet berett att göra då för att få behålla makten?
Semesterperioden närmar sig. För en del har den redan startat och för andra är det lite tid kvar innan en välförtjänt ledighet. Personligen hoppas jag att alla våra medlemmar och anställda får en skön och avkopplande ledighet.
Sommaren lär bli lite speciell utifrån pandemin, men jag tror att de flesta hittar alternativ som gör att vi kan se till att pandemin trycks tillbaka för gott. Vaccineringen har tagit bra fart och restriktionerna lättas stegvis för att samhället ska kunna bli så normalt som möjligt.
Min egen semester kommer jag att tillbringa inom Sverige och i huvudsak på hemmaplan i Örebro. Det finns mycket att utforska i sin egen hemtrakt. Det glömmer man ofta bort i normala fall.
Med dessa ord vill jag passa på att önska er en trevlig sommar och semester.
Fotnot: Krönikan skrevs innan förtroendeomröstningen i riksdagen, som utlöste en regeringskris.
