Debatt. Svenska fackföreningar borde vara tacksamma över att coronan kom. Den har varit en ögonöppnare för många inom fackföreningen – och inte bara för oss. Många av de åtgärder som har gjorts för att lindra eller bromsa spridningen är sådant som vi inom LO har påpekat tidigare att man ska göra för att minska människors lidande i många avseenden.
- Slopad karens. Vi har länge sagt att karensdagen ska bort, för den gör att de som har dålig ekonomi går till jobbet och smittar andra (ett bra exempel är vinterkräksjukan).
- Permittering. Korttidspermittering eller permittering som vi hade förr, den försvann i mitten på 90-talet. Ett misstag av stora mått. Det var den borgerliga regeringen som tyckte att man inte skulle betala in pengar till den permitteringsfonden som då fanns.
- Kortare inträdeskrav i a-kassan. Det är av yttersta vikt att människor som hamnar i arbetslöshet får en ekonomisk trygghet, risken är annars att man hamnar i kommunernas försörjningsstöd.
- Riskbedömningar och konsekvensanalyser. Här kanske vi ska vara lite självkritiska. Det rapporteras om hur illa det ser ut inom offentligsektor med anställda som går på knäna, och att risken är uppenbar att de hamnar i sjukskrivningar. Varför har vi låtit det gå så långt? Har vi glömt att riskbedöma och göra konsekvensanalyser på alla nerdragningar i det offentliga?
Ja detta är bara några av de åtgärder som man över en natt tagit beslut om i en enig riksdag. Men efter cirka tre månader presenteras tidernas värsta angrep på den svenska modellen (las-utredningens förslag) när parterna har räddat Sverige från en total katastrof.
Ett kvarvarande problem är att vi har cirka 291 000 företag som parterna inte har kontroll över och som också har lämnat in om korttidspermittering. Frågan vi ställer oss är, har man riskbedömt och gjort konsekvensanalyser över den nya verksamheten?
Är det då rimligt att man ska behandla alla lika när kraven är så olika? Detta borde våra politiker fundera nu när pandemin förhoppningsvis är på tillbakagående.
