Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson
Close
Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram.
Close
Arbetsmiljö

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Tidiga morgnar. Pierre Yudego och Rabbe Collmar lägger sig tidigt för att orka vara på jobbet senast halv fem på morgonen. Foto: John Antonsson
Det är ett tungt arbete men varken Rabbe eller Pierre skulle vilja byta. ”På sommaren är det underbart. Man är ju fri och får vara ute i friska luften och röra på sig.” Foto: John Antonsson
Det blir mycket spring i gränderna. På en arbetsdag kommer de ofta upp i 18 000 steg. Foto: John Antonsson

Solen är på väg upp över Skeppsholmen och färgar himlen gul och rosa när Rabbe Collmar och Pierre Yudego från Prezero svänger in med sopbilen på Skeppsbrokajen i Gamla stan. Klockan är fem på morgonen och det är arbetsdagens första stopp.

Det händer att det är råttor bland soporna, men det har blivit bättre på senare år. Foto: John Antonsson
Det händer att det är råttor bland soporna, men det har blivit bättre på senare år. Foto: John Antonsson

– Egentligen får vi bara vara här mellan klockan 6 och 11, men vi måste börja tidigare för att hinna klart. Efter 11 är det för mycket folk, säger Pierre.

I början av veckan är det extra stressigt, för då hämtar de alla hushållssopor. I slutet av veckan är det lugnare. Då är det bara hotellens, kontorens och restaurangernas sopor de ska hämta.

Först ut är restaurangerna på kajen. Rabbe och Pierre drar fram de överfulla sopkärlen, hakar fast och tömmer dem i sopbilen.

– På en del restauranger trampar de ner soporna för att de ska få plats med mer utan att behöva betala för det. En gång var det ett kärl som vägde 250 kilo, säger Rabbe.

Allt möjligt slängs i soporna som ska till Högdalen för att brännas och bli till fjärrvärme. Även matavfall förekommer, trots att det numera är obligatoriskt för restaurangerna att sortera matavfallet för sig.

– Den lagen verkar tandlös. Det är inte mycket som har förändrats under den tid som jag har jobbat här, säger Rabbe som har hämtat sopor i Gamla stan sex dagar i veckan i 20 år nu.

De senaste sex åren har han haft sällskap av Pierre.

– Vi funkar bra ihop och har samma humor och samma driv. Det är viktigt. Man sitter ju tillsammans varje dag. Vi talar om livet och delar bekymmer. Det är lite som ett äktenskap, man kommer inte ifrån varandra, säger Rabbe.

Vad gör man om man hamnar med någon som man inte trivs med då?

– Då får man byta, säger Pierre och hoppar upp i förarsätet.

De är klara på kajen och kör mot slottet där de ska hämta sopor från Livrustkammaren. Sedan är det dags att krångla sig in i de trånga gränderna.

De trånga gränderna i Gamla stan är inte anpassade för dagens sopbilar. Foto: John Antonsson
De trånga gränderna i Gamla stan är inte anpassade för dagens sopbilar. Foto: John Antonsson

Gamla Stan är en av Europas största och bäst bevarade medeltida stadskärnor. De trånga vindlande gränderna bidrar till stadsdelens charm, men gör det svårt att komma fram med sopbilen. Mårten Trotzigs gränd är till exempel bara 90 cm bred på sitt smalaste ställe. Hela stadsdelen är dessutom kulturmärkt, vilket betyder att mycket lite får ändras.

För Rabbes och Pierres del innebär det att de får springa i trappor för att soprummen ligger i källarvalv, och släpa säckar och kärl långa sträckor när bilen inte kommer fram.

– Kullerstenarna hjälper ju inte till direkt. Det är inte lätt att dra kärlen när det är så ojämnt underlag. Dessutom blir det väldigt halt på vintern, säger Rabbe.

I dag bor det drygt 3 000 personer i Gamla stan, men stadsdelen är full av sevärdheter, restauranger, barer och kaféer som lockar till sig horder av turister.

– Behovet av leveranser och hämtning av sopor är enormt. Men stadsdelen är inte anpassad för det. På sommaren går det inte att komma fram för att det är så packat med turister. En gång fick en polis åka på segway framför sopbilen och bana väg för oss med en visselpipa. Det var så tjockt med folk att det var helt absurt, säger Rabbe.

– På så vis har det varit ganska skönt under pandemin, för det var inte lika mycket folk här då, säger Pierre.

Sopbilen tutar varnande när den backar in i en av de trånga gränderna. Det händer att folk vaknar och skriker på dem för att de är där så tidigt.

– Vi är ju inte där för att jävlas, vi är där för deras skull, för att hjälpa dem. Men de allra flesta vi möter är trevliga. Det är bara några få som klagar, säger Rabbe och letar fram rätt nyckel på nyckelknippan.

Den ser ut att väga flera kilo.

Hur vet ni vilken nyckel som går till vilken port?

– Man lär sig ganska snabbt. Det krångliga är när någon byter ut sin nyckel eller kod och glömmer att meddela oss. Då kommer vi inte in och folk blir arga för att soporna svämmar över. Men det är ju inte heller vårt fel, säger Pierre.

Sopkaruseller med pressfot som pressar ihop soporna så att det ska rymmas mer förbjöds för att det blev för tungt. ”Men nu verkar de vara tillbaka”, säger Rabbe Collmar. Foto: John Antonsson
Sopkaruseller med pressfot som pressar ihop soporna så att det ska rymmas mer förbjöds för att det blev för tungt. ”Men nu verkar de vara tillbaka”, säger Rabbe Collmar. Foto: John Antonsson

Han försvinner i väg in i ett soprum i ett garage och kommer tillbaka med sitt kärl samtidigt som Rabbe drar undan sitt. De rör sig vant runt varandra, som i en inövad koreografi.

Sedan väntar de en stund medan sopbilen tuggar i sig soporna.

– En gång var det en sprayburk med grädde som exploderade så jag fick grädde i hela ansiktet, säger Rabbe.

En annan gång skar han upp benet på en sopsäck som innehöll trasigt glas.

– Det var sommar så jag hade kortbyxor. Det ska man ju inte ha, men det var så varmt. Jag lade en kökshandduk om såret men det blödde så mycket att hela skon fylldes med blod.

”Det finns en anledning till att de flesta sopnedkasten har tagits bort”, säger Pierre. Soporna fastnar ofta i röret eller hamnar utanför om inte soppåsarna sitter fast ordentligt. Foto: John Antonsson
”Det finns en anledning till att de flesta sopnedkasten har tagits bort”, säger Pierre. Soporna fastnar ofta i röret eller hamnar utanför om inte soppåsarna sitter fast ordentligt. Foto: John Antonsson

Det händer även att det är råttor bland soporna. En gång var det flera stycken i en soptunna som klättrade upp för armarna på Rabbe.

– Jag brukar försöka få ut dem med en kvast innan jag tömmer kärlet i sopbilen. Men det var värre förr, nu är det inte så mycket råttor längre, säger han.

Vi har kommit fram till Skeppar Karls gränd. Här finns ett av Gamla stans äldsta sopnedkast som fortfarande är i bruk.

– Men soppåsen sitter inte på plats så soporna hamnar utanför. Eller så fastnar soporna i röret. Det finns en anledning till att de flesta sopnedkasten har tagits bort, säger Pierre.

Pierre tränar regelbundet för att kroppen ska orka alla tunga lyft. Många av kollegorna har förslitningsskador. Foto: John Antonsson
Pierre tränar regelbundet för att kroppen ska orka alla tunga lyft. Många av kollegorna har förslitningsskador. Foto: John Antonsson

Ett annat hus har en gammal ”sopkarusell”. Det är en anordning med sopsäckar som roterar när säcken är full.

– Men de underhålls inte som de ska, så det blir ofta krångel. Den här karusellen har dessutom en pressfot som pressar ihop soporna. De förbjöds för att säckarna blev för tunga att bära. Men nu verkar de vara tillbaka, säger Rabbe och fortsätter:

– Värst är det efter löning, då ska alla rensa ur kylskåpet. Då slänger folk allt möjligt, även oöppnade förpackningar. Varför köper man en vattenmelon om man inte ska äta upp den?

Klockan har hunnit bli halv sju och vi har kommit fram till Själagårdsgatan. Rabbe tar fram ett äpple och äter.

Stannar ni aldrig och äter lunch?

– Nej, det händer väl att vi tar en kaffe, men vi tar inte lunchpaus. Det är skönare att bli klar tidigt, säger Rabbe och försvinner ner för trapporna.

Det blir mycket spring.

– Under en arbetsdag kan det lätt bli 18 000 steg, säger Pierre som kommer släpande på tre tunga säckar.

För att kroppen ska orka lyfta så tungt tränar han regelbundet.

– Om man lyfter rätt är jobbet ett träningspass i sig, men det är mycket som sliter också, tunga gamla dörrar som är svåra att öppna och stentrösklar som kärlen ska över.

Flera av Rabbes och Pierres kollegor har förslitningsskador och har opererat axlar och höfter.

– Många får frozen shoulder för att det är så mycket tunga lyft, säger Pierre.

Att klättra in och ut ur bilen blir också en belastning. Under en arbetsdag hoppar de och landar på marken uppemot 500 gånger.

Hunden Aston hälsar glatt på Rabbe. Han är ofta ute på morgonpromenad när sopbilen kommer. Foto: John Antonsson
Hunden Aston hälsar glatt på Rabbe. Han är ofta ute på morgonpromenad när sopbilen kommer. Foto: John Antonsson

När Rabbe kommer upp ur soprummet kommer en svart labrador rusande och kastar sig över honom. De tumlar runt och leker. Hundens matte säger att de träffar Rabbe och Pierre nästan varje morgon på sin morgonpromenad.

– Jag har jobbat här så länge så det känns som att jag känner alla i Gamla stan. Ett tag bodde jag till och med här själv. Då hämtade jag mina egna sopor, säger Rabbe.

Han och Pierre är överens om att det är ett hårt arbete, men ingen av dem skulle vilja byta.

– På vintern kan det vara ett helvete, men på sommaren är det underbart. Man är ju fri och får vara ute i friska luften och röra på sig. Det är naturligtvis tungt, men jag trivs. Det är ett av de bästa knegarjobben jag har haft. Annars skulle jag inte ha stannat så här länge, säger Rabbe.

Transportarbetarens reporter Pernilla Ahlsén med Rabbe Collmar och Pierre Yudego. Foto: John Antonsson
Transportarbetarens reporter Pernilla Ahlsén med Rabbe Collmar och Pierre Yudego. Foto: John Antonsson

De tidiga morgnarna är inget problem.

– Jag tycker att det är skönt att komma upp. Om jag vaknar vid 10 eller 11 känns det som att hela dagen har gått. Men det är lite som att vi lever i en annan tidszon än alla andra. Man kan ju glömma att sitta uppe och se klart filmer på kvällarna. Vi måste i säng senast nio, säger han.

Pierre har inte heller några problem med att ställa klockan på 3.

– Det är en vanesak. Vi slutar ju dessutom tidigt, ofta är vi klara på sex timmar och kan gå hem. Jag gillar det, säger han.

Vid det här laget har stadsdelen vaknat och sophämtningen i Gamla stan går mot sitt slut. Rabbe och Pierre ska ta ett varv på Stora Essingen också innan de är klara för dagen. Transportarbetaren frågar vad vi ska skriva att de har för titel i artikeln, renhållningsarbetare eller miljöarbetare? Rabbe skakar på huvudet.

– Jag är sopgubbe. Stolt sopgubbe.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Peter Jansson:
    8 juni, 2022

    Det är väldigt förvånande att man fortfarande hämtar sopor manuellt 2022.På väldigt många platser går det att ordna så att sopkärlen står vid vägen och tömningen kan göras av en chaufför som sitter kvar i bilen och tömmer kärlet med en joystick som manövrerar lyftanordningen på lastbilen.Vad gör facket för att förbättra arbetsmiljön för renhållningsarbetarna?Två renhållningsarbetare som åker i en och samma sopbil är inte heller ekonomiskt försvarbart i dagens samhälle med höga lönekostnader för anställd personal.Givetvis kan jag förstå att sophämtning i gamla stan i Stockholm behöver ha manuell soptömning.Däremot så borde samhället sträva efter att göra sophämtningen mer mekaniserad/automatiserad eller hur?

Lästips:

Forskare ska titta på hur AI förändrar arbetsvillkoren för bland andra flygplatspersonalen. Foto: John Antonsson

Hur påverkar AI och robotar flygarbetarna?

Arbetsmiljö Om några år kan robotar och AI sköta en del av jobbet på flygplatserna. Professor Åsa Cajander ska undersöka hur det påverkar arbetsmiljön.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Pengar, pengar, pengar…

Ledare. Pengar. Det är det som får världen att snurra om man ska tro den gamla musikdängan Liza Minelli sjöng. Och visst styr pengar det mesta. Till exempel styr det arbetskraftsinvandringen, om man får stanna i landet eller inte.

Tema sömn
Tema Sömn. Illustration: Unni von Feilitzen

Så klarar du nattskiften

Sömntips. Jobbar du natt? Då löper du större risk att drabbas av sömnstörningar, övervikt och hjärt-kärlsjukdomar. En trött förare är dessutom en farlig förare. Men det finns knep som gör att du klarar skiftarbetet bättre.

”Jag märker att det tar längre tid att återhämta sig och bli människa igen”, säger lastbilschauffören Tobias Olausson. Foto: Pernilla Ahlsén

”De mörka timmarna är jobbigast”

Skiftjobbaren. Kaffe, en bensträckare eller en kort tupplur. Det är knep som lastbils­chauffören Tobias Olausson tar till för att klara nattpassen. Men ju äldre han blir desto svårare är det att återhämta sig.

Snabbkoll
Snabbkoll: Varsel och uppsägningar. Illustration: Mattias Käll

Varsel och uppsägningar

Av med jobbet? Sverige ser ut att vara på väg in i en lågkonjunktur. Då ökar risken för varsel och uppsägningar. Så fungerar det och det är skillnaden.

Kultur
Högakustenbron, Sveriges svar på Golden Gate – och nästan lika lång. Hängbron över Ångermanälven, nära mynningen, öppnade 1997 och kortar E4:ans sträckning med nära en mil. Foto: John Antonsson

Sverige är rikt på broar

Förbindelser. Broar binder samman land, förkortar vägen och gör det möjligt att gå eller cykla under stora trafikleder. De riktiga långsträckarna tjänar också ofta som symboler för sin hemtrakt. Och Sverige är rikt på broar.

Snabbkoll
Snabbkoll om stridsåtgärder/konflikter. Illustration: Mattias Käll

Det här händer vid strejk

Konflikt. Transports förbundsordförande har varnat för en tuff avtalsrörelse och utesluter inte stridsåtgärder. Men vad är egentligen strejk och lockout?

Dina pengar
Mynthögar

Hänger din arbetarlön med?

Löneutveckling. LO-arbetarna halkar efter tjänstemännen. Det har LO visat i flera av sina årliga sammanställningar. Det har skett en så kallad löneglidning som gjort att tjänstemännens löner ökat mer än ”märket” sedan år 2000.

Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet. Foto: Pernilla Ahlsén

En dag i bärgningsbilen

Arbetsmiljö. Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet.

Snabbkoll
Snabbkoll: Avtalsrörelse Illustration: Mattias Käll

Vägen till din nya lön

Avtalsrörelse. I år ska Transport förhandla fram nya avtal för sina medlemmar. Här är några saker som är bra att veta.

Arbetsmiljö
Procentsatserna bygger på svar från chaufförer på samtliga arbetsorter. Om enbart svar från de större städerna i Östergötland, Linköping och Norrköping, räknas med blir vissa resultat andra. Så är det en högre andel, 94 procent, av dem som kör i de stora städerna som anger att de ofta eller ibland känner stress på grund av körtiderna (fråga 6) och hela 86 procent som svarar att körtiderna inte är tillräckliga för att utföra arbetet på ett säkert sätt, jämfört med 72 procent om svaren från samtliga arbetsorter tas med (fråga 1.) Grafik: Petrus Iggström

Fackets enkät gav svart på vitt om körtid och stress

Transport. De visste att det var problem. Men också att förändring krävde fakta. Linköpingsavdelningen gjorde en enkät som svart på vitt visar hur pressade arbetsförhållanden är för färdtjänstförare. Så vill arbetsgivare, regionens trafikbolag och politiker nu förändra villkoren.

Arben Pepi, Transportombud, och Patrik Emanuelson, skyddsombud, utanför Vikbolands taxi i Linköping. Foto: Lilly Hallberg

”Enkäten speglar verkligheten vi lever i”

Stressigt. – Många nya upplever att det är för stressigt och slutar, fast alla skulle tjäna på en erfaren yrkeskår, säger färdtjänsföraren Patrik Emanuelson.

Det regionala trafikbolaget Östgötatrafiken upphandlar servicetrafik för hela regionen och har även uppdrag i angränsande län, vilket bland annat innebär sjuktransporter till angränsande län. Genrebild. Foto: Lilly Hallberg

Så vill facket gå vidare

Uppföljning. Redan första sittningen med åkerierna gav resultat: Muntligt löfte att färdtjänstförare ska få betald lunch vid körningar till annan ort. Något inte ens hälften kan räkna med i dag.

Mattias Näsström, biträdande trafikchef på Östgötatrafiken.

Östgötatrafiken: ”Vi fortsätter dialogen”

Upphandlaren. Förarnas arbetstid, fordonsschema och raster måste facket först reda ut med arbetsgivarna, åkerierna. Först sedan kan det bli tal om möte i grupp med upphandlaren av serviceresor, Östgötatrafiken. Nu är det dags.

Jan-Owe Larsson (M) är ordförande och Annsofi Ramevik (S) är andre vice ordförande i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd.

Hallå politiker, vad kan och vill ni göra?

5 frågor. Transportarbetaren har ställt fem frågor till två politiker i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd, som tagit del av Transports enkät Körtider och stress.