Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson
Close
Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram.
Close
Arbetsmiljö

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Tidiga morgnar. Pierre Yudego och Rabbe Collmar lägger sig tidigt för att orka vara på jobbet senast halv fem på morgonen. Foto: John Antonsson
Det är ett tungt arbete men varken Rabbe eller Pierre skulle vilja byta. ”På sommaren är det underbart. Man är ju fri och får vara ute i friska luften och röra på sig.” Foto: John Antonsson
Det blir mycket spring i gränderna. På en arbetsdag kommer de ofta upp i 18 000 steg. Foto: John Antonsson

Solen är på väg upp över Skeppsholmen och färgar himlen gul och rosa när Rabbe Collmar och Pierre Yudego från Prezero svänger in med sopbilen på Skeppsbrokajen i Gamla stan. Klockan är fem på morgonen och det är arbetsdagens första stopp.

Det händer att det är råttor bland soporna, men det har blivit bättre på senare år. Foto: John Antonsson
Det händer att det är råttor bland soporna, men det har blivit bättre på senare år. Foto: John Antonsson

– Egentligen får vi bara vara här mellan klockan 6 och 11, men vi måste börja tidigare för att hinna klart. Efter 11 är det för mycket folk, säger Pierre.

I början av veckan är det extra stressigt, för då hämtar de alla hushållssopor. I slutet av veckan är det lugnare. Då är det bara hotellens, kontorens och restaurangernas sopor de ska hämta.

Först ut är restaurangerna på kajen. Rabbe och Pierre drar fram de överfulla sopkärlen, hakar fast och tömmer dem i sopbilen.

– På en del restauranger trampar de ner soporna för att de ska få plats med mer utan att behöva betala för det. En gång var det ett kärl som vägde 250 kilo, säger Rabbe.

Allt möjligt slängs i soporna som ska till Högdalen för att brännas och bli till fjärrvärme. Även matavfall förekommer, trots att det numera är obligatoriskt för restaurangerna att sortera matavfallet för sig.

– Den lagen verkar tandlös. Det är inte mycket som har förändrats under den tid som jag har jobbat här, säger Rabbe som har hämtat sopor i Gamla stan sex dagar i veckan i 20 år nu.

De senaste sex åren har han haft sällskap av Pierre.

– Vi funkar bra ihop och har samma humor och samma driv. Det är viktigt. Man sitter ju tillsammans varje dag. Vi talar om livet och delar bekymmer. Det är lite som ett äktenskap, man kommer inte ifrån varandra, säger Rabbe.

Vad gör man om man hamnar med någon som man inte trivs med då?

– Då får man byta, säger Pierre och hoppar upp i förarsätet.

De är klara på kajen och kör mot slottet där de ska hämta sopor från Livrustkammaren. Sedan är det dags att krångla sig in i de trånga gränderna.

De trånga gränderna i Gamla stan är inte anpassade för dagens sopbilar. Foto: John Antonsson
De trånga gränderna i Gamla stan är inte anpassade för dagens sopbilar. Foto: John Antonsson

Gamla Stan är en av Europas största och bäst bevarade medeltida stadskärnor. De trånga vindlande gränderna bidrar till stadsdelens charm, men gör det svårt att komma fram med sopbilen. Mårten Trotzigs gränd är till exempel bara 90 cm bred på sitt smalaste ställe. Hela stadsdelen är dessutom kulturmärkt, vilket betyder att mycket lite får ändras.

För Rabbes och Pierres del innebär det att de får springa i trappor för att soprummen ligger i källarvalv, och släpa säckar och kärl långa sträckor när bilen inte kommer fram.

– Kullerstenarna hjälper ju inte till direkt. Det är inte lätt att dra kärlen när det är så ojämnt underlag. Dessutom blir det väldigt halt på vintern, säger Rabbe.

I dag bor det drygt 3 000 personer i Gamla stan, men stadsdelen är full av sevärdheter, restauranger, barer och kaféer som lockar till sig horder av turister.

– Behovet av leveranser och hämtning av sopor är enormt. Men stadsdelen är inte anpassad för det. På sommaren går det inte att komma fram för att det är så packat med turister. En gång fick en polis åka på segway framför sopbilen och bana väg för oss med en visselpipa. Det var så tjockt med folk att det var helt absurt, säger Rabbe.

– På så vis har det varit ganska skönt under pandemin, för det var inte lika mycket folk här då, säger Pierre.

Sopbilen tutar varnande när den backar in i en av de trånga gränderna. Det händer att folk vaknar och skriker på dem för att de är där så tidigt.

– Vi är ju inte där för att jävlas, vi är där för deras skull, för att hjälpa dem. Men de allra flesta vi möter är trevliga. Det är bara några få som klagar, säger Rabbe och letar fram rätt nyckel på nyckelknippan.

Den ser ut att väga flera kilo.

Hur vet ni vilken nyckel som går till vilken port?

– Man lär sig ganska snabbt. Det krångliga är när någon byter ut sin nyckel eller kod och glömmer att meddela oss. Då kommer vi inte in och folk blir arga för att soporna svämmar över. Men det är ju inte heller vårt fel, säger Pierre.

Sopkaruseller med pressfot som pressar ihop soporna så att det ska rymmas mer förbjöds för att det blev för tungt. ”Men nu verkar de vara tillbaka”, säger Rabbe Collmar. Foto: John Antonsson
Sopkaruseller med pressfot som pressar ihop soporna så att det ska rymmas mer förbjöds för att det blev för tungt. ”Men nu verkar de vara tillbaka”, säger Rabbe Collmar. Foto: John Antonsson

Han försvinner i väg in i ett soprum i ett garage och kommer tillbaka med sitt kärl samtidigt som Rabbe drar undan sitt. De rör sig vant runt varandra, som i en inövad koreografi.

Sedan väntar de en stund medan sopbilen tuggar i sig soporna.

– En gång var det en sprayburk med grädde som exploderade så jag fick grädde i hela ansiktet, säger Rabbe.

En annan gång skar han upp benet på en sopsäck som innehöll trasigt glas.

– Det var sommar så jag hade kortbyxor. Det ska man ju inte ha, men det var så varmt. Jag lade en kökshandduk om såret men det blödde så mycket att hela skon fylldes med blod.

”Det finns en anledning till att de flesta sopnedkasten har tagits bort”, säger Pierre. Soporna fastnar ofta i röret eller hamnar utanför om inte soppåsarna sitter fast ordentligt. Foto: John Antonsson
”Det finns en anledning till att de flesta sopnedkasten har tagits bort”, säger Pierre. Soporna fastnar ofta i röret eller hamnar utanför om inte soppåsarna sitter fast ordentligt. Foto: John Antonsson

Det händer även att det är råttor bland soporna. En gång var det flera stycken i en soptunna som klättrade upp för armarna på Rabbe.

– Jag brukar försöka få ut dem med en kvast innan jag tömmer kärlet i sopbilen. Men det var värre förr, nu är det inte så mycket råttor längre, säger han.

Vi har kommit fram till Skeppar Karls gränd. Här finns ett av Gamla stans äldsta sopnedkast som fortfarande är i bruk.

– Men soppåsen sitter inte på plats så soporna hamnar utanför. Eller så fastnar soporna i röret. Det finns en anledning till att de flesta sopnedkasten har tagits bort, säger Pierre.

Pierre tränar regelbundet för att kroppen ska orka alla tunga lyft. Många av kollegorna har förslitningsskador. Foto: John Antonsson
Pierre tränar regelbundet för att kroppen ska orka alla tunga lyft. Många av kollegorna har förslitningsskador. Foto: John Antonsson

Ett annat hus har en gammal ”sopkarusell”. Det är en anordning med sopsäckar som roterar när säcken är full.

– Men de underhålls inte som de ska, så det blir ofta krångel. Den här karusellen har dessutom en pressfot som pressar ihop soporna. De förbjöds för att säckarna blev för tunga att bära. Men nu verkar de vara tillbaka, säger Rabbe och fortsätter:

– Värst är det efter löning, då ska alla rensa ur kylskåpet. Då slänger folk allt möjligt, även oöppnade förpackningar. Varför köper man en vattenmelon om man inte ska äta upp den?

Klockan har hunnit bli halv sju och vi har kommit fram till Själagårdsgatan. Rabbe tar fram ett äpple och äter.

Stannar ni aldrig och äter lunch?

– Nej, det händer väl att vi tar en kaffe, men vi tar inte lunchpaus. Det är skönare att bli klar tidigt, säger Rabbe och försvinner ner för trapporna.

Det blir mycket spring.

– Under en arbetsdag kan det lätt bli 18 000 steg, säger Pierre som kommer släpande på tre tunga säckar.

För att kroppen ska orka lyfta så tungt tränar han regelbundet.

– Om man lyfter rätt är jobbet ett träningspass i sig, men det är mycket som sliter också, tunga gamla dörrar som är svåra att öppna och stentrösklar som kärlen ska över.

Flera av Rabbes och Pierres kollegor har förslitningsskador och har opererat axlar och höfter.

– Många får frozen shoulder för att det är så mycket tunga lyft, säger Pierre.

Att klättra in och ut ur bilen blir också en belastning. Under en arbetsdag hoppar de och landar på marken uppemot 500 gånger.

Hunden Aston hälsar glatt på Rabbe. Han är ofta ute på morgonpromenad när sopbilen kommer. Foto: John Antonsson
Hunden Aston hälsar glatt på Rabbe. Han är ofta ute på morgonpromenad när sopbilen kommer. Foto: John Antonsson

När Rabbe kommer upp ur soprummet kommer en svart labrador rusande och kastar sig över honom. De tumlar runt och leker. Hundens matte säger att de träffar Rabbe och Pierre nästan varje morgon på sin morgonpromenad.

– Jag har jobbat här så länge så det känns som att jag känner alla i Gamla stan. Ett tag bodde jag till och med här själv. Då hämtade jag mina egna sopor, säger Rabbe.

Han och Pierre är överens om att det är ett hårt arbete, men ingen av dem skulle vilja byta.

– På vintern kan det vara ett helvete, men på sommaren är det underbart. Man är ju fri och får vara ute i friska luften och röra på sig. Det är naturligtvis tungt, men jag trivs. Det är ett av de bästa knegarjobben jag har haft. Annars skulle jag inte ha stannat så här länge, säger Rabbe.

Transportarbetarens reporter Pernilla Ahlsén med Rabbe Collmar och Pierre Yudego. Foto: John Antonsson
Transportarbetarens reporter Pernilla Ahlsén med Rabbe Collmar och Pierre Yudego. Foto: John Antonsson

De tidiga morgnarna är inget problem.

– Jag tycker att det är skönt att komma upp. Om jag vaknar vid 10 eller 11 känns det som att hela dagen har gått. Men det är lite som att vi lever i en annan tidszon än alla andra. Man kan ju glömma att sitta uppe och se klart filmer på kvällarna. Vi måste i säng senast nio, säger han.

Pierre har inte heller några problem med att ställa klockan på 3.

– Det är en vanesak. Vi slutar ju dessutom tidigt, ofta är vi klara på sex timmar och kan gå hem. Jag gillar det, säger han.

Vid det här laget har stadsdelen vaknat och sophämtningen i Gamla stan går mot sitt slut. Rabbe och Pierre ska ta ett varv på Stora Essingen också innan de är klara för dagen. Transportarbetaren frågar vad vi ska skriva att de har för titel i artikeln, renhållningsarbetare eller miljöarbetare? Rabbe skakar på huvudet.

– Jag är sopgubbe. Stolt sopgubbe.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Peter Jansson:
    8 juni, 2022

    Det är väldigt förvånande att man fortfarande hämtar sopor manuellt 2022.På väldigt många platser går det att ordna så att sopkärlen står vid vägen och tömningen kan göras av en chaufför som sitter kvar i bilen och tömmer kärlet med en joystick som manövrerar lyftanordningen på lastbilen.Vad gör facket för att förbättra arbetsmiljön för renhållningsarbetarna?Två renhållningsarbetare som åker i en och samma sopbil är inte heller ekonomiskt försvarbart i dagens samhälle med höga lönekostnader för anställd personal.Givetvis kan jag förstå att sophämtning i gamla stan i Stockholm behöver ha manuell soptömning.Däremot så borde samhället sträva efter att göra sophämtningen mer mekaniserad/automatiserad eller hur?

Lästips:

Med gig-jobbarnas egna bilder

Utställning. 17 arbetare, 105 foton. Bra och dåligt med plattformsarbete gestaltat av taxiförare, internetbaserade frilansare och bud i Stockholm. På Karolinska Institutet pågår för närvarande en utställning kopplad till en studie om gig-jobb och hälsa.

”Stoppa all tung trafik på skolgårdar!”

Miljö. Nu får det vara nog! Efter tre allvarliga incidenter när barn var nära att bli påbackade la huvudskyddsombudet Peter Strålind i bromsen. Med stöd av miljöbolaget Prezero har han startat ett projekt för att stoppa all tung trafik på skolgårdar.

Micke Andersson

… som konstruerat en automatisk utrullare för soptunnorna och skapat en verklig snackis i Västmanland.

Kultur
Stora bilden: Ove Allansson på besök i Göteborgs hamn i slutet av juli 1967 (Foto: SvD/TT). Med boken Afton i Ilhéus och andra noveller av Ove Allansson uppmärksammar Ove Allanssonsällskapet att författaren skulle ha fyllt 90 år under 2022.

Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare

Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.

Snabbkoll
Snabbkoll: Tillbud. Illustration: Mattias Käll

Rapportera om nästan-olyckor

Tillbud. Oj, det kunde gått illa. Du kunde ha klämt handen och ser dig snabbt om, hoppas att ingen såg att du var nära att ”klanta till det”. Tänk tvärtom! Var rädd om dina kollegor och rapportera om risker i arbetsmiljön så att arbetsgivaren kan förebygga, åtgärda och förhindra olyckor.

Stefan Gidlöf tittar ut över Norviks hamnområde. Han är fortfarande besviken över att arbetarkollektivet inte fick vara med och tycka till om utformningen.

Det blåser upp vid hamnen i Nynäshamn

Hamn. En råkall dag vid färjehamnen i Nynäshamn. Transportarbetaren möter Stefan Gidlöf. Fulltatuerad hamnarbetare som vill att facket tänker nytt.

Diskriminering.

Gamla unkna ideal drabbar unga män

Jämställdhet. Va, vabb? Var är mamman? Arbetsgivares förvåning och missnöje när anställda försöker dela ansvar för barn och hem med en partner slår olika. Unga pappor upplever att de är mer utsatta när det gäller att utnyttja sin lagstadgade rätt att vara hemma för vård av sjukt barn.

Granskning: Arbetsvillkor
De äldre och etablerade stora transportföretagen har i regel kollektivavtal. De nya bolagen har facket inte lyckats skriva avtal med ännu.

Flera paketleverantörer saknar kollektivavtal

E-handel. Många av utmanarna bland transportföretagen som levererar paket saknar fortfarande kollektivavtal. Undantag finns. Early Bird har kollektivavtal i alla led och Best Transport har skärpt kraven efter svidande avslöjanden.

Distribution till kunder och företag sker mer eller mindre dygnet runt. Foto: John Antonsson

Enkät: Har ni kollektivavtal?

Paketleverantörer. Trots bistrare tider tuffar e-handeln på. Transportarbetaren har skickat ut en enkät med frågor om kollektivavtal till de största bolagen som levererar e-handelsvaror. Alla bolag med kollektivavtal har svarat på frågorna. Inget av dem utan.

Nilsbuss-kollage

Så ska servicetrafik på villovägar stoppas

Upphandlingar. I pengar handlar det om chaufförer som blivit blåsta på tusentals kronor varje månad. I arbetet handlar det om stress, arbete på ”raster” och fordon med stora brister. Både fack och förare hoppas nu att ett pilotfall ska visa Nilsbuss att bolaget måste göra om – och rätt betala sina skulder till förarna för utfört arbete.

Vad hände sedan?
Så här tre år efteråt är den gamla konflikten om Icas mattransporter på Tommy Nordberghs åkeri överspelad och tillhör det förflutna. ”Nu jobbar vi med andra saker. Det har blivit mycket bättre, säger chauffören och skyddsombudet Kenneth Fransson.

Krisen på Tommy Nordberghs åkeri ledde framåt

Arbetsmiljö. Hösten 2019 hamnade två skyddsombud på Tommy Nordberghs åkeri i en konflikt med ­arbetsgivaren när de tog strid för säkerhet och bättre arbetsmiljö på ­bilar med dubbla lastplan. Tre år senare är bilarna fortfarande i bruk, men stämningen en helt annan.

Marko Juvonen avdelning 17. Foto: John Antonsson

Utbildning ska minska olyckorna

Arbetsmiljö. Konflikten på Tommy Nordberghs åkeri har lett till att Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd, Tya, ser över vad de kan göra för att öka medvetenheten om riskerna vid dubbelplansekipage. Syftet är att förhindra tillbud och olyckor.

Diskriminering

Stoppad direkt som kvinna

Nobbad. Petra var inte ens gravid. Hon var bara kvinna. ”Så vi har anställt en kille som börjar nu i oktober. Hoppas du har förståelse” skrev åkeriet. Nu utreder DO fallet.

Diskriminering
Emma Brodin föreläser om feminism och var med och startade nätverket Kvinnor i Transport.

”Bli med barn är ju en helt naturlig grej”

Facket. När Emma Brodin började köra lastbil och sökte jobb fick hon frågan om hon skulle skaffa barn snart. – Vad har det med min förmåga att köra lastbil att göra? säger Emma som är ordförande för avdelning 9 Örebro – Transports första feministiska avdelning.