Tillbaka till bilkyrkogården
Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.
Våren 1999 for Transportarbetaren till Kyrkö mosse. Striden om Åke Danielssons gamla bilskrot hade gått in i en ny fas. Allt fler började se de rostiga bilkadavren inte bara som ett miljöproblem.
Historien började annars redan på 1930-talet. Mångsysslaren Åke Danielsson slog sig ner på Kyrkö mosse för att bryta torv. Efter ett par decennier sjönk lönsamheten och han övergick till skrothandel.
Danielsson saknade körkort och bilarna som skulle slaktas drog han på trailer eller vinschade ut på mossen.
I början av 1970-talet lade Åke Danielsson ner verksamheten. Minst 130 skrotbilar blev kvar, liksom de enkla små hus där han bott och arbetat. Kyrkö mosse ligger avsides och skroten glömdes bort. Naturen började långsamt bryta ner plåt och balkar.
Så småningom reagerade myndigheterna. Bilvraken sågs som ett miljöproblem och det blev strid om vem som skulle bekosta bortforsling och sanering. Men långsamt vaknade opinionen. Fler och fler började se skroten som ett slags museum. Ett där föremålen inte bevaras, utan gradvis förstörs.
I dag har den forna skroten fått myndigheternas välsignelse. Batterier och andra miljöfarliga ämnen har avlägsnats. Under sommaren kommer mängder av besökare för att se hur buskar, träd, alger och rost bryter ner gamla Volvo PV, Amazoner och andra rariteter.
Hur långt tid tar det innan naturen tagit över och utplånat alla spår efter Åke Danielsson på Kyrkö mosse?
Bilderna ger kanske en fingervisning. De är tagna på samma bilvrak, från ungefär samma bildvinklar. Med 21 års mellanrum.
