Ordförandeord. Det börjar blåsa upp på allvar i avtalsrörelsen. Med viss förvåning noterar jag att det verkar viktigt för många att Transports medlemmar inte under några omständigheter ska få mer än andra i avtalsrörelsen.
En fråga som allt oftare kommer till mig, både från de man trodde var ens vänner och de man på förhand vet är ens fiender, är: Varför ska Transports medlemmar få mer – är våra medlemmar mer värda än andra inom LO?
Varje gång frågan ställs är mitt svar detsamma: Vi tycker inte att vi ska ha mer än någon annan, däremot accepterar vi inte att alla ska ha lika lite. Vi hade mer än gärna varit med i LO-samordningen, men en förutsättning för att ingå måste givetvis vara att kraven läggs på en acceptabel nivå för oss. Det gäller både avtalsperiod och löneökningar och där hamnade vi tyvärr inte denna gång.
Jag har även svårt att förstå och acceptera att de man trodde var ens vänner lägger fokus och energi på att Transport inte ska lyckas. Det vore väl ändå bäst för alla om deras fokus var att leverera ett resultat som är så pass bra så att även Transport kan bli någorlunda nöjda? Men bevisligen fungerar inte systemen som man tror.
En annan fråga jag ofta får är hur vi ska lyckas knäcka ett märke ensamma. Det är givetvis en tuff uppgift och vi förbereder förbundet och våra medlemmar på att det blir just tufft. Vi tittar givetvis på lämpliga åtgärder i form av varsel. Att här gå in på detta i detalj är dock inte möjligt, då skulle arbetsgivaren få allt för mycket information om vår strategi.
Men en sak ska arbetsgivarsidan veta redan nu – Transport är ett av LO:s absolut starkaste förbund! Våra avdelningar och våra medlemmar är på väg upp i ett skarpt läge. Vi vill absolut inte tvingas att ta till konfliktåtgärder utan vi föredrar alltid en förhandlingslösning. Däremot krävs det att båda parter vill hitta en lösning i en förhandling. Nu har vi en motpart som för tillfället fått ett rejält hack i skivan och som bara säger ett ord: ”märket”. Ja, då är förutsättningarna tyvärr mycket begränsade för att lyckas enbart via förhandlingsvägen.
Att Transport är starkt fick motparten ett tydligt bevis på i mitten av mars. Seko begärde vår hjälp för att få till ett kollektivavtal på ett bekvämlighetsflaggat fartyg som anlöpt Uddevalla hamn. Våra hamnarbetare la ner arbetet. De slutade lossa båten som var lastad med 10 000 ton koks på väg till ett aluminiumverk på Vargön. Efter ett par timmars blockad fick Seko till ett avtal – och det hade aldrig löst sig utan vår hjälp.
Så kamrater, styrkan finns om och när den behövs – det vet vår motpart mycket väl.
